25.3.2003

Flera livbolag medger öppet att de kan tvingas göra en reallokering.
Ett krångligt ord för en brutal åtgärd i ett extremt läge.
Reallokering innebär att bolagen över en natt kapar saldona på de svenska pensionsspararnas konton.

I vissa fall kan det nära nog handla om en halvering av det hopsparade pensionskapitalet. I andra fall om betydligt mindre, allt beror på hur länge man har sparat.
- Reallokering finns absolut med som ett alternativ på vår agenda, säger Carl-Viggo Östlund, vd för Salus Ansvar, som inte sticker under stol med att åtgärden kan väcka starka känslor.
- Det är klart att det inte blir roligt att gå till spararna och säga att nu tar vi tillbaka de pengar ni trodde var era. Vi kommer säkert att få problem med att förklara ett sådant beslut.
Även Lars-Eric Ericsson, ordförande för Skandia Liv, och Hans Benndorf, vd för Länsförsäkringar Liv, medger att en reallokering finns med som en tänkbar nödåtgärd.
- Ingen vet i dag hur börsutvecklingen kommer att se ut framöver. Men fortsätter kurserna ner kan en reallokering inte uteslutas, säger Lars-Eric Ericsson.
Roger Kindstrand, vd Sparliv, väljer däremot att mörka. Han vill inte alls tala med Näringsliv om reallokering. Han vill därmed inte heller kommentera om det finns någon sådan risk.
Hans Benndorf beskriver det nuvarande läget som extremt.

Tror du era pensionssparare känner till risken för en reallokering?
- En svår fråga. Vi har skickat ut informationsblad till våra sparare där vi har informerat om läget och vilka åtgärder vi kan komma att tvingas vidta, säger Hans Benndorf.
En kraftig (momentan) reallokering innebär att livbolagen med ett enda alexanderhugg tar tillbaka en stor del av den del av pensionspåsen som består av återbäringen.

Påsen med pensionspengar är uppdelad i två delar: den garanterade delen, som bolagen lovat att betala ut, och återbäringen, som bolagen haft ambition och i många fall förespeglat att betala ut.
Återbäringen har visserligen alltid varit omgärdad med en brasklapp, som sagt att de här pengarna är preliminära och kan tas tillbaka. Men den informationen har livbolagen inte varit överdrivet intresserade av att vidarebefordra. Tvärtom lockade man sparare under de goda börsåren med den höga återbäringsräntan, som i många fall låg över 15 procent.

Det som har hänt nu, efter tre års börsfall, är att bolagen inte längre har full täckning för de återbäringsbelopp som står på värdebeskeden. Pengarna är bortblåsta i börsstormen och man talar om att konsolideringsgraden, som är ett mått på återbäringens storlek, är under 100 (se artikeln till höger).
Salus Ansvar, Länsförsäkringar, Sparliv och Skandia Liv hör till de bolag som har allra sämst konsolidering, 88, 85, 87 respektive 86.
Än så länge sitter samtliga livbolag och håller tummarna för att börsen ska ta fart igen och att olika interna sparpaket ska leda till att man kommer upp i positiv konsolidering.

Men tiden rinner iväg. Bolagen bör inte vara underkonsoliderade i mer än 36 månader, enligt Finansinspektionen. För många bolag har halva den tiden gått.
Trots det finns optimismen kvar.
- Vår bedömning är ändå att vi inte kommer att behöva göra en reallokering, säger Carl-Viggo Östlund, Salus Ansvar.
- Förutsatt att vi inte drabbas av någon chocksänkning av räntan räknar vi med att nå vårt uppsatta konsolideringintervall inom två år.

Länsförsäkringar Liv är inne på samma linje
- Vi har minskat antalet anställda, vi ska spara 200 miljoner kronor och vi har bytt kapitalförvaltare. De åtgärderna tillsammans med en rejält börsuppgång ska räcka för att nå en positiv konsolidering, säger Hans Benndorf.
Men redan nu genomför livbolagen en slags reallokering light. Man har sänkt återbäringsräntan till noll, en halv eller en procent. I praktiken innebär det att bolagen sakta men säkert tar tillbaka en del av den återbäring pensionsspararna tidigare har förespeglats.