17.7.2004


Det är en industri, utan vilken landets ekonomi skulle kollapsa. Varje år producerar El Salvador mer än 225 000 ton socker, vilket gör socker till den näst viktigaste jordbruksprodukten efter kaffe. Men det är en smutsig hantering som frekvent bryter mot såväl det egna landets lagar som internationella konventioner. Ingen vet exakt hur många barn som arbetar på sockerplantagerna, men uppskattningar gör gällande att det kan handla om 30 000, vissa av dem inte äldre än åtta år. Detta enligt en ny rapport från människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW).

Alma är femton år och kommer från en by norr om San Salvador, huvudstaden i El Salvador. Första gången hon arbetade på sockerplantage var för två år sedan.

– En hacienda behövde hjälp med att plantera sockerrör, och de ville helst ha kvinnor eller flickor. Alma anmälde sig. Det var hårt arbete, från halv sex på morgonen. För att komma till haciendan i tid måste hon vandra en och en halv timme på mörka vägar.

Det värsta med arbetet? Inte de nattliga promenaderna, utan tempot – och smärtan.
– På fältet gick vi bakom en traktor som plöjde upp fåror för oss att plantera i. Traktorn stannade aldrig, och jag fick verkligen anstränga mig för att hinna med, säger Alma till HRW.
– Jag hade jättelika utslag, särskilt i handflatorna.

Det får den som arbetar på sockerplantage räkna med. Löven är täckta av ett ämne som ger våldsam klåda. Men ingen kan förmå sig att arbeta med handskar, eftersom hettan är tryckande och verktygen kräver precision.
Det är inte allt; arbetarna – det är oftast kvinnor och flickor som planterar, medan män och pojkar skördar – har sällan möjlighet att ta rast, trots att de inte kan söka skydd från solen ute på fältet. Det finns inget vatten på plantagerna, så vill arbetarna kunna släcka tösten måste de bära med sig vatten hemifrån.

För att skära av sockerrören används skarpslipade knivar, som machetes, vilket gör att så gott som alla arbetare för eller senare drabbas av skärskador. Ibland handlar det om små jack, ibland om djupa och svårläkta hugg. Och den skadar sig får själv betala för vården. Företagen är skyldiga att hjälpa till ekonomiskt, men gör det sällan.
Innan rören ska skördas bränns löven bort, men det finns inte alltid tid att låta marken svalna, så brännskador och lungproblem – en direkt konsekvens av röken – förekommer.

– Att arbeta med socker är att ge sig in i en högriskbransch. Jämfört med annat jordbruk är socker utan tvekan det absolut farligaste, säger Benjamin Smith som representerar International Labour Organization (ILO) i El Salvador.

Dessutom missar barnen skolan. De har inte råd att undvara lönen och går därför miste om flera veckor eller till och med månader av skolgång.
– De kommer till skolan fört i slutet av mars, efter zafra, skörden, säger lärarinnan Elba Ganira Martinez. Många barn hoppar av. Efter att ha slitit långa, tunga pass på fälten orkar de inte läsa sina läxor.

Men vad säger salvadoransk lag?
Nej, det är inte tillåtet att låta barn vare sig plantera eller skörda socker. Den som är under 14 år gammal får inte alls arbeta, och för farliga yrken – som sockerplanterare och sockerskördare – är åldersgränsen ännu högre, 18 år.

Lagen är tydlig.
Dessutom har El Salvador undertecknat internationella konventioner – som FN:s barnkonvention – som förbjuder barnarbete.
Självfallet känner plantageägarna till lagtexten, men de gör vad de kan för att kringgå den. Som att kalla barnarbetarna allt annat än just arbetare. De utför samma uppgifter som de vuxna, men det beskrivs som att de är där i egenskap av oavlönade hjälpredor eller helt enkelt bara umgås med sina föräldrar.
Kan det vara så att plantageägarna förs bakom ljuset, att de som söker arbete ljuger om sin ålder och lägger till ett par år?
Moises, 17 år gammal, säger till HRW att de som rekryterar inte bryr sig om att fråga efter identitetshandlingar, men att det knappast är någon tvekan om att de medvetet anställer barn. Att de skulle bli lurade? Osannolikt, hur kan en åttaåring – vissa av sockerplantagernas arbetare, eller ”hjälpredor”, är inte äldre än så – komma undan med att vara 18 och myndig…
– Ja, de vet. Förmännen bryr sig inte om ålder, utan allt som spelar roll är hur snabbt och länge du klarar av att arbeta på plantagen.

HRW kräver att El Salvador tar sitt ansvar. Att berörda myndigheter ser till att den lagstiftning som finns också efterföljs, och att utbildningsväsendet ger barn ekonomiska möjligheter att slutföra åtminstone grundskolan, vilket är varje salvadorians rättighet, enligt lagen.
Men det finns också ett internationellt ansvar, och HRW:s rapport listar en rad rekommendationer till de länder som antingen hjälper El Salvador med bistånd eller importerar sockret (50 procent av sockret exporteras, främst till USA, Kanada, Ryssland och EU).
Det är inte bara de lokala myndigheternas bekymmer att införa grundläggande mänskliga rättigheter på plantagerna. De multinationella företag som finns i landet borde agera. HRW kritiserar Coca-Cola. Läskjätten köper stora mängder socker från landets största raffinaderi, Central Izalco. Men raffinaderiets socker kommer från plantager som konsekvent utnyttjar barn i det riskabla arbetet med att plantera och skörda. Coca-Cola har hittat ett sätt att kringgå det problemet. Officiellt är företagets policy strikt när det gäller barnarbete, det ska inte få förekomma överhuvudtaget. Men. Regelverket omfattar bara ändstationen i leverantörskedjen. Och raffinaderiet använder inte barnarbetare. Alla inblandade är införstådda med att plantagerna gör det, men genom att endast kräva laglydighet av Central Izalco anser Coca-Cola att man har gjort nog. Samtidigt som de fortsätter köpa billigt socker, planterat och skördat av barn.
Det räcker inte.

HRW kräver att Coca-Cola ska respektera internationella konventioner, och att företagets skyldighet är att följa hela processen, från plantagerna och framåt.

Andreas Gustavsson
ETC Publicerad i ETC 040629

Källa: Human Rights Watch
Prenumerera på ETC:s nyhetsbrev! Skicka ett tomt mail till nyhetsbrev-subscribe@list.etc.se!