15.11.2003


Yukos. Michail Chodorkovskij – Rysslands rikaste man –
anklagas för stöld från staten i samband med privatiseringen av Yukos.

Enron, Elf, Yukos och Statoil. Fyra energiföretag från fyra länder. Alla inblandade i korruptionsskandaler. Nu håller rättvisan på att hinna ikapp oljedirektörerna. Trots stora skillnader mellan Kenneth Lay, Loik Le Floch-Prigent, Michail Khodorkovskij och Olav Fjell handlar det i samtliga fall till sist om bokföring.

Oljebranschen anses vara bland de smutsigare i världen. Den hamnade på en tredjeplats när beslutsfattare på 21 tillväxtmarknader intervjuades av Transparency International, en organisation som bekämpar korruption. Det är ännu vanligare med mutor inom bygg- och vapenindustrin. Men oljeindustrin är mer koncentrerad och den kommer att kräva allt större investeringar. Enligt den internationella energibyrån IEA måste 3 000 miljarder dollar investeras de närmaste 30 åren av olje- och gasindustrin för att kunna klara av den ökade energikonsumtionen.

Oljebranschen är till sitt väsen annorlunda än mycket annan industri. Slutprodukterna är i de flesta fall identiska. Konsumenternas lojalitet beror mer på vilken sorts varm korv som serveras på stationen än bensinens kvalitet.
Det handlar inte om att utveckla nya produkter där teknologi och design är avgörande, utan om tillgång till billiga råvaror och en så effektiv distributionskedja som möjligt. Alla de stora oljebolagen är integrerade – det vill säga de både letar, producerar och marknadsför petroleum. Stordriftsfördelarna gör det svårt för mindre oljebolag att överleva. Därför är oljebolagen hela tiden ute efter att växa, antingen genom att hitta mer olja, eller genom att köpa upp andra oljebolag.

För att få tillgång till nya oljefält i Mellanöstern, Afrika och Latinamerika försöker många oljebolag att muta dem som fattar besluten. Det är en verksamhet som förstås har en motpart som också har intresse av att affärsvillkor hålls hemliga. När BP i fjol förklarade att bolaget ska visa hur mycket det egentligen betalar i skatter och avgifter i Angola, fick företaget omedelbart ett hotfullt brev från statsoljebolaget Sonangol, som hotade att avbryta allt samarbete med BP.

Enligt Internationella valutafonden, IMF, står oljan för 80–90 procent av statens inkomster i Angola. Men så mycket som 40 procent av bruttonationalinkomsten hålls undan skattemyndigheterna och kanaliseras till hemliga fonder. Om alla utländska oljebolag öppet redovisade vilka utgifter de hade i landet hade det varit till hjälp även för myndigheterna – i fall de önskar det.
– Problemet är som följer. Multinationella företag behöver i sina årsredovisningar i Storbritannien eller USA, till exempel, inte redovisa mer än hopslagna tal för sin internationella verksamhet. Detta kan inte på ett enkelt sätt brytas ned för att ge information om hur skatter och andra utbetalningar fördelar sig i olika länder, skriver Nicholas Shaxson i den senaste årsrapporten från Transparency International.

Det ryska oljebolaget Yukos har gjort ett stort nummer av att det som första ryska företag gick över till amerikansk standard för bokföringen. När dessa regler har så stora brister hjälper det inte så mycket. Enligt Transparency Internationals undersökningar är de ryska företagen de som oftast använder sig av mutor i utlandet.
Det är lätt att rycka på axlarna och tänka att korruptionen är något som drabbar andra länder. Men när ABB förlorar ett kontrakt i Asien för att ett annat företag mutat beslutsfattarna är det slutligen även svenska arbetare som drabbas, eftersom de inte får jobb.

Enron upprättade 2 832 dotterbolag, varav en tredjedel i skatteparadis som Cayman Island. Genom att bara bokföra dotterbolagens tillgångar och inkomster och inte deras skulder, kunde Enron blåsa upp sin aktiekurs. Direktörerna, med koncernchefen Kenneth Lay i spetsen, fick bonus i förhållande till aktiekursen och blev stormrika – så länge humbugen inte avslöjades.
Elf hade korruption som företagsidé. Genom ett komplicerat nätverk byggdes fonder upp som användes till mutor i utlandet. När den franska socialistregeringen 1989 utnämnde Loik Le Floch-Prigent till styrelseordförande för det statliga oljebolaget, ökade mutorna från 50 miljoner dollar per år till 130 miljoner dollar per år, enligt åklagarna.

Yukos är anklagat för att ha stulit från staten. Beloppen är här ännu större – Khodorkovskij är Rysslands rikaste man. Sättet han fick kontroll över 2 procent av världens oljeresurser är talande, skriver David Satter, som är en forskare på Hoover institute och som skrivit en bok om Rysslands nya affärsmän:

– Khodorkovskijs bank Menatep fick i uppdrag att arrangera auktionen när Yukos privatiserades. Genom att eliminera alla konkurrerande bud köpte Khodorkovskij den kontrollerande aktieposten i företaget för 159 miljoner dollar, 9 miljoner dollar mer än utgångsbudet. I dag uppskattas Yukos vara värt 15 miljarder dollar.
Jämfört med detta blir förstås mutförsöket från Statoils sida i Iran, där 115 miljoner norska kronor skulle användas över en tioårsperiod, bara småpotatis. Men det visar hur verklighetsbilden kan förvanskas även från en norsk horisont. Beloppet är trots allt 30 gånger större än koncernchefen Olav Fjells årslön. Fortfarande pågår ekopolisens förundersökning mot Statoil, och företagets direktörer har än så länge status som vittnen.

Fallet med Statoil visar hur viktigt det är att oljebolagen har sina egna regler för mutor. Ett av Transparency Internationals krav till företagen är att dessa regler omtalas i bokföringen och att det finns ett eget organ som kontrollerar att de följs.

I Statoils fall fungerade den interna revisionen. Den slog alarm och gick dessutom vidare till styrelsen när företagsledningen inte ville förklara varför ett så stort kontrakt med ett okänt konsultbolag hade ingåtts. När inte heller det hjälpte läcktes uppgifter till medierna. Det skulle inte ha kunnat ske om inte de anställda varit så säkra på att de inte bara hade en rätt, men en plikt att avslöja korruption.
– Affärsetik är inte bara det rätta i en moralisk och juridisk betydelse; det är också smart. Dygden är lönsam. Att använda sig av mutor för att få ett försprång, slutar vanligen med att resultaten, omdömet och framtidsmöjligheterna blir lidande, sade Olav Fjell på Petroleumvärldskongressen i Calgary i Kanada i juni 2000.

Två år senare skrev Olav Fjell personligen under på rådgivningskontraktet med det obskyra företaget Horton Invest Limited, registrerat på Turks & Caicos Island. Pengarna skulle troligen gå vidare till Mehdi Hashemi Rasanjani, son till den förre presidenten i Iran. Han är dessutom direktör i det statliga iranska oljebolaget Nioc, som gett Statoil i uppdrag att utveckla det största gasfält som hittats till havs, Southern Pars.

Den 25 september i år fick Olav Fjell sparken. Om han också kommer att behöva se baksidan av fängelsegallret, som Khodorkovskij, Le Floch-Prigent och Lay återstår att se.
Enligt den nya lag om korruption som antogs i Norge den 1 juli i år skärptes straffet för grov korruption till tio års fängelse.