DSM 1/07

Skrivet av Jan Gillberg

Justitiekansler Göran Lambertz har av ÖB Håkan Syrén begärt svar på frågan om vad Försvarsmakten känner till om de dykningar, som det finns teknisk och av Lars Ångström i sin JK-anmälan åberopad bevisning för att de ägde rum dygnen efter Estonias förlisning. I sitt svar den 23 oktober 2006 förnekar ÖB kategoriskt varje som helst kännedom om några sådana dykningar.
                
I ÖB:s svar lämnas en redovisning, enligt vilken inte ett enda fartyg från marinen engagerades i någon som helst verksamhet med anledning av Estonias förlisning. Samma skall enligt ha gällt Sjöfartsverkets fartyg. Björn von der Esch - själv under ett antal år sjöofficer - vill beteckna detta (om det nu är sant) som ett ”fundamentalt svek mot humanitetens grundregel till sjöss”:

”Varje sjöman vet att om nödsignalen Mayday har uppfattats gäller endast en sak. Att göra allt för att snabbt komma till undsättning. Maydag hördes vid midnatt 28 september från Estonia och efter mindre än en timme hade hon förlist. Vad gör svenska marinens fartyg för att bistå!?! Enligt ÖB Håkan Syrén absolut ingenting.”

Det bryderi som JK genom sitt handfasta agerande givit upphov till inom högsta försvarledningen har resulterat i en bekräftelse på: ”Hur man än ljuger har man ändan bak.”

Notabelt 1

Tveklöst har JK Göran Lambertz genom sitt handfasta och oförvägna agerande för att lämna sin medverkan till att dolda sanningar om Estonias förlisning skall komma upp i ljuset gjort honom ”obekväm” för mäktiga mörkläggarintressen.
                
Därför blir det extra notabelt att samma dag, som en av det estniska parlamentet tillsatt kommission lägger fram sin rapport, publicerar DN Debatt en artikel med rubriken ”Lambertz är olämplig som justitiekansler”.
                
Artikeln är undertecknad av två professorer, som ständigt förekommer som kommentatorer till sådant inom den juridiska sfären, som ”behöver” kommenteras på ett till Maktens intressen välanpassat sätt - således Christian Diesen och Madeleine Leijonhufvud. Dessutom av före detta ledamoten av Högsta domstolen Inger Nyström.

Notabelt 2

Medan DN Debatt-artikeln med olämplighetsförklarandet av Göran Lambertz fick stor massmedial uppmärksamhet - bland annat i etermediernas morgonsändningar - ägnades ingen eller ytterst knapp uppmärksamhet åt den estniska parlamentariska rapportens skarpa kritik mot Sverige i frågor som gäller Estonias förlisning.
                
DN begränsade sig till att återge ett kort avsnitt ur ett TT-telegram. Aftonbladet och Expressen har överhuvudtaget inte omnämnt den estniska rapporten. För Aftonbladet var det mer angeläget att informera sina läsare om att Anna Sjödin (den för krogbråk dömde SSU-ordföranden) visat sig med bandagerad vänsterhand - en bandagering som Sjödin vägrat att kommentera. Därför blev tidningens rubrik: ”Sjödin mystiskt skadad”.

Den svenska mediavärlden lever med sina mycket egenartade prioriteringar.

Kusliga sammanträffanden

Enligt Sveriges ÖB Håkan Syrén kom inget av vare sig den svenska marinens eller Sjöfartsverkets fartyg till undsättning efter Estonias Maydayanrop.

Inte heller räddningsresurser från den ryska marinen med stora baser invid det närbelägna S:t Petersburg engagerades i undsättningsarbetet.

Noteras skall också att under tiden 01.03 till 01.58 (estnisk/finsk tid) natten till den 28 september - exakt den tid då Estonia förliste - var nätverket för radiokommunikationerna i området satt ur spel.

Och när de första räddningshelikoptrarna anlände från marinbasen Muskö för att bärga överlevande fick de vända efter upprepade vinschhaverier!

Och så detta besynnerliga med besättningsmännen - kaptenen Avo Piht och ytterligare ett tiotal - som först räddades och sedan spårlöst försvann!

Var det meningen att ingen enda skulle överleva och kunna vittna om de detonationer, som hördes straxt innan Estonia krängde för att sedan - enligt vad Chalmerforskare nyligen kommit fram till - sjunka på 31 minuter?

Vi har så mordet några dagar efter förlisningen på före detta KGB-mannen och dåmera tulltjänstemannen Igor Kristopovitj, som förlisningsnatten följt radiotrafiken mellan Tallinn och Estonia liksom i övrigt hade kunskaper, som gjorde honom till ”ett obekvämt vittne”.