27.11.2003

1979 skakades Iran av en revolution. Shahen av Iran lämnade landet för att förhindra ett blodbad, och bara veckor senare tog Ayatolla Khomeini makten i Iran och bildade den Islamiska republiken. Hundratusentals iranier avrättades och miljontals iranier gick i exil. De flesta som flydde var politiska aktivister och de kom att fortsätta sin kamp utomlands mot Khomeinis tyranni. Den Islamiska republiken såg dem som en nagel i ögat och därför så inrättade man särskilda mordkommandon som skulle bege sig utomlands och lönnmörda de oppositionella för att tysta den internationella kritiken. Det första terrorattentatet ägde rum i Frankrike 1979, och det sista ägde rum i samma land 1996. Under tiden däremellan, så har den Islamiska republikens olika mordkommandon lönnmördat över 60 iranska oppositionella förutom ett tiotal andra som bara råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. 1994 så utförde man även ett bombattentat mot ett judiskt center i Argentina, som ledde till att 85 människor förlorade livet.

Det som var så anmärkningsvärt med alla terrordåden var med vilken lätthet de statsfinansierade lönnmördarna kunde förflytta sig mellan länderna utan att något lands poliskår lyckades att arrestera dem. En gång i 1990-talets början så arresterades en lönnmördare av den franska polisen, och när den Islamiska republiken begärde en utlämning, så vägrade Frankrike att tillmötesgå kraven. Detta ledde till en rad terrorattacker på fransk mark, och till slut så gav Frankrike vika för trycket och utlämnade fången. Detta var ett stort bakslag för demokratin och en stor seger för terrorns strateger.

Den Islamiska republikens mordkommandon har även varit aktiva i Sverige. Sedan 1979, så har flera iranska oppositionella dödats eller skadats under mystiska omständigheter på svensk mark. Detta har självklart spridit skräck bland de oppositionella grupperna, men man har aldrig gett upp. Man har litat på det svenska systemet och man har känt sig trygg i ett samhälle som sade sig vara för solidaritet och medmänsklighet. Men även här så finns det en baksida.

För drygt ett år sedan, så visade SVT en dokumentär gjord av Oskar Hedin om den Islamiska Republikens mordkommandon under 1990-talet i Sverige. Den visade hur SÄPO skyddade de iranska lönnmördarna, något som självklart kom att sända chockvågor genom hela den iranska oppositionen här i Sverige. Den 30 september i år så kunde vi i ”Uppdrag granskning” se ännu en dokumentär av Oskar Hedin, som visade hur SÄPO försvårade polisutredningen som granskade mordet på den iranske aktivisten Karim Mohammadzadeh, som hade blivit mördad den 1 april 1990. Samtidigt visade dokumentären hur SÄPO skyddade den iranske underrättelseofficeren ”Reza Taslimi”, som enligt vad allt tyder på, var mannen som planerade och kanske även utförde mordet på Karim Mohammadzadeh.

Den nya dokumentären, som har namnet ”I nationens intresse”, visar klart och tydligt hur rädd SÄPO och den svenska regeringen var och är för den Islamiska republiken och dess hantlangare. Kanske är man rädd att den franska situationen ska upprepas i Sverige? Men man måste också fråga sig: när blev rädsla en accepterad ursäkt för att göra den svenska regeringen till terroristernas marionett? Detta innebär att man i Sverige – där det ofta brukar talas så vackert om ”demokrati” och ”solidaritet” – har valt att offra de iranska oppositionella grupperna, för att istället kunna köpa sig frid och ro av den Islamiska republikens terrorapparat.

SÄPO är helt uppenbart en inkompetent organisation – det visar ju inte minst mordet på Anna Lindh – och på grund av en blandning av rädsla och omänsklighet så har SÄPO låtit morden och förföljelserna av iranska aktivister få pågå ostörda och ostraffade i flera år. Om detta måste vi berätta. Vi måste berätta att SÄPO skyddar statsfinansierade iranska terrorister, som kan komma och gå som de vill i vårt öppna och demokratiska samhälle och lönnmörda vem som än sticker upp huvudet och protesterar mot den Islamiska republikens förtryck och terror. Vi måste berätta att iranska flyktingar varken är säkra i sitt eget land, eller i det ”demokratiska” och ”solidariska” Sverige. Vi måste berätta att den svenska regeringen i praktiken fungerar som den Islamiska republikens marionett. Om detta måste vi tala och om detta kommer vi också att tala. Under tiden får vi bara hoppas att SÄPO och den svenska regeringen tinar upp ur sin skräckoch låter handling följa på orden. Det är hög tid.