Bara genom en rejäl fastighetsskatt kan det politiska etablissemanget tvinga låginkomsttagare med bra bostäder att flytta så att den politiska eliten får plats.

Modern socialdemokratisk politik går ut på att se till att så många som möjligt blir beroende av stöd från staten. För de som är beroende av statens ekonomiska stöd för sin existens röstar gärna på det parti som vill satsa på mer stöd.

Partiet ser samtidigt till att hålla den ekonomiskt oberoende medelklassen kort. En sådan "klass" med ekonomiska ambitioner och framgångsmöjligheter utgör ett hot mot det socialdemokratiska partiets dominerande inflytande. Alltså ser man till att det inte växer fram några NYA svenska storföretag.

Men GAMLA stora företag är lätta att kontrollera. De ska gynnas och deras ägare får speciella privilegier. Ett femtontal familjer med miljardförmögenheter slipper genom specialregler förmögenhetsskatt, medan mer än hundratusen LO-medlemmar med små inkomster betalar förmögenhetsskatt, för att de bor i obelånade eller lågt belånade hus. Miljardärerna har aldrig några problem med sjukvårdsköer, för de har råd att betala för sig på Sofiahemmet i Stockholm eller Carlanderska sjukhuset i Göteborg. LO-medlemmar som vill satsa sina egna pengar för att få en anständig sjukvård stoppas dock genom centralisering och planhushållning i vården. Endast på skolområdet har det uppstått en liten öppning efter friskolornas införande. Förr var det bara de rika som kunde skicka sina barn till bra privata skolor, medan LO-medlemmarna tvangs placera sina barn i undermåliga kommunala inrättningar. Det som genomfördes av den borgerliga regeringen på skolområdet 1991-1994 har socialdemokraterna ännu inte lyckats rasera, men tappra försök görs på olika håll i landet.

Skattesystemets uppbyggnad är en viktig faktor bakom det socialdemokratiska partiets kontroll över samhället. Metoderna att belöna de egna har vi sett i dagarna, när ersättningarna för regeringsledamöterna Jan O. Karlsson och Leni Björklund har diskuterats. Så sent som för ett år sedan ansåg Göran Persson dubbla löner till Jan O. Karlsson helt naturliga. Så är det tydligen inte idag.

En viktig sak med höga ersättningar till de pålitliga partiarbetarna är naturligtvis att de kan få något för pengarna. Här spelar fastighetsskatten en icke oväsentlig roll. Genom fastighetsskatten tvingas de mindre bemedlade att sälja sina hem för att flytta till billiga hyreshusghetton. Den som med en normal lön har ärvt en normal fastighet på en högprisort ska inte räkna med att kunna bo kvar. Inte heller den som med idogt sparande och amorterande i decennier satsat på sitt boende och närt förhoppningen att kunna bo bra och billigt som pensionär. I Dagens Nyheter berättade i den gångna veckan Joakim Hendered i Vaxholm hur han tvingas flytta från sitt föräldrahem på grund av höjda taxeringsvärden. Kolla in hos DN. Fastighetsskatten ser till att det blir ett rejält utbud av attraktiva hus till dem som tjänar bra. Folk med normala inkomster ska inte tänka på att bo kvar i de kvarter eller orter där topparna inom det socialdemokratiska partiet kan använda sina inkomster för att få ett bra boende. Men ett sådant boende blir bara möjligt om de nuvarande ägarna genom höga skatter drivs från hus och hem.

Det var bara ett par år sedan Expressen kunde avslöja att dåvarande skatteministern (nuvarande utbildningsministern) Thomas Östros tillbringade sommarsemestern i ett hyrt hus, där ägaren på grund av fastighetsskatten själv flyttat in i en husvagn. Utan en rejäl fastighetsskatt skulle Östros, nu med 82.000 kronor i månaden, aldrig haft chansen att bo så bra på sin sommarsemester. Han kanske rentav hade fått lov att bo i den husvagn som nu användes av en låginkomsttagare för att tjäna ihop till fastighetsskatten.

Källa: Contra