Serien har satt fokus på hur vi hanterar de människor som kommer till vårt land och söker hjälp. Vi valde medvetet att inte blanda in den vanliga frågan när enskilda flyktingar omskrivs i media: Stanna i Sverige eller inte?

Inte för att den frågan är oviktig, men vi vill fästa blicken på något annat denna gång. Det är en del av reslutatet av Aftonbladets totalt 10 timmar i telefon med hundratals läsare, efter 100 faxbrev, 200 elektroniska brev och ett 40-tal vanliga brev.

En rejäl diskussion om Sveriges flyktingpolitik behövs än idag.
Det finns också ett bekymmersamt drag hos många sansade medborgare: De är alla livrädda för att bli kallade rasister!

Här är ett typexempel. Vi kan kalla henne Anna. Hon arbetar själv med avvisningar av asylsökanden och skriver:
Varje felaktigt permanent uppehållstillstånd kostar svenska skattebetalare minst 3 miljoner kronor.

En annan person, vi kan kalla honom Åke. Han var också skraj för att säga mer om sig själv. Men han sa några ord som han tyckte Sveriges politiker skulle ta sig en funderare på: Jag måste säga att det är för jävligt det ni skrivit om. Så behandlar man inte folk.

Men jag tänker såhär: Lördagsstängt på Systemet och total fystnad om kostnader och problem med flyktingar i sverige. Är det konstigt att vi sitter och blir rasister över groggar med hembränt? De som bestämmer är ju för fan livrädda för att prata med folket om vad folket tycker.

Femtio-, sextio procent av alla avvisningar går utan eskort och utan problem. Men den som letar efter människor som farit illa i flyktingbyråkratin, behöver inte leta länge. Det handlar mer än om enstaka fall. I de staka fallen kan konsekvenserna bli oerhörda. Och vi påstår att denna hantering väl kan vara vår nästa skamfläck, sett i historiens backspegel.