14.2.2007

Källa: Expressen, 2007-02-07


Den socialdemokratiska drömmen om en svensk enhetsskola från ettan till och med gymnasiet håller på att gå i kras. Och lika bra är det.

Det var Göran Persson som i början av 90-talet drev igenom den gymnasiereform som innebar att alla gymnasister skulle få högskolekompetens.

Men 1998 kunde folkpartisterna Lars Leijonborg och Jan Björklund visa de nedslående siffrorna bakom den stolta målsättningen: Så gott som alla svenska elever fortsatte visserligen till gymnasiet, men en av fem hoppade av.

Det individuella programmet tornade med tiden upp sig som ett limbo där omotiverade och teoritrötta ungdomar plågades och väntade på muck, alltmedan regeringen drömde om framtidens klasslösa kunskapssamhälle där alla svenskar har en fil kand i IT-någonting.
Med tiden förflyttades strukturproblemen till högskolan. Skolverk, liksom enskilda högskolelärare, har vittnat om att nyintagna studenters förkunskaper har sjunkit på ett fullständigt skrämmande vis.

Med tanke på folkpartiets mångåriga kritik mot den perssonska gymnasieskolan kan det inte förvåna någon att skolminister Jan Björklund har slagit till med en gymnasieutredning som ska leda till en ny gymnasiereform runt 2010.

Tre studievägar ska det bli i framtiden, en teoretisk som ger högskolekompetens, ett yrkesprogram som ger yrkesexamen samt en lärlingsutbildning med stark betoning på praktik i arbetslivet. Inom detta program ska arbetsgivare kunna få ersättning för att lära upp elever.
Socialdemokraterna brukar kalla denna modell för "sorteringsskola" - och, visst, om det skulle bli så att elever för alltid försitter chansen att läsa på högskolan om de väljer en praktisk gymnasielinje, då skulle socialdemokraterna ha rätt.

Men tanken är att alla elever som vill ska kunna läsa upp sig, antingen genom extra studier under gymnasietiden eller på komvux efter gymnasiet.

Förutsatt att de möjligheterna blir en realitet - Alliansen får inte fortsätta att snåla med komvuxresurser - är modellen utmärkt.

Äntligen kan praktiskt sinnade ungdomar få en gymnasietid där de glänser och utvecklas, i stället för att en där de känner sig som fyrkantiga klossar i runda hål.

I och med den nya gymnasiereformen sticks det ännu ett hål på 90-talshägringen "kunskapssamhället", det där fantastiska samhället alldeles bortom kröken där alla svenskar är akademiker medan kineser och andra u-landsvarelser sköter det praktiska.

Socialdemokraterna förälskade sig i den visionen och det är ironiskt att det nu är liberalerna som talar om att uppvärdera yrkesutbildningen. Men det är en evig tur, eftersom det är tjänstesamhället, inte licentiatsamhället, vi har framför oss.

En brutal påminnelse om hur långt vi är från det saliga kunskapssamhället får den som tar del av den nyligen utkomna utredningen "Från socialbidrag till arbete".
Utredarna har kommit i närkontakt med den stora ungdomsarbetslösheten och har inget över för stora visioner.

De skriver:
"Ungdomar med brister i sin utbildning har generellt sett svårare att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket ökar risken för att de ska bli bidragsberoende. Utredningen vill därför uppmärksamma utbildningens roll för att ge ungdomar goda förutsättningar att få ett arbete för att minska behovet att framtida samhällsinsatser."

Och vad föreslår de? Mer religion och filosofi åt snickare? Nej, bättre yrkesförberedande program och lärlingsutbildning i gymnasieskolan.

Folkbildningsidealet är absolut väsentligt. Men det kan försvaras genom en ambitiös grundskola där kunskapen står i centrum.

Major Björklund marscherar åt rätt håll.