24.10.2006

Skrivet av Lyndon LaRouche
Monitor Mars 2005


Upphäv tillväxtens gränser

Tvärtemot miljörörelsens pessimistiska ideologi, som säger att råvaror är bristvaror på väg att ta slut, finns det tillräckligt med råvaror, potentiellt sett i oändlighet, som en del av naturbruket. Avkastningen i form av råvaror i naturen är helt enkelt beroende på vilka insatser som görs av energi och teknologi, precis som det är i jord- och skogsbruket.

Utan en sådan syn på råvaror, som nödvändiga för den reala ekonomin, kan en ny, rättvis ekonomisk världsordning inte fungera. Den snabba ekonomiska tillväxten i Kina och Indien kommer att redan inom 20 år kräva helt nya produktionsområden för råvaror och helt nya slag av råvaror. Det var därför som Lyndon LaRouche lanserade en speciell råvarustrategi på ett seminarium i Berlin den 12 januari.

LaRouche ser möjligheten att, nu när Bush-regeringen kan tvingas på defensiven, ytterligare försvaga dess imperiepolitik genom att stärka samarbetet i resten av världen kring en ny råvarupolitik. LaRouche menar att denna s.k. Vernadskijstrategi kan driva på de tidigare framlagda förslagen om en omorganisation av finanssystemet – ett Nytt Bretton Woods – och ett världsomfattande gigantiskt New Deal för att bygga ut infrastrukturen med de Eurasiska landbroarna.

Vernadskij

Den ukrainsk-ryske vetenskapsmannen Vladimir Vernadskij bör, enligt LaRouche, få ge namnet åt den nya eurasiska råvarustrategin, inte bara därför att Ryssland kommer att ha en central ställning för Eurasiens råvaruförsörjning, utan främst för sin dynamiska syn på geovetenskaperna. Det var Vernadskij som myntade begreppet biosfär för att beskriva hur de levande organismerna omvandlade de icke levande processerna så att de inneslöts (som i en sfär) i nya roller som de inte hade förut. Mindre känt är begreppet noosfären, som Vernadskij använde för att beskriva hur biosfären omformas och utvecklas av den mänskliga begreppsbildande förmågan. Denna tankeförmåga noos ökar naturens förmåga att absorbera chocker vida över biosfärens kapacitet.

Betoningen på Vernadskij är därför en betoning på att ta fram nya råvaror med forskning. Den ryska vetenskapstraditionen på materialområdet bygger på D.I. Mendelejev som tog fram det periodiska systemet för att systematisera grundämnenas egenskaper. Det periodiska systemet har delvis vidareutvecklats genom kärnklyvningen och transmutationen så att vissa grundämnen nu kan framställas efter behov. Här bär den ryska vetenskapstraditionen på möjligheten till en revolution inom materialområdet. Med systematisk transmutation kan helt nya sorters material med önskade egenskaper framställas, och mänskligheten kan förses med de råvaror som behövs.

Med utbyggnaden av nya regioner för råvaruutvinning på olika platser ut över Eurasiens vidder kommer nya tillväxtområden att skapas. De kommer, likt Kina i dag, att bli världsekonomins nya dynamiska tillväxtregioner.

Råvaruimperialism

I dag kontrolleras världens råvarumarknader av ett antal karteller och råvaruhandlare, organiserade genom Londons och New Yorks råvarubörser. Råvaror har i dag tagit över spekulanternas intresse från värdepappersmarknaderna.

Anglo-amerikanska gruv- och oljebolag ökar nu greppet om världens råvaror i väntan på de finansiella marknadernas sammanbrott. Det ingår i en strategi för att, när finansmarknaderna brakar samman, ändå behålla kontrollen över världsekonomin genom kontroll över råvarorna. Kontrollen går lika mycket ut på att utvinna råvaror som att förhindra utvinning så att brist uppstår. Metoderna är skiftande och väjer inte för att med krig stoppa eller ta över gruvor eller pipelines i land efter land.

Detta är vad krigen i Afrika handlar om. Hänsynslösheten i denna imperiepolitik går att läsa svart på vitt i det speciella memorandum NSSM 200 som skrevs 1974 till president Nixon av den dåvarande säkerhetsrådgivaren Henry Kissinger. Där förespråkades att USA skulle garantera sin försörjning med råvaror genom att medvetet skapa en ekonomisk kris i de 20 största länderna i tredje världen. Man skulle skapa svält och misär för att begränsa befolkningstillväxten i dessa länder just för att de inte skulle förbruka mer av världens råvaror, vilka enligt Kissinger behövdes till USA.

