* 9/11
* Frimurare och illuminater
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

06.3.2004

Det svenska välfärdsbygget knakar i fogarna. När finansdepartementets långtidsutredning presenterades var det en hotande bild som tonade fram. Fortfarande finns det rådrum, men på sikt måste nya lösningar till.

Det som ställer till problemen är befolkningsutvecklingen och det faktum att allt färre ska försörja allt fler. Utredarna konstaterar att det visserligen kommer att finnas pengar i landet, men att svårigheten blir att kanalisera dem till offentliga utgifter för generell välfärd.

Den gamla principen om "till var och en efter behov från var och en efter förmåga" är på lång sikt inte hållbar enligt utredarnas analys. Den möjlighet som lämnas öppen är ett system med ett slags grundnivå med tillval som man får bekosta själv - vilket är långt ifrån den svenska modellen.

Huvudbetänkandet, som presenterades på fredagen, har föregåtts av flera delbetänkanden, så huvuddragen är kända. Utredarna menar att fram till år 2020 klarar staten med fortsatt sparsamhet att uppehålla den nivå i skola, vård och omsorg som vi har i dag.

- Men när hushållen får ökade disponibla inkomster ökar troligen också kraven på fler och bättre tjänster, säger Lena Unemo som varit utredningens projektledare.

Ett problem är att medan hushållen enligt prognoserna kommer att ha en ekonomi som under tillväxtåren på 1950-60-talen så kommer den offentliga sektorn att vara i samma fas som under 90-talets besparingsår.

Utredarna menar att det finns fyra vägar att gå för att finansiera välfärden på sikt - men ingen av vägarna leder ända fram.

Höjda skatter fungerar inte i längden. Eftersom tillväxten sker kontinuerligt skulle också skatterna behöva höjas kontinuerligt. Och man når snart en gräns när det inte lönar sig för många att arbeta och då minskar både skattebasen och tillgången på arbetskraft.

Ökad tillväxt betraktas i debatten som en universallösning. Men för den offentliga sektorn är effekten mindre än man tror. Ökad tillväxt i näringslivet ger utrymme för löneökningar och därmed ökar lönekostnaderna också i den offentliga sektorn som måste hävda sig för att få arbetskraft. Ökar tillväxten i samhället genom att fler kommer i arbete blir effekten på den offentliga sektorn däremot bättre - men fortfarande inte tillräcklig för att klara de framtida utmaningarna.

Ökad produktivitet kan man få också i den offentliga sektorn. Men bara till en gräns. En stor del av tjänsterna består i att människor hjälper andra människor och det går inte att bli "effektivare" i att mata åldringar eller att ta hand om barn på dagis.

Alternativ finansiering av välfärdssystem är utredarnas fjärde väg. Bakom den rubriken döljer sig till exempel höjda avgifter. Men eftersom avgifterna bara står för 4 procent av kommunernas kostnader skulle de behöva höjas väldigt mycket för att ge en ekonomisk effekt. En möjlighet vore också att helt välja bort visa områden och låta privata intressen sköta dem, men det skulle vara att bryta helt med de grundläggande målen för välfärden. Alla skulle helt enkelt inte ha råd att utnyttja tjänster inom skola, vård och omsorg som vi i dag tar för självklara.

Återstår att göra en radikal förändring av välfärdssystemen. Hur den ska gå till ger inte utredningen några förslag till, men det finns tid att fundera ut lösningar.

- Men en omfattande förändring tar tid att genomföra och processen måste börja nu, säger utredaren Per-Lennart Börjesson.

Källa: DN Ekonomi

Läs Finansdepartementets huvudbetänkande