Så vad återstår? Ja, det finns en förklaring som utredarna aldrig provat men som de åtminstone borde ha övervägt: att Palme kan ha blivit lurad i en fälla. Någon kan ha tagit kontakt med honom och felat träffa honom under diskreta omständigheter. Palme hade åtsilliga känsliga projekt på gång - det påminns vi om när vi tänker på Lisbets spontana funderingar om vilka krafter som kunde ligga bakom mordet. Och givetvis hade han behov av att samtala med viktiga personer utan att utomstående lyssnade.

Ifall Palme lät sig övertygas om att han snabbt måste träffa den som kontaktade honom återstod att hitta ett kämpligt tillfälle. Han tänkte gå på bio med Lisbet - vad var lättare än att erbjuda den andre personen ett kort samtal på hemvägen? Han behöver inte ens ha pratat med Lisbet om detta i förväg. Kan det ha varit så det gick till?

Palme hade inte sina livvakter med sig, vilket var mot hans rutiner när han rörde sig utanför Gamla Stan. Varför avvek han från rutinen just nu? Det var ju fredagskväll och det fanns risk för att människor var fulla, störiga och aggressiva - livvakterna borde ha varit en trygghet. Fick de stanna hemma för att Palme ville vara ifred under ett känsligt möte?

Det här är bara en logisk hypotes för att förklara mordplatsen, kan man invända. Men mordplatsen måste faktiskt förklaras. Och det finns några intressanta omständigheter som ger mötesscenariot ökad trovärdighet. En sådan omständighet är en hel rad till synes tillförlitliga vittnen som sett personer med walkie-talkies kring Sveavägen.

Det har länge varit så att mordutredarna inte velat höra talas om dessa vittnen eftersom deras observationer framstått som ologiska.

Dels gjordes vissa av iakttagelserna på Sveavägen redan innan Palme kom till bion. Och enligt Palegruppens synsätt kunde knappast en attentatsgrupp ha vetat att Palme skulle gå på bio innan han kom dit. Och del är samtliga observationer på Sveavägen koncentrerade till området kring mordplatsen. Enligt Palmegruppen borde eventuella walkie-talkiemän också ha posterat sig kring tunnelbanestationen norr om bion eftersom det var därifrån makarna Palme kom.

Men båda dessa skäl att underkänna vettnesmålen faller faktiskt om Palme gjort upp om ett möte med gärningsmannen.

Betyder möteshypotesen att walkie-talkiemännen var en del av en mördarliga? Kanske, men det kan också vara tvärtom. Så här kan det ha gått till: Palme kände sig av någon anledning orolig över det improviserade mötet. Han vände sig därför till någon han litade på och bad om attt kompetent folk skulle övervaka hans promenad hemåt för att kanske ingripa diskret vid behov. En grupp skakades fram och dess medlemmar rekognoserade på plats tidigare under kvällen. Den ansvarige för övervakningen vände sig i sin tur till ansvariga på polisens sambandscentral och bad dem att hålla undan sitt folk om det mot förmodan skulle bli stökigt. Där har vi i alla fall en tänkbar förklaring till polisens passivitet under mordnatten.

Det finns ytterligare en omständighet som pekar på att det kan ha varit ett möte planerat mellan Palme och en okänd man med mord i sinnet. Och det är att flera vittnen spontant har berättat att offret och gärningsmannen hade kontakt med varandra och tycktes vara inbegripna i ett samtal alldeles innan mördaren sköt.

Taxiföraren Anders D - han som larmade sin växeltelefonist - är ett av dessa vittnen. Han står vid rött sljus och ser tre personer stå och samtala med varandra på trottoaren. Så får han grönt ljus och kör. I samma ögonblick hör han skollen, vänder sig om och se en i sällskapet falla till marken.

Ett annat vittne en ung kvinna i en bil som ser tre personer i sällskap snedda över trottoaren. Plötsligt sjunker en av dem ihop. Ytterligare ett vittne är en man som går bakom makarna Palme och som beskrivit att han ser tre personer som går tillsammans och småpratar med varann. Plötsligt smäller det och en av de tre faller ner mot stenläggningen.

Dessa vittnesuppgifter har Palmeutredarna inte velat ta i. Och visst kan man vara tveksam till dem eftersom Lisbet Palme inte berättat om något möte. men vi vet att hon var svårt chockad efter mordet. Och det förekommer faktiskt i samband med skakande upplevelser att en drabbad person får en minnesförlust som omfattar tiden kring de mest skrämmande händelserna.

Ibland återkommer minnet. I andra fall fortsätter personen att hålla sig borta från allt som kan väcka den farliga upplevelsen till liv igen.

Till skillnad från alla andra viktiga vittnen från Sveavägen deltog inte Lisbet palme i någon rekonstruktion på mordplatsen. Ja, enligt vad hon själv sa under Palmerättegången 1989 hade hon över huvud taget inte gesökt korsningen Sveavägen/Tunnelgatan sedan mordet. Det var en period på mer än tre år trots att gathörnet ligger mitt i centrala Stockholm. Man kan inte undgå att fråga sig om hon helt enkelt inte var psykiskt redo att bli fullt medveten om vad som skett där.

Detta är förstås bara gissningar. Kanske mordplatsen inte var en mötesplats och kanske Olof palme inte alls samtalade med sin mördare. Men uppgifterna från de övriga vittnena är sådana att utrednarna säkert skulle ha undersökt saken noga ifall det inte handlat om ett statsministermord.

Nu blir i stället denna obesvarade fråga ännu ett exempel i raden på att Palmeutredningen inte handlat om ett sökande efter sanningen - utan snarare om att hitta lämpliga lösningar och att undvika känsliga frågor.

Och så står vi fortfarande där vi befann oss dagen efter mordet. Vi anar kanske märkliga skuggor som rörde sig i februarinatten. Och vi kan spekulera kring deras avsikter och aktiviteter. Men vi kan än så länge inte veta.