Det finns i sig ingen brist på nödvändiga råvaror, om självständiga stater samarbetar för att kunna tillgodose det oundvikligt växande behovet. LaRouche menar, att ett tillräckligt antal av världens länder bör ingå långsiktiga råvaruavtal med priser till fasta växelkurser och med garanterad försörjning till alla världens länder. På så sätt skall Vernadskijstrategin garantera att inget land blir utestängt från råvaruhandeln och möjligheten att växa sig ur fattigdomen. Eftersom råvarukontroll är kärnan i imperiepolitikens makt, är det så här som imperialisternas starkaste vapen kan vridas ur deras händer.

Ny framtid för Nordkalotten

Norden har stora möjligheter att bidra till en ekonomisk utveckling där alla länder garanteras tillgång till råvaror till rättvisa priser. Det handlar inte om att krossa imperialismen genom att köpa hemslöjdsvaror från tredje världen.

Det handlar om den mest effektiva metoden i historien, nämligen 1800-talets amerikanska ekonomiska system, som använde sig av banbrytande uppfinningar och tung industri. På så sätt hjälpte John Erikssons USA land efter land att utveckla sig med nya maskiner och industrier. Det var när Kontinentaleuropas länder, Ryssland, Japan och Kina importerade den amerikanska ekonomiska politiken, som de lyftes till industrinationer starka nog att börja frigöra sig från det brittiska kolonialsystemets dominans.

De svenska uppfinnare, som låtit sig inspireras av USA, grundade då världskoncerner för att sätta verktyg i händerna på världens folk för att bygga välfärd och frihet. Fortfarande bärs denna tradition vidare i svensk industri, som är känd för förmågan att bygga infrastruktur i stället för att sälja tingeltangel.

Sveriges roll som EU:s ledande gruvnation och Norges roll som ledande oljenation förpliktar till att utveckla råvaruutvinningen ur berg och hav. Den tunga industrin vid Bottenviken och Norges havsbaserade teknik bär en kompetens att hantera storskaliga processer och att framställa de mest skiftande råvaror som trä, malm och olja. Lägger man till forskningen på tekniska högskolor och universitet liksom de verkstäder och underleverantörer som byggt maskinerna, ser man att Norden besitter en enorm potential att bidra till att alla världens länder befrias från utpressning av råvarukontrollörer.

På Nordkalotten finns alla förutsättningar att bygga ut ett samarbete med ryssarnas vetenskapsinstitutioner och deras rika mineralfyndigheter på Kolahalvön och i Ishavet. Här finns möjligheten att skapa de pilotprojekt som kan utveckla helt nya råvaruprocesser och uppfinningar för att bidra till lösningen av Kinas, Indiens och tredje världens råvarubehov.

Ihoplänkningen av Nordkalotten

Norrmännen har inlett samarbete med ryssarna om utvinning av olja under Ishavet och utvecklar gemensamt sjötrafiken utmed Nordostpassagen längs Sibiriens hela nordkust till Stilla havets länder. Finland har ett nära samarbete med ryssarna om den Transsibiriska järnvägen. Tillsammans med ryska järnvägen har man öppnat en ny förbindelse kallad Barentslänken direkt från Archangelskområdet till till Bottenvikens industrier korsande Murmanskbanan i höjd med Uleåborg. Norrmännen utvecklar Norra öst-västliga godstransportkorridoren (NEW), som går med fartygstrafik från Nordamerikas östkust till Narvik och med järnväg från Narvik över Kiruna till Boden och vidare med Haparandabanan till Finland, Ryssland, Centralasien och Kina. Den svenska järnvägsutbyggnaden med Botniabanan och Haparandabanan samt den planerade Norrbotniabanan är avgörande för att skapa en sammanhängande region runt Bottenviken som industriellt och utvecklingsmässigt har kapacitet att hantera pilotprojekt för råvaruframställning.

Det som framför allt saknas är en ny järnvägslänk direkt till den ryska Kolahalvön över Rovaniemi och Salla till Murmanskbanan. Dessutom behövs en järnväg från Haparanda rakt norrut till Ishavet, för att det rysk-norska Ishavssamarbetet både skall försörjas med utrustning och kunna leverera till processindustrin vid Bottenviken. Det är under haven och även i havssaltet som de största mineraltillgångarna finns; det kommer att krävas mycket forskning och utveckling för att de skall kunna utvinnas på bästa sätt.