15.3.2002

Ryska arméexporten befinner sig på samma nivå som på Sovjetunionens tid. Vapentillverkarna förbättrar kvaliteten, förbättrar publiciteten och höjer servicen, allt för att vinna en större andel inom den här affärssektorna.
- Och vart går den vapenexporten?

Inkomsterna från vapenexporten nådde samma nivåer som på Sovetunionens tid, eller 4.8 miljoner US dollars år 2002. Det säger Michail Dmitrijev, ordföranden för Rysslands utrikesministeries teknologiska samarbetskommitté (KVTS). Det mesta av exporten skedde genom företaget Rosoboronexport, vilken omsatte 4.3 miljoner US dollars inom den här verksamheten.

Av de andra företagen som har tillåtelse att sälja vapen utomlands, sade Dmitrijev, att MiG uppnådde de högsta vinsterna med en försäljning på 300 miljoner US dollars.

Flygtillverkaren följdes tätt efter av den i Tula baserade formgivningsbyrån Priborostroyeniy , med 200 miljoner US dollars i sin försäljning.

Andra oberoende företag som säljer vapen innefattas även av formgivningsbyråerna Kolomenskoye Mashinostroyeniye, med en försäljning mellan 30 miljoner och 50 miljoner US dollars, och Mashinostroyeniye med en försäljning på 30 miljoner.

Ett annat stort namn på marknaden är Antei som har licens på vapenexport. Företaget har blivit omorganiserat för att passa Almaz-Antei koncernen. Uppskattningsvis har Antei exporterat fyra Top-M1 antirobotförsvarssystem till Grekland för priset av 120 miljoner US dollars.

Alexej Moskovsky, tjänsteman vid försvarsministeriet och chef för arméanskaffningar, sade att endast en fjärdedel av försvarsindustrins produktion går till landets försvar. Detta gör att exportorderingången är synnerligen viktig för att företagen ska överleva och utvecklas.

Ryssland rankas som den tredje på armé-exportlistan, efter USA och Storbritannien. År 2001 tjänade den amerikanska armé-exporten 13 miljoner av världens totala 21.3 miljoner US dollars. Men Dmitrijev sade att, om man ser till hela volymen av vad som exporterades (antal gevär, pansarfordon, vikten på ammunition etc) kunde Ryssland inta andra platsen eller kanske till och med den första på listan.

Enligt KVTS, exporterade Ryssland krigs- och militärutrustning till 67 länder under år 2002. De viktigaste länderna som köpte rysk utrustning var Indien, Kina, Grekland, Iran, Jemen, Algeriet, Syrien, Vietnam, Myanmar och Bangladesh. Ryssland utökade sina kontakter i Afrika även under år 2002, främst då med Zimbabwe, Zambia och Sudan, och också med Latinamerika där det största intresset kom från Brasilien och Venezuela. Men det finns plats för en ytterligare expansion, säger de som vet. Ryssland kunde potentiellt tillgodose åtminstone 80 % av de afrikanska ländernas behov av vapen, ammuniton och kommunikationssystem.

Man återupptar gamla kontakter
En positiv utveckling som skedde under 2002 är, att Ryssland återvände till vapenmarknaden för länderna inom den forna Warshawapakten. MiG har varit mycket aktiv här. År 2001 signerade MiG en överenskommelse med Ungern, där man garanterade en tillverkning av MiG-29 plan ända till slutet av 2005. Liknande kontrakt har tecknats med Bulgarien, Slovakien och Polen.

Belyaninov från Rosoboronexport sade, att flygplans- och flygteknikskontot står för mer än 75 % av Rysslands vapenexport. Till största delen består den av Su-30MKK och Su-30MKI plan, helikoptrar, vapensystem till flyget och ett stort antal tillbehör. Företaget Sukhoi står för hälften av all flygplansförsäljning.

Juri Charvakov, Sukhois chefspresstalesman, sade att företaget kommer att komplettera sin utforskning till ett flygholdingbolag inom det här året, och de kommer att självständigt introduceras på krigsmarknaden på samma sätt som MiG.

Medan Belyaninov påstår, att antalet stridsplan som exporteras kommer att sjunka, säger Chervakov vid Sukhoi att företaget har planer på att ingå tre eller fyra stora kontrakt.

