Rikspolischefen Björn Eriksson uppgav den 4 dec. 1991 i Aftonbladet: "Vi är dålig på att bekämpa den nya organiserade brottsligheten". Han betonade, att ärendena hade blivit svårare och tog längre tid att utreda. Det rådde brist på poliser, särskilt på bra poliser. På 1950-talet klarades så gott som alla mord upp. År 1991 gick nästan var tredje mördare fri i Sverige.

Statistiken visar tydligt att svensk polis är sämts i Europa på att klara upp våldsbrott. Den svenska polisen kunde år 1988 endast klara upp 21 % av 4177 rån och grova stölder. År 1990 var det bara 19 % som klarades upp. Den siffran har sedan sjunkit ytterligare. Den tyska polisen är den effektivaste i Euroma i att sätta fast rånare.

När polisen agerade effektivare med hjälp av asylregister och kunde lösa många mordgåtor, drog politikerna in detta hjälp-redskap. Sedan våren 1997 har polisen inte längre tillgång till dataregister över asylsökande. Därmed kommer fler grova brottslingar att gå fria.

Polisen har svårt att hänga med den nya brottslighetet, som blir allt grövre

Många duktiga poliser är mycket kritiska mot sin egen organisa-tion, meddelade samma Aftonbladet. Polisen har svårt att hänga med den nya brottslighetet, som blir allt grövre. En kriminalpolis sade rentav att han saknade förtroende för sina arbetsledare.

Dagens Nyheters debattsida publicerade den 9 juni 1996 en kritisk artikel av förre rikspolischefen Carl Persson och före detta byråchefen i rikspolisstyrelsen Esbjörn Esbjörnsson. De konstaterade; "Idag utreds bara snatterier och mord. Den vardagsnära brottsligheten utreds knappast alls".

Man sparar i fel saker

I Sundsvall fick poliser sommaren 1987 ta på sig kockmössan och servieringförklädet för att servera internerna maten. Förgäves fick rånade och sönderslagna sundsvallsbor köa på polisstationen under middagstid när de misstänkta skulle utspisas. Man skulle ju spara! (SvD, 14 aug. 1987)

Polisen i Linköping sparade pengar på ett annat sätt. I stället för att kallas till förhör på polisstationen fick häpna snattare slå sig ner hemma vid köksborder och kryssa i en färdigtryckt förhörsblandkett. På pappret kunde snattaren kryssa i en ruta om han var villig att acceptera ett strafföreläggande om böter av åklagaren. Sedan behövdes normalt heller ingen rättegång.
(SvD 25 juli 1990). Ibland är åklagaren i sin bevisning så vag, att stöldgodset måste lämnas tillbaka till tjuven. Det finns många exempel på detta.

Inom ordningspolisen i Storstockholm hade man år 1988 10 % vakanser. Därför började polisen stänga under nätterna på viktiga vaktdistrikt, t ex Östermalm, Farsta, Skärholmen och Vällingby (SvD, 28 april 1988). Året därpå drabbades Handens polisdistrikt av resurs- och personalbrist. Anmälningar som enklare vardagsbrott lades ofta på hög. Man ville till och med skapa en egen kommunal poliskår (DN, 14 april 1989). Flykten från Stockholmspolisen har varit katastrofal. Åren 1985-1990 förlorade Stockholm 960 poliser.

Den 19 juli 1990 konstaterade Aftonbladet att polisen ofta kommer för sent. Då tog det radiooperatörerna i Stockholm 12 minuter att hitta och få iväg en polisbil på ett larm. År 1986 tog det 2 minuter och 6 sekunder! Av 2000 samtal resulterade knappt 500 i ingripanden. Trots att sommaren är de många inbrottens tid, brukar korridorerna på inbrottsroteln gapa tomma. Enbart i maj 1997 var i Stockholm 52.000 brott outredda
(Metro, 14 maj 1997). När Stockholmspolisen fick det korkade förbudet mot all övertid i mars 1997, tvingades misshandlade vänta. I hela riket var 156.000 brott outredda.

