22.12.2006

Birger Schlaug
f.d. språkrör (mp)
birger.schlaug@telia.com


Jag är en konstig typ. Vet inte om jag hör hemma i den här världen. Tittar inte på dokusåpor, kan inte namnet på glinen i Idol och visste inte innan häromdagen vem Paris Hilton är. Jag tycker att det perfekta bröllopet är ett bröllop med den man älskar - det behövs inte brudklänning för tiotusen, brudbukett för tusenlappar, löjliga tårtor för lika mycket eller annat som dagens fåniga normer ställer krav på. Min fru och jag gifte oss med utsikt över Hjälmaren, brudbuketten bestod av vitsippor och kläderna hade vi glädje av dagen efter också. Det var det vackraste bröllop jag varit på.

Men jag är än mer konstig. Jag tycker det är korkat att köpa jeans av fina märket. Jag finner det jättekonstigt att fullt friska män och kvinnor på fullt allvar låter sig duperas av märkeshysteri - och glatt jobbar flera timmar på jobbet för att få ihop till det där löjliga märket som någon underbetald kines fäst på kläderna så att man kan gå omkring som någon sorts reklampelare för ett företag som utnyttjar människor och skiter i miljön.

Jag är fullständigt fascinerad över att det finns människor som sprutar in silikon i läpparna för att de skall se ut som datamanipulerade nidbilder av kvinnor. Hörde att en check på silikonimplantat slagit igenom som julklapp. Destruktivt skulle jag vilja säga. Vad är det för kul att smeka en silikonpåse?

Frågan är om människan är dummare än förr. Att sätta sig på en lagom skuggig terrass i fina kvarteren, till exempel vid Stureplan, och ta en fika, leder till ömsom skrattkramp, ömsom dystra tankar om människors löjeväckande beteende. Dessa stackars fåntrattar som är så utstuderade och konstgjorda och rädda att de måste beställa in en hela av den dyraste champagnen, dricka två glas, och sedan med en uttråkad min resa sig och gå därifrån som om de på fullt allvar trodde att de är smarta, förfinade och stammande från en ätt med blått blod. Troligen duger de väldigt lite till. Kan förmodligen inte överleva om det blir kris. Tror förmodligen att rödspätta är något som växer i Östermalmshallen. Kan nog inte ens baka bröd - kanske silikontuttar eller förstorade silikonsnoppar är i vägen. Vad vet jag?

Stopp och belägg! Så här kan jag ju inte skriva! Människan är faktiskt kronan på verket, på evolutionen, på skapelsen - kalla det vad du vill. Med otrolig precision kan vi skicka både prat och bilder till små burkar jorden runt, mata in hela Elvis livsverk i en låda, liten som en tändsticksask, och ändå få plats med allt som Dylan, Stones, Beatles, Sinatra, Jussi Björling och en hel drös andra skapat.

Och snart är det jul så att vi får tillfälle att hylla Jesus genom att byta ut våra små burkar mot nya små burkar med fräckare färg och en logga som vi vill förknippas med. Ska vi hylla Jesu minne extra bra så köper vi några rejäla platteveapparater till ungarnas rum, visserligen med lite sämre bild än den gamla teven, men med häftigare design. Inte fick Jesus glo på en platt teve, stackaren.
Jag tänder adventsljuset och funderar på att köpa aktier i läkemedelsindustrin i julklapp till ungarna. Det enda säkra inför framtiden är nog att vi kommer att behöva knapra alltmer lyckopiller för att stå ut med allt fint vi fått för att hylla killen i stallet och som är nästan lika stor som Disney. Nej, det blir väl några prylar till barnen i alla fall - och för att döva insikten om att jag är lurad så köper jag några utsläppsrätter till dem också. Rätten att släppa ut ett ton koldioxid kostar 350 kronor hos Naturskyddsföreningen, som i sin tur köper upp rätten på marknaden utan att utnyttja den. Ett fiffigt sätt att bidra till minskade utsläpp, och lindra det dåliga samvetet.

Bästa läsare! Tänd adventsljusen, andas djupt och fundera en stund över livet. Vem vet, det är kanske det enda du får.