2.11.2006

Förord skriven av Jan-Ola Gustafsson
Den rutinerade journalisten Olle Svenning har här på ett bra sätt tecknat ett Bildt-porträtt, dock tyvärr utan att påpeka hans komprometterande medlemskap i Trilaterala kommissionen som i princip gör honom till en dödgrävare
för nationalstaten Sverige och dess traditionella självbestämmande till förmån för ett helt uppgående i till att börja med "United States of Europe" som ett steg på vägen
mot målet "World Government".

En bra uppfattning om Bildts ihärdiga arbete bakom kulisserna får man genom att läsa hans bok "Uppdrag Europa" (Norstedts förlag) där han överraskande öppenhjärtligt berättar om sina personliga informella sammanträffanden med internationella koryfeer med samma målsättningar som han själv. I Sveriges Televisions nyhetsprogram Aktuellt fredagen den 27 oktober intervjuades han av Jarl Alfredius angående aktieinnehavet i Vostok Nafta. Bildt var uppenbart besvärad av situationen och uppträdde påfallande arrogant genom att falla hallåmannen i talet och komma med överlägsna påpekanden i typisk "HSB-stil" (allmänt vedertagen beteckning för "Han Som Bestämmer-stil). Bli inte förvånade om Reinfeldt kommer att få problem med Bildts eget agerande i regeringen, såvida de inte i förväg gjorde upp rangordningen under Bilderbergkonferensen.

Publicerad: 2006-10-29
Skriven av Olle Svennings
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Bläddrar genom drivor av Carl Bildts tal och hans mångordiga veckobrev. Så här låter det ofta: ”Jag var i Indien förra veckan. Där var man mycket orolig för en John Kerry-seger”, skrev Bildt inför USA:s presidentval.
Han singlade ner i det väldiga landet strax före USA:s presidentval, mätte temperaturen i folkhavet: oro.

Nästa snabbrapport: ”William Hague kan verkligen bjuda Tony Blair hårt motstånd”, anar Bildt när han fladdrade förbi London.
Hague gjorde dundrande fiasko och avsattes snabbt som toryledare.
  
Dinerar med Cheney
Kring Bildts budskap står en doft av gammeldags diplomatrapporter: ”Vad tänker Washington?” ”Hur resoneras det bakom Damaskus stängda dörrar?” Ofta skockar sig orosmolnen. Lika frekventa är mängden absurda felbedömningar. Silvio Berlusconi står för en klok politik, menar Bildt, som finner Lega Nord sympatiskt intresserade av decentralisering. De som vet något om ligorna klassificerar dem undantagslöst som separatistiska och rasistiska.

Vår nuvarande utrikesminister låter oss ofta följa med in till de republikanska vännerna i USA. Han berättar för oss att ”George W Bush kommer att vara öppen i dialogen och mer ödmjuk i sin ledarstil”. Snart lät presidenten sortera bort FN och kommenderade bomberna över Irak.

Bildt bekänner gärna sin vänskap exempelvis med vice presidenten Cheney. De har brutit bröd och delat färsk strömming i skärgården. Bildt delar ut högt betyg till sin måltidsbroder: ”Cheney är en man med erfarenhet och kompetens – ett bra tillskott till Bushs team, som redan utmärks av betydande kompetens på det utrikes-och säkerhetspolitiska området.”
  
Fjärran från liberalism
I USA erinrar sig många vice presidentens framgångsrika kamp för att leverera irakiska miljardorder till Halliburton, där han en gång var verkställande direktör. Cheney är en av tortyrens ledande ideologer. I veckan framhöll han särskilt de simulerade drunkningarnas välsignelse.

”Irak kommer att bli en enorm succé”, försäkrar Dick Cheney. Ett hundra irakier dödas varje dag.

Vad svarade Bildt, när han i veckan, mötte sin gode vän? Framförde han den breda svenska kritiken mot det folkrättsvidriga kriget?

När Bildt spikar upp sin verkliga ikon på väggen skymtar Henry Kissinger, en maktens cyniker, fast förankrad i den ”internationella realismens” skola, främmande för den liberala humanitära imperialismen. Centralgestalten i den internationella konservatismens och kapitalismens jetset. Kort sagt en förebild för Carl Bildt.

Bildt med flera lät i Kissingers anda skriva ut Dayton-avtalet: fred, eller snarare frånvaro av krig, på Balkan men till priset av en ohållbar bantustanisering, korruption och sönderfall av Bosnien.

Ser oljan som en lösning
Under senare år har Carl Bildt varit resande i oljebranschen. Han har haft vägarna förbi oljestinna och krigsplågade Sudan: ”Oljan kommer att vara nyckeln till freden”, lyder Bildts prognos, ett ”bon mot” för uppdragsgivaren Lundin oil.

När jag utan framgång letar artiklar om Carl Bildts korta möte med Condoleezza Rice fäster jag mig vid en text i New York Times: 70 procent av Sudans oljeintäkter skyfflas rakt in i krigsmakten, som upprätthåller diktaturen, förnedrar FN och tillåter fortsatt folkmord i Darfur.

Lundin oil, särskilt via Vostok nafta, tillhör autokraten Putins allra varmaste anhängare. Som direktören Brilioth och Adolf Lundin framhöll i januari: ”Ryssland är i många avseenden en mer utvecklad marknadsekonomi än många västländer”. Bildts styrelsekolleger fylldes av förväntningar när Gazprom, som en grov politisk påtryckning, ströp gastillförsel till Ukraina: ”Vostok nafta blir en vinnare på gaskonflikten”.
  
Tjänar miljoner på misärern
När Putin föranstaltade långvarigt fängelsestraff för en oppositionell oljemiljardär, kommenterade Lundin oil i en företagsrapport: ”Bara ett hack i en långsiktigt positiv trend.”

Bildt, som blivit miljonär i skydd av Putin uttalar sig mer gåtfullt om härskaren i Moskva: Han ”sitter med skägget i brevlådan”.

Kanske kan samma metafor sammanfatta Bildts relationer till oljebranschen: Antingen ett antal miljoner att håva in eller ett mått av politiskt förtroende att rädda. Bildt tog miljonerna, skapade i Sudans misär och Putins maktsystem, men skilde sig från bolaget.

Vi måste ha respekt för ägandet, sa statsminister Reinfeldt.
Carl Bildt förstod till slut att han, för att rädda sitt ämbete, måste underkänna sin regeringschef.