Den 13 oktober 1992 avslöjade Kanalen i P1, att vissa flyktingfamiljer fick ut betydligt mer i bidrag och förmåner än förläggningschefen hade i lön.

En lägerchef berättade, att en flyktingfamilj om två vuxna och tre barn erhöll omkr. 2000 kr mer i månaden än motsvarande svensk arbetarfamilj får där båda makarna arbetar. Dessa förhållanden har rått i många år. Enligt statssekreterare Bo Göransson blev flyktingarna år 1989 nästan automatiskt socialfall den första tiden i Sverige.

År 1990 hade "invandrarnas bidragsberoende ökat".

Omoralisk invandringspolitik
Doc. Ingrid Björkman skrev i DN den 2 okt. 1993: "Ett bely-sande exempel på denna desinformation som förmedlas om invandringspolitiken är den summa som anges som invan-dringens totalkostnad".

Den summan (ibland anges 11,7 miljarder ibland 16 miljarder kr) är i själva verket endast kostnader för asylhanteringen. Den korrekta och fullständiga informationen om hur våra pengar används undanhålls.

Alltså pågår det något mycket skumt som man till varje pris vill dölja för det svenska folket. Hon framhöll att: "en asylsökande i Sverige kostar lika mycket som 100 krigsflyktingar i Jugoslavien eller dess närområde".

Kostnaderna för invandringspolitiken
- sådana de är i verkligheten
Vi behöver bara läsa officiella källor såsom Statens offentliga utredningar 1991:1 om svensk asylpolitik. Här uppges: "Sveriges årskostnad per asylsökande ligger på 200.000 kr".

En asylsökande familj med tre barn kostar alltså
1 miljon om året!
Invandringspolitiken kostar faktiskt totalt upp till 100 miljarder kr om året, med samtliga kostnader inräknad. Det sade Kenneth Sandberg, handläggare i asylärenden på Invandrarförvaltningen.
"Vi tar emot för många invandrare"! I augusti 1997 avske-dades han. De offentliga nedskärningarna skulle ha sett helt annorlunda ut om socialisterna hade drivit en invand-ringspolitik som inte präglades av "humanitärt storhets-vansinne".

Varje invandrare fick år 1991 40 % mer i mat, medicin och hygienartiklar än en svensk, trots att Sverige inte har råd med detta.

Till våra egna fattiga finns det inga pengar att tilldela. Slöseriet i samband med invandringen överträffar allt.

Enligt TT var år 1990, 80 % av 1980-talets invandrare ännu arbetslösa. För en bråkdel av flyktingkostnaderna kan man hjälpa mångfalt fler i problemländerna där uppemot 40.000 barn varje dag dör av svält.

Dessutom skulle man slippa enorma sociala bekymmer pga många invandrares kulturkrock, missanpassning och kriminella vanor.