10.6.2003
Skrivet av Jan Hårstad

President Bush uttalade sig på slagskeppet Abraham Lincoln och konstaterade att "Kriget i Irak är över". Men 30 dagar senare uttalade sig genaral McKiernan "Kriget är inte över", men det skrev man inte om i tidningarna. McKiernan är ju inte Gud.

Nu säger experter att det behövs tre gånger så många soldater inom en överskådlig framtid. Och detta kostar ju miljarder dollar. Även de 150 000 soldater som idag är i Irak, utgör ett dagligt problem och Storbritannien raskt trappar ned på sina styrkor för att idag uppgå till
15 000 man.

Under NATO och FN retorik började USA så plötsligt att mobilisera sina "allierade" till att sända 30 000 utländska trupper till Irak, men det ville inte det "gamla Europa", medan det "nya Europa" anfört att det nya anslutningslandet Polen gärna ville, men hade inte nödvändiga pengar. Det som det militära EU emellertid gör på egna vägar, är att sända trupper till Kongo utan amerikansk regi. Och det intressantaste var, att Tyskland, medan socialdemokraterna bokstavligt talat nedlägger den tyska välfärdsstaten, beställer 50 st långtransportflygplan (Grossraumtransporter) från Airbus som kostar miljarder D-mark. Ska Tyskland samarbeta med Belgien och Frankrike blir pelaren i det självständiga militära EU, att folket måste ställa upp för en upprustning.

I ledarartiklar och andra viktiga artiklar i dagspressen här om dagen är man mest sysselsatt med att prestera leenden och en klapp på axeln. Ska man bedöma efter de breda leendena, de fasta handskakningarna och de välvilliga uttalandena som har förekommit från både president Bush och många av hans samtalspartner, har de alla valt försoningens väg.

Detta är en Sigmund Freund-inspirerad läsning av världshistorien. Då får vi väl se att samma herrar snart är i luven på varandra igen. Både Ryssland och Frankrike hade förhandlat sig fram till omfattande oljekontrakt med Saddams Irak, men nu har USA dragit ett streck över dem.

Nu skrivs det internationellt mycket om varför kriget mot Iran planläggs, speciellt i den framstående tidningen Asia Times (http://www.atimes.com) där de lägger fram ett koncept om att man tänker sig ett omfattande flygangrepp efter modell av den israelskt byggda kärnreaktorn Osirak i Irak på 80-talet. Det gäller alla Irans reaktorer som är byggda med rysk och tysk hjälp, och alldeles speciellt den i Bushehr.

En annan plan som har läckt ur går ut på att Iran ska angripas från alla håll, från de kaukasiska staterna Aserbadjan och Georgia; det sistnämda landet söker NATO-medlemskap. Men huvudtyngdspunkten av angreppen kommer från Irak som snart ska ha fyra amerikanska militära baser . Allt tyder på att organisationen Mujahideen Khalq, byggs upp till att kunna bli USAs fritagningshär för Iran. När man tar i beaktande att Iran är ett litet land, med endast 65 miljoner iranier inom 1,6 miljoner kvadratkilometer med berg, så är det en form för galenskap att projektet överhuvudtaget övervägs.

Pressat av sin egen dåliga ekonomi rasar USA över världen i en oerhörd fart som faktiskt också kan sänka deras egna allierade, såsom Sharons regering. En amerikansk konvoj drog till Beirut och bad Libanon om 500 miljoner dollar för att avväpna Hizbollah. De irakiska generalerna har fått dollar i ersättning för att USA ska slippa ersätta för skadegörelsen inne i Bagdad.

Men vem betalar den tyska och amerikanska militären, för att inte tala om den egyptiska och israeliska? Det är den stora frågan som världscivilisationen nu står inför, inte i betydelsen av klapp på axeln och breda leenden.

Källa: www.friheten.no