Den ny polisorganisationen har tystat sin personal

Polisorganisationen, som var grundad på hundra års erfarenhet, har slagits sönder och delats upp i en mängd olika former. Polisen har svårt att hänga med den nya brottslighetet, som blir allt grövre. Den har förlorat arbetslust, engageman och motivation. Den ny polisorganisationen har tystat sin personal. Den tål inte kritik. Munkavle gäller även de högsta polistjänsterna i länen, avslöjade Carl Persson och Esbjörn Esbjörnsson den 14 okt. 1996 i Dagens Nyheter. Poliserna har gjorts beroende av ministrars och chefers gunst, liksom det var i Sovjetunionen.

Följderna efter omdaningen är katastrofala. År 1994 omorga-niserades öven Stockholmspolisen. Egentligen förstörde socia-listerna hela polisorganisationen. Den centra våldsroteln, med ansvar för mordutredningar, splittrades på 8 polisdistrikt. Sedan dess sjönk uppklaringsprocenten från 84 till 44 %.

Stockholmspolisens informationschef Claes Cassel medgav att han anade att med våldsrotelns avveckling skulle uppklarings-procenten sjunka ytterligare (Metro, 24 april 1997). ett samhälle, som inte kan eller vill skydda medborgare mot våldet, är ett värdelöst samhälle.

Allt fler poliser hamnar på fel sida om lagen

Statistiken visar att antalet brottsmisstänkta poliser ökar dramatiskt. Under 1990-talet har klagomålen and anmälningarna mot polistjänstemän på många håll i det närmaste fördubblats. År 1990 anmäldes 738 poliser inom Stockholms och Gotlands län samt rikspolisstyrelsen. Fem år senare hade siffran stigit till 1270. Under de 10 första månaderna år 1996 anmäldes omkring 60 poliser i Stockholm - tio gånger fler än samma tid året innan. Tio poliser per år får lämna sitt arbete. En polisinspektör och hans fru fick 40 parkeringsböter på sina tre bilar. I runa tal skulle dessa ha kostat 20.000 kr. De kom undan med några tusenlappar. 32 av böterna avskrevs. Det ordnade polisinspektören och hans kolleger vid Norrmalmspolisen (Expressen, 9 april 1992). Även poliser som åkt fast i fartkontroll har sluppit böter, trots att de inte varit i tjänsten.

År 1991 avgjordes 50 fall av misstänkt polismisshandes i Göteborg. Alla utredningar lades ned i brist på bevis. Av samtliga 200 anmälningar om påstått olagligt polisvåld i Göteborg åren 1986-1991 hade endast 4 resulterat i åtal Blåmärken och läkarintyg räcker inte långt när de ställs mot polisens uppgifter. Inblandade poliser vill ju inte tala sanning, eftersom de riskerar att bli avskedade.

Poliser skjuter allt oftare brottslingar

Även poliser som direkt skjutit personer, t om med dödlig utgång har åtalats. Exempel på sådana fall hittar vi i Vikbolandet där en polis skjöt ihjäl en obeväpnad tjuv. Åtalet lades ned, polisman-nen hade ju handlat i nödvärn.

Ett par ynglingar som kom körandes från Oskarshamnshållet mot Kalmar, stannade inte trots polisens stoppmärken och blåljus. Färden fortsatte till i höjd med avfarten till Lindsdal utanför Kalmar, där ynglingarna gav upp och körde åt sidan. En polisman sköt ner en av ynglingarna. Ingendera bar vapen. Polisen blev inte åtalad.

Och så det senaste fallet som har upprört hela Sverige. Där en tonåring helt oprovocerats sköts i Göteborg i samband med kravallerna inför EUs toppmöte år 2001. Manipulerade filmer och dit tillsatta ljud förfalskade bevisningen så att den skadskjutne ungdomen blev den skyldige. Härom har TV:s Uppdrag Gransk-ning gjort många program.

Istället växer Medborgargarden upp som krav på att något måste göras när inte poliser och rättsväsende klarar av sina uppgifter.
Läs artikeln här!