OYAK - ett militärt imperium |
||
Yrsas Blogg * Artiklar på engelska * Tsunami * 9/11 * Bilderbergare * Frimurare och illuminater * Nya Världsordningen * Israel och Palestina * Kriget i Irak * USA * Balibombningen * Estonia * Mordet på Anna Lindh * Mordet på Olof Palme * Medicin och hälsa * MindControl * Chemtrail *HAARP & Echelon * EU * Böcker * Video |
21.2.2007 Källa: Expressen 20.2.2007 Skriven av Esref Okumus OYAK, som är en förkortning för "Arméns stödorganisation", grundades av generaler efter en statskupp 1960. I dag är OYAK landets tredje största koncern med ett 40-tal industrier och finansbolag och drygt 32|000 anställda. OYAK:s verksamhet regleras i en särskild lag som ger organisationen en rad privilegier. Exempelvis är den inte skyldig att betala en rad skatter som privata och offentliga arbetsgivare gör. Dess egendom och inkomster betraktas som statlig egendom, som innebär att inga fordringsägare kan komma åt, inte ens kronofogden. I decennier har OYAK:s verksamhet varit belagd med sekretess. Även om det nu tillåts viss offentlig insyn är OYAK fortfarande ett slutet imperium. Ett turkiskt EU-medlemskap vore därför en mardröm för generalerna, som gör allt för att hindra och förhala det privata näringslivets och den folkvalda regeringens halvvågade ansträngningar att uppfylla EU:s krav på demokratisering. "Militärens stora inflytande" över landets styre är en ständig återkommande kritik i EU-kommissionens rapporter om Turkiet. De så kallade EU-reformerna har visserligen lett till färre generaler på nyckelposter i statsapparaten, men militärens makt över politiska partier och domstolar är fortfarande orubbad. En vanlig uppfattning är att bakom varje bisarr yttrandefrihetslag, varje åtal mot författare och journalister och varje politiskt mord ligger militärledningen. Syftet skulle vara att fjärma Turkiet från Europa, och därmed undvika en kollaps för OYAK-imperiet. Att överbefälhavaren beordrar justitiedepartementet att inleda en process mot en viss författare eller journalist är ingen hemlighet i Turkiet, även om en sådan "begäran" för det mesta brukar vara hemligstämplad. Det senaste exemplet är kulturtidningen Esmer. Den 12 februari inleddes en process mot tidningens ägare, ansvarige utgivare och en av medarbetarna. På "begäran" av överbefälhavaren.
|