* 9/11
* Frimurare och illuminater
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

14.12.2003

Skriven av Pär Plomér

Varför nämner aldrig de etablerade medierna i sin ekonomiska rapportering att den Amerikanska Centralbanken, Federal Reserve, är ett privatägt aktiebolag? Att den privatägda centralbanken ägs till 60 % av de största bankhusen i världen. De resterade ca 40 % ägs av den Federala staten, men de aktieposterna har ingen rösträtt i Feds. styrelse.

Den vanliga missuppfattningen bland människor är, att bankernas förtjänst är baserad på skillnaden i ränta mellan insatta och utlånade pengar. Detta är i grunden fel. Federal Reserve har, precis som andra banker i det sk "Banksystemet byggt på fraktionella tillbångar". (Frectional Reserve Banking System) en täckningsgrad på högst 8 %. Detta innebär, att denna privatbank med sina medlemsbanker för varje miljard i eget kapital (aktiekapital + insättarnas kapital + fordringar på andra banker) kan låna ut minst 12,5 miljarder. Skillnaden mellan 12,5 miljarder och 1 miljard skapar bankerna ur tomma intet och lånar sedan ut dessa pengar mot ränta.
Sätter en person in 10 000 kr på banken, får han kanske 400 kr i årsränta (4 % räntesats). Banken kan nu låna ut ytterligare 125 000 kr och tar på ett år in kanske 10 000 kr i ränta
(8 % räntesats). En privatperson som har 10 000 kr kan naturligtvis inte låna ut 125 000 kr och begära ränta på de utlånade pengarna. Det kan endast en bank göra, eftersom dessa har monopol på utgivning av krediter. Men vad betalar bankerna för detta privilegium?
Svar: ingenting.

Alla pengar som finns i samhället (möjligen med undantag av de fåtal % som utgörs av sedlar och mynt) har således uppkommit genom att någon ursprungligen har lånat dessa (dvs. skuldsatt sig). Staten har därmed överlåtit kontrollen över betalningsmedlen till de privatägda bankerna. Betalades alla lån tillbaka, skulle vi inte längre ha några betalningsmedel. För att detta system inte ska kollapsa, fordras att skulderna hela tiden ökar. De pengar som skapats räcker endat till för att betala den ursprungliga skulden. Utöver detta kommer räntan. Förvisso ökar penningmängden varje år genom den reala tillväxten, men denna är vanligtvis mycket lägre än räntan. Denna reala tillväxt som är ett resultat av medborgarnas arbete, och frukterna av detta (och framtida års frukter) överlåter staten till bankerna genom att dessa kan skapa mer krediter.

När andelen pengar i omlopp ökar i samhället, mer än vad produktionen gör, skapas det som allmänt kallas för inflation. När de privata bankerna skapar krediter praktiskt taget ur tomma intet och sedan kräver ränta på dessa luftpengar, så har du hittat orsaken till inflationen.

Att inte nämna detta för allmänheten är att undanhålla sanningen.

Ekonomijournalister som har som sin uppgift att granska de ekonomiska skeendena rapporterar aldrig om orsaken bakom världsekonomins upp och nedgångar. Alltså de som har monopol på tryckningen och utgivningen av pengar, som ju Federal Reserve med dess medlemsbanker har i USA.

Enligt amerikanska konstitutionen har staten rätt att trycka och ge ut egna pengar, och på så sätt skapa räntefria sådana. Dessa idéer hade ett flertal amerikanska presidenter planer på att fullfölja, och ett antal av dem började att göra det också, bl a Abraham Lincoln och John F. Kennedy. Tyvärr mördades sedermera dessa modiga män.

När staten behöver låna pengar tillhandahålles dessa av bankerna, vilka som tidigare nämnts skapar dessa ur tomma intet. Därefter betalas statsskuldsräntorna av, genom beskattning av folket. Helt emot andan i grundlagen. Detta är naturligtvis en form av slaveri som är så finurligt utformat att få personer genomskådar det.

Därav orsaken till den giganiska amerikanska statsskulden (precis som den svenska dito), som har ökat lavinartat sedan centralbanken blev privat 1913, likaså pengamängden.

Man kan naturligtvis fråga sig varför en suverän stat inte själv tar kontrollen över kreditväsendet och ser till att betala statens utgifter genom den penningmängd som staten nu överlåter till privata intressen (bankerna) att låna ut. Bankerna får då nöja sig med att låna ut de pengar som de själva har, dvs. täckningsgraden höjs till 100 %, och resterande kapital kan staten själv sätta i cirkulation för att avbetala statsskulden samt finansiera tjänster och projekt som kommer alla medborgare tillgodo. Dessa pengar tillkommer inte genom skuldsättning och är därför räntefria. Skatten skulle också kunna ändras avsevärt, om de nyss nämnda åtgärderna genomfördes.

Detta började bl a Andrew Jacksom (USAs president innan inbördeskriget) med att göra och det fungerade utmärkt. Statsskulden betalades av rekordsnabbt, utan att samhällsinvesteringar och service blev lidande. Men tack vare det håra trycket från de europeiska bankhusen, framförallt de brittiska Rotschild-bankirerna och deras finansiering av Sydstaternas militära upprustning och diverse köpta kongressledamöter, så störtades Amerika in i inbördeskriget och ekonomin ruinerades.

Nämnas kan också, att enligt både svensk och amerikansk officiell statistik (taget från SCB och Federal Reserve) gällande år 2000, går ca 140 % av varje medelinkomsttagares lön till livsnödvändigheter (mat, bostad, utbildning, kläder, sjukvård osv) medan i början på 60- och 70-talet gick 75 % av lönen till livsnödvändigheter. Detta bevisar att det räckte med en vuxen arbetande i familjen då, men idag räcker det nappt att båda buxna arbetar för att får det att gå ihop ekonomiskt. För 20---30 år sedan, unde en medelinkomsttagare köpa ett hus eller bil på sparade pengar medan idag, måste i princip alla ta lån för att köpa hus eller bil.

Allt detta visar vad som har hänt med den reala ekonomin. Till skillnad från den monetära ekonomin, som journalister i den prostituerade etablerde pressen oupphörligen "rapporterar" om. Att studera den monetära ekonomin och säga, att den går gra, är som att fråga patientens växande cancertumör hur den mår. Men vem bryr sig om patienten? Det är du och jag som ska leva i denna värld som består av fysiskt producerade varor och tjänster.

Andelen i % räknat av det totala värdet i världshandeln på 60- och 70-talet för industrivaror var ungefär 50 %, resten 50 % var värdepappershandel. År 2001, var förhållandet 1 % för industrivaror och 99 % värdepappershandel, alltså ren spekulation. (Statistik saxat från IMF och världsbanken). I Sverige håller försvaret i princip på att läggas ner. (Idag en fjärdedel av vad det var på 80-talet), skolan och sjukvården försämras ständigt. Polisen får mindre och mindre resurser osv., osv.

Varför nämns ingenting av det ovanstående i media, det somhandlar om den reala ekonomiska utvecklingen och dess förhållande till den parasitära monetara ekonomin?

Eller som Thomas Jefferson (USAs presiden 1801---1809) en gång uttryckte det så väl:
"Om det amerikanska folket någonsin låter privata banker bestämma över utgivningen av dess pengar, först genom inflation och sedan genom deflation, kommer bankerna och de företag som väver upp omkring dessa att beröva människorna deras egendom, så att deras barn en gång kommer att vakna upp hemlösa på den kontinent deras fäder en gång erövrade".