15 december 2003

En okänd kvinna stod plötsligt den 10 december 2003 i Oslos Rådhus och mottog Nobels fredspris. Ett pris som efter 1994 förlorat all sin respekt, sedan terroristen Yasser Arafat tilldelades det. Inte blev nobelkommitténs rykte bättre, när terroriststödjare som Kofi Annan och Jimmy Carter fick detta pris år 2001 respektive år 2002. Därför var det inte alls överraskande att islamisten och regimtrogna Shirin Ebadi, en annan terroriststödjare, fick Nobels fredspris år 2003.

Redan när det kom fram hur norska Statoil tagit emot mutor av iranska myndigheter, att Stortingets ordförande Jörgen Kosmo precis varit i Iran och att Bondevik planerar resa till Iran, var det mycket klart för oss iranier att denna underbara vänskap mellan islamiska republiken av Iran och ”islamistiska kungadömet” Norge, skulle komma med stora överraskningar till det iranska folket. Men att Norge skulle gå så långt som till att ge Nobels fredspris till en kvinna som helhjärtat stödjer terroristen Khatami och är advokat i ett land där hon kämpar FÖR dess konstitution, trodde vi aldrig.

Ebadi föddes i en vanlig familj i Iran år 1947. Hon kom in på universitet och blev advokat. Hon blev en av det kungliga Irans första domare, tack vare den frihet som Shahen av Iran förde fram för kvinnor, i världens enda shiamuslimska land (märk SHIA).

Men ändå deltog Ebadi aktivt i den s.k revolution 1979, mot Hans Majestät Shahen av Iran, som gett kvinnor de rättigheterna att kunna leva ett mänskligt liv och gett Shirin Ebadi chansen - att från en vanlig familj - ta sig upp och inte bara bli en av Irans första domare, men också president för Tehrans stadsdomstolar.

Prata om att sätta dolken i ryggen.

Idag, har Ebadi blivit en internationelll hjälte för hennes ”försvar” för ”hjälplösa människor”. För att kunna förstå vem Ebadi har ”försvarat” och ”försvarar” i rätten, som Nobelkommittén och hennes islamistiska anhängare så ofta pekar på, måste vi tillbaka till år 1998 när Khatami valdes till president.

Med Khatamis seger, gick islamiska republiken i en maktkamp.

Ett krig är på gång i Iran och det är varken exil-iraniers krig eller det iranska folkets krig. Det är ett krig mellan Khamenei med sällskap kontra Khatami med sällskap.

Ebadi är en del av Khatamis lag. Därför var det inte så konstigt, när hon sa: ”Egentligen borde Khatami få Nobels fredspris.”

Alla de Ebadi försvarar i rätten, är folk som i cirka 25 år varit med och är med i islamistiska republikens mord, terror och tortyr. Hon var t.ex. advokat för Frouhar familjen. Dariush Frouhar mördades i sitt eget hem på order av Khameneis gäng. Vem var nu då denna Frouhar? Han var minister i islamistiska republikens första tillfälliga regering som bildades under Bazargan, och som har ansvaret för tiotusentals avrättningar under dess styre. Senare blev han också ledamot för terrorpartiet Hizbollah i Majles (iranska riksdagen). Det är såna personer hon försvarar; mördare och terrorister som nu gått med i Khatamis gäng, för att de inte fått en bit av kakan som Khamenei och hans gäng har hand om.

Detta är ett spel som inte angår någon av oss. De för ”ett inbördeskrig” och alla har sina allierade. Medan Khameneis gäng försöker få fram en dialog med demokraterna i USA, i all hemlighet, försöker Khatamis gäng att hålla sig fast vid EU, som har blivit islamistiska republikens (Khatamis) största stödjare.

Historien om Ebadi är simpel. Hon har två uppgifter:

1. Det skall hållas ett val i Iran i januari. Oppositionen har frågat folket om att bojkotta detta val och visa att de inte legitimiterar islamistiska republiken, något som bekymrat den islamistiska republiken så mycket att islamistiska republikens parlament talesman, Karoubi, tog upp detta i Majles och pratade om faran med denna bojkott. Shirin Ebadi som nu blivit en folkhjälte (p.g.a att folket verkligen tror hon är emot islamistiska republiken) har redan bett folk om att gå och rösta. Detta är Ebadis första uppgift, att få folk till att gå och rösta.

2. Hon skall visa att hon kritiserar islamistiska republiken, men regimen gör inget mot henne, ergo sum, islamistiska republiken är en demokrati. Ett väldigt gammalt och beprövat säkerhetstjänst-trick. Men när Ahmad Batebi höll i en blodig tröja på demonstrationerna 1998, så dömdes han först till döden, sen till 15 års fängelse och idag medan han är i fängelset, torteras han dag in och dag ut, bara för en skjortas skull. Men Ebadi går fri.

Det stämmer att hon varit i fängelse m.m. en väldigt kort tid, men det är så en maktkamp pågår. Khatamis gäng försöker döda och kasta Khameneis anhängare i fängelse och Khameneis gäng gör exakt samma sak. Nobels fredspris till Ebadi är bara ett annat sätt från EUs sida att visa vem som stödjer Khatami. Ingen av dessa två grupper är emot islamistiska republikens existens, de vill bara själva vara den andliga ledaren. En maktkamp, som mitt folk betalar för.

Så funkar det i den islamska republiken av Iran; kritiserar du dem, fängslas och torteras du. Slutar du inte, dödas du. Är det nåt den islamistiska republiken är känd förär det, att de snabbt eliminerar sina fiender. Det är allmänt känt.

Att Ebadi inte ens fått ett enda slag mot ansiktet är bevis nog för att hon är en av dem. Detta stärks mer när man ser vad hennes kära bror jobbar med. Han är nämligen första vice presidentens högra hand. Prata om Ebadi-familjens kontakter.

Medan exil-iraniers familjer i Iran trakasseras och vid flera tillfällen även avrättas, kan Ebadis bror, som vid flera tillfällen stött sin syster, fortsätta med sitt väldigt viktiga jobb, som vice presidentens högra hand.

Vi exil-iranier vill befria vårt folk från elände, tortyr, mord och terrorism. Shirin Ebadi, vill behålla den islamistiska republiken, hon vill bara få bort Khamenei som andlig ledare och istället tillsätta Khatami som den andliga ledaren.

Det är därför vi iranier i exil ropar högt:
DÖD ÅT ISLAMISTISKA TERRORREGIMEN – Khameneis eller Khatamis

Ardavan Khoshnood
Ordförande för ungdomsgruppen Rastakhiz Iran – Det kejserliga Irans beskyddare