Skriven av Sheldon Rampton och John Stauber U.S. publisher: Tarcher/Penguin Bookstore price: $11.95 U.S. / $17.99 Canada ISBN 1-58542-276-2 United Kingdom publisher: Constable & Robinson Bookstore price: £6.99 ISBN 1-84119-837-4

30.9.2003

Här följer en del av en intervju med John Stauber och en medarbetare från
Guerrilla News Network (GNN)

GNN: Tack, för att du kom för att tala med oss idag John. Berätta för oss om din bok.

Stauber: Det är historien om hur Bushadministrationen sålde Irakkriget till det amerikanska folket, och liksom andra böcker, en fallbeskrivning i hur man använder sig av propaganda.

GNN: Det är i det närmaste kusligt att så mycket som du tar upp i PR Watch håller på att bli irrelevant.

Stauber: Boken tar upp och informerar om den nuvarande diskussionen och debatten angående den massiva bedrägerikampanjen. Det vi ser idag är att republikanerna kontrollerar Vita Huset och senaten. Det är ett sätt att förebygga en undersökning av det som en stor och växande procent av det amerikanska folket nu inser att är frågan om ett bedrägligt försäljningsarbete som drog vårt land in ett ockupationskrig. Men samtidigt, är det denna bisarra situation där det undersökande ordet, genom en gentlemanna överenskommelse mellan demokrater och republikaner, anses även beskriva vad som händer i Washington, eftersom demokraterna inte har en majoritet i Vita Huset även om de ville ha det, är de inte i stånd att genomföra öppna förhör och undersökningar. Det har funnits några outtalade personer inom politiken och media - sådana som senator Byrd, till exempel.

GNN: Han skämtade också häromdagen om uttalande undersökning...

Stauber: Det är just därför jag sade detta. Det sågs bara av Demokrati Nu! på kabelkanalen och de visade upp ett foto föreställande senatorn då han talade och skämtade om att man använder ordet "jag". Men tänk om "g" som i ordet "gungfly" blir mer och mer använt för att beskriva den verkliga oredan i Irak, kommer det att förorsaka högljudda krav från gräsrötterna om en undersökning och mycket annat. Några journalistiska strömfåror, såsom Paul Krugman, påstår att detta stora bedrägeri som sålde kriget är utom tvivel vår tids största politiska skandal, och jag tror att det finns god anledning för att vara detta.

GNN: Ge oss en kort beskrivning på propagandan för ett krig i Irak

Stauber: Var ska jag börja... Jag tror att om du tänker bakåt på hur USA kom att attackera Irak baserade sig på ett bedrägeri telefonledes om landets inblandning i 9/11, att landets samröre med terroristgruppen Al Quaida, om landets innehav av massförstörelsevapen. För hela detta bedrägeri förde oss tillbaka till det första Gulfkriget, och det är mycket viktigt att förstå att Saddam Hussein önskade sig kärnvapen. Saddam Hussein använde sig av kemiska och biologiska vapen, såsom vi så ofta hör, mot iranier och de kurdiska iranierna, och att dessa vapen kom från västerländska länder - speciellt från USA och Frankrike - och att Saddam Hussein var en nära bundsförvant till USA ända tills det ögonblicket då han invaderade Kuwait för att ta över dess oljefält, och det förorsakar en fullstäning förändring...

GNN: Det stämmer. Vad som är förvånande är att dessa vapenförsäljningar - det var en skandal i slutet av 1980-talet och det kallades "Irak-gate" där självaste Ted Koppel sade, att det mycket möjligt kunde vara värre än Watergate. Men folket glömmer det - att vi sålde vapen till Saddam. Det lönade sig knappast. Det första Gulfkriget bröt ut och det förorsakade en kollektiv minnesförlust.

Stauber: Korrekt. Och mycket av detta beror på den urdåliga rapportering om utrikespolitiska ämnen inom amerikansk media och dess benägenhet att ta över ledningen om USAs utrikespolitik från den amerikanska regeringen. Jag tror, att en av de intressantaste mediala läckerbitarna som vi grävde fram då vi gjorde undersökningar för den här boken, var en redaktionell skrivelse i The Washington Post i avsikt att belysa Iraks använding av kemiska och biologiska vapen mot sina invånare - är som att säga "Vad är det fantastiska i det här?" Krigsvapen är verkligen obehagliga, och kan man påstå att en viss sorts vapen är obehagligare än andra? Att The Washington Post kunde belysa Saddams användning av sådana vapen är i det närmaste högförräderi. Då April Glaspie, USAs ambassadör, träffade Saddam kort innan han invaderade Kuwait och tog tillbaka deras oljefält år 1990, berättades det om hur de kunde förbättra diktatorn image i USA, eftersom pressen började mer och mer rapportera om hans grymhet och detta var ett politiskt problem för USA. Det problemet försvann knappast när Saddam invaderade Kuwait, och många analytiker tror att Glaspie förmodligen ofrivilligt gav Saddam idikationer på att USA inte skulle bli orolig ifall Saddam möjligtvis tog över dessa oljefält. Men när detta hände, förändrades naturligtvis alltihopa, och Saddam måste förändras till den stora djävulen - Satan eller Hitler-lik.

