20.2.2007


Skriven av Anita Saxton


Det var en gång ett fritt land nära världens nordligaste ände. Allting var lagom. Det var inte för kallt på sommaren och inte för varmt på vintern. Som svalt kristna var vi vidöppna för ateismens förföriska lockelser om materialistisk välfärd. All politisk makt utgick i från en bred enighet om den moderata socialismens välsignelser. De hetaste debatterna gällde uteblivna TV-avgifter och gåvor till arbetsfria medhjälpare i hushållet. Allt var mycket lagom. Presstödet till media var så lagom att alla instämde i lovsången om landet.

Kung Peng valde ut Landet Lagom som ett försöksområde. Där skulle hans ateistiska materialister bygga upp ett föregångsland för ett globalt pengavälde. En marskalk från Napoleons armé insattes som kung i landet. En av hans första åtgärder var att modernisera landets riksbank i linje med pengaväldets dolda syften. Aningslöst drevs den lydiga befolkningen bort från kyrkornas dogmatiska etik till ett ekonomiskt vilda västern. Bankhemligheten styrde in folket i önskad riktning. Industrimännen fick sina dolda bonusar för att hålla tyst. Procentuell tillväxt var det som de korrupta fackföreningarna höll fast sina väljare med Samtidigt lockades pamparna in i lönsamma insiderspekulationer från börsen. Även pengaväldet var lagom demokratiskt. Både facket och direktörerna tystades på ett helt jämlikt sätt. Ingen klagade.
Jämlikt knorrade dock det nedtystade folket.

I tiotals år har ett dolt bonussystem vuxit fram inom Partiet för Välorgniserad Avund. En ekonomisk mekanism har skapats för att belöna de kommunpampar som hjälper till att sära barn från sina biologiska föräldrar. Pengarna kom ursprungliga från frikostiga statsbidrag för att hjälpa drabbade barn. Samhället ställer för närvarande upp med 50.000 kr per månad för detta. En bråkdel går till de drabbade. Endast ca 5.000 kr/mån behöver gå till det anlitade familjehemmet. Vart försvinner resten? Det har visat sig möjligt för korrupta socialchefer att med korrupta myndigheters hjälp fånga in barn, kränka och tvångsomhänderta dem för att själv ta hand om vinsten för egen räkning!

Ett flagrant exempel: Socialchefen Eva Rehnlund i Hörby Kommun har en Audi TT som tjänstebil (värde ca en halv miljon kronor). Varför? Jo, för att markera distans till sina favoriserade socialsekreterare som endast har BMW. Var kommer pengarna från? Sannolikt från den lönsamma människohandeln. Den har utvecklat sig till en industri som omsätter ungefär 10 miljarder kr/år, alltså motsvarande det belopp som storindustrins chefer får dela på som sina bonusar.

I Landet Lagom är även korruptionen jämlikt balanserad. Förhör förre statsminister Göran Mys Py, så får du veta hela den snaskiga historien. Han är en av arkitekterna bakom sossarnas bonusskandal. En Sanningskommission behövs för att avslöja hela härvan.

Under sommaren 2006 börjar fasaden att spricka när ett tiotal föräldrar i en gest av civil olydad mot myndigheterna tar hand om sina egna tvångsomhändertagna barn under en permission och reser till ett vänligt sinnat grannland - där de söker asyl! I Landet Lagom har man visserligen undertecknat både Barnkonventionen och FNs deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, men man följer dem inte. Det är med lönsamt att ljuga för de förtvivlade föräldrarna som känner sig helt maktlösa mot landets korrupta överförmyndighetsvälde.

Sverige är nu det enda land i Europa som inte erkänner föräldrarnas rätt till sina egna barn.

Sverige är nu det enda land i Europa som inte erkänner föräldrarnas rätt till sina egna barn. Detta är något av jag lärde mig om korruptionen under valåret 2006. Mer från min märkliga upptäcksresa kan du läsa här nedan - om du vågar.


Läs andra artiklar av samma författare