Sukhoi kommer att fortsätta med sina försök att vinna terräng genom att låna ut Su-24 SK plan till Brasilien. De kommer också att fortsätta med sin lyckade satsning på ett polskt service center för Su-22 plan, genom att bygga upp service centers också i andra länder som har dessa flygplan. Det polska centret grundades i januari då Sukhoi signerade ett kontrakt för dessa flygplan i Warshawa och Bydgoszcz.

Medan statens vapenproduktion endast uppgår till 3-4 % av Sukois totalorder, har företaget planer på att investera i forskning och utveckling, genom att samarbeta med andra länder - främst då Kina och Indien - för att utveckla en femte generationens flygplan.

Belyaninow sade att vapen och tillbehör för marktrupper (T-90 tanks, BTR-80 och PTUR pansarvagnar) står för endast 15 % av vapenexporten. Men han sade också att en ny lokal konflikt kunde förmodligen öka efterfrågan på närstridsvapen, anti-tanks och antirobotsystem, rekognoceringssystem och snabbartillerisystem.

Detta kunde höja inkomsterna för två företag i Tula - Priborostroyenie och Splav, vilka har en monopolställning att producera de flesta av dessa vapenslag. Priborostroyeniye har licens på att fritt exportera vapen, medan Splav har licens på att exportera en del och dessutom sköta om underhållet.

Arkadij Shipunov, chefen för Priborostroyeniye, sade att företagets plan är att utöka produktionen av unika högteknologiska precisionskulor - Krasnopol, Kitolov-2 och Krasnopol-M, vilka kan användas i 152-155 mm och 122-120 mm kalibers vapen med en räckvidd på upp till 20 km.

Företaget producerar också en hel arsenal av vapen som är ämnade att kunna förstöra tanks inom en taktisk räckvidd på upp till 10 km.

Statens behov av dessa uppgår till endast 2 % av Priborostroyenieyes totala orderingång. Företaget får 60-70 % av sina inkomster från vapenexporten och 10-20 % från produktionen av civila varor.

Bättre produkter
Splav, har däremot en större del av orderingången från staten - 30 % av det totala antalet - men det räknar sig främst som ett företag med export. Splav tillverkar Grad, Smerch och Urgan artillerisystem, dessa har exporterats till 60 länder.

Sergej Malevskij, chefen för Splavs utrikesekonomiska kontor, sade att företaget har jobbat hårt för att modernisera sitt artillerisystem. Innan moderniseringen hade Grad systemet en räckvidd på 24 km, medan det nu kan träffa mål på över 40 kms avstånd. Representanter för KVTS säger att flera länder har visat sitt intresse för att få sitt artillerisystem moderniserat, och det finns planer på att ta upp detta i framtiden.

Sjöstridsvapen och tillbehör stod under 2002 för endast 6 % av försäljningen, men KVTS påstår att denna del kommer att stiga till 20-
30 %, speciellt vid försäljningen av amiral Gorshovs flygplan till Indien. Kontraktet förväntas bli undetecknat i mars 2003.

Knappt någon annonsering
Antirobotsystem står för knappt 4 % av Rysslands vapenexport under år 2002. Alltså mycket under de 30-40 % som figurerar omkring dessa antirobotsystem som inkluderar hela världens vapenexport.

Rysslands antirobotsystem är av hög klass om man jämför dem med vilka som används inom NATO länderna, men försäljningen går inte bra. KVTS specialister säger att det beror på att de inte har annonserat tillräckligt mycket. Men Jurij Svirin, en tidigare chef inom Almaz-Antei, sade att exportförsäljningen för dessa antirobotsystem kunde öka ifall Almaz-Antei hade tillstånd att gå ut på vapenexportmarknaden som en oberoende kraft.

Belyaninov vid Rosoboronexport påstod att Rysslands vapenexport kunde öka under 2003, men sade också att exportstrukturen och distributionsinkomsterna kunde förändras inom försvarsföretagen. Försvarsminister Sergeij Ivanov, påstod för egen räkning, att man skulle öronmärka några av inkomsterna från exportindustrin och avsätta dem för forskning och designarbete. Detta kunde betyda att mindre pengar gick till försvarsindustrin genom att ta del i vapenexporten.

Källa: The Russia Journal