Jag tror, att en av de intressanta sakerna vi upptäckte då vi undersökte skandalen kring Hill & Knowlton kampanjen, som sålde det första Gulfkriget till det amerikanska folket genom att dra in ett telefonvittnesmål innan man hörde med kongrossen, om en 15-års tjej som påstod att irakiska soldater mördar spädbarn på sjukhusen i det ockuperade Kuweit, genom att dra dem ut ur kuvösen. Det ser vi nu på i ett nytt ljus. Detta var en bisarr historia som kom upp i dagsljuset ett år efter att amerikanarna körde irakierna ut ur Kuwait. Vi berättade om detta i vår första bok, "Toxic Sludge is Good for You". John MacArthur från Harper's gjorde i CBCs show The First Estate och i ABC News en utomordentlig rapportering, tyvärr ett år efter faktum, genom att påstå att detta var ett vittnesmål, vilket hjälpte USA att skynda på sitt beslut att anfalla Irak. Det var ett verk av Hill & Knowltons PR firma, och det amerikanska folket duperades till att tro att Saddam var en spädbarnsmördare.

Ett av mysterierna har alltid varit: Varför ska dessa PR-folk alltid hitta på dessa grymheter och pracka dem på det amerikanska folket? Jag menar att Saddam utförde en hel del grymheter.

Jag tror att vi har upptäckt svaren och skriver om dem i den här boken. Det var för att Saddam var så mycket allierad med USA och eftersom USA i grund och botten såg en annan utväg på det när han använde sig av stridsgas mot iranierna och mot de irakiska kurderna - genom att arbeta som en slav för dessa grymheter där tusentals människor dödades av Saddam - oskyldiga civila, kvinnor och barn - kunde verkligen ha återkastat ett dåligt ljus på USA då dessa vapenkomponenter kom från oss och han var vår allierade.

Därigenom måste de inte bara förvandla en allierad till en demon utan också förse honom med några falska belastningar, eftersom sanningen kunde ha frossat i mängden, som en verklig demon... Så när man ser på vad som händer här, sättet som det såldes på, och grymheten, är vi tillbaka till att se att inte just Saddam utan hela användningen av amerikansk propaganda i Mellanösterns utrikespolitik går tillbaka ända till 1950-talet.

Men för att besvara din fråga om den muslimska grupp som bildades i inrikesministeriet för att förhoppningsvis bygga broar och känslor, för att man skulle förstå den amerikanska muslimska världen. Vad vi kan se är att efter 9/11, bildades det och återupplivades ett antal organisationer för att åstadkomma olika ändamål, och ett sådant ändamål var att sälja USA, sälja sin image - i själva verket brännmärka sin image och förbättra uppfattningen av detta bland den muslimska befolkningen världen över.

Vi ska tala om händelsen med Charlotte Beers, experten från Madison Avenue som kom för att arbeta för inrikesministeriet för att se över den massiva propagandakampanjen som omfattade Rendon PR Firm och all sorts annonsering och PR-folk. Inrikesministeriet har absolut varit ett bottenlöst misstag när det gäller återupplivandet av USA runt om i världen och det är ingenting som kan lösas genom PR och reklam. Människorna är inte enfaldiga. De formar sina egna värderingar på basen av våra politiker, snarare än genom att hänvisa till problemen med våra politiker. Ide'n om att istället endast använda sig av pengar på PR och mediebevakning och reklam är typiskt för det amerikanska enfaldet, vilket har varit en av de totala misstagen sedan 9/11.

GNN: Hela den här kampanjen byggdes runt dessa falska föreställningar om hur en invasion inverkade på Mellanöstern, hur irakierna skulle reagera på att amerikanska trupper kom in. Det ser mestadels ut som en stor lögn som de berättade för sig själva.

Stauber: Jag tror att detta är fullständigt riktigt. En sida av sådana problem med propaganda är att regeringar och medlöpare som använder sig av den, själva tror på propagandan och i verkligheten avskärmar sig från vad som är riktigt. Hela historien med Irak-kriget är en berättelse om hårdhjärtade ny-konservativa, ny-Reaganiter vilka under århundraden har önskat se en amerikansk attack på Irak för att störta Saddam och införa amerikansk makt i Mellanöstern för att verkligen bygga upp ett amerikanskt samvälde.

Personer sådana som Paul Wolfowitz och Donald Rumsfeld och andra som har sina ideologiska rötter inom PNAC (Project for the New American Century) och rörelsen mot en nykolonialism, inom timmarna för attacken 9/11, gav grönt ljus för en attack mot Irak. Och om du tycker att dagens situation inom USA med allmän opinion och den enorma okunnigheten och missförstånden som uppkommer och plockas fram som om de tillhörde Iraks roll i 9/11, Iraks innehav av massförstörelsevapen, Iraks relation till Al Quaida, ser vi som en "stor taktisk lögn" som betalades av bushadministrationen. Man började först med 9/11 för att göra falska uppfattningar om att USA har rätt till krig och dessa stora taktiska lögner var olyckligtvis framgångsrika. Den stora lögntaktiken, härrör sig endast från det att om dessa makthavare upprepar falsariet om och om igen, så blir det småningom en sanning.