* 9/11
* Frimurare och illuminater
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
* HAARP & Echelon
* EU

Inte nog med att haverikommissionen snabbt gick ut med felaktig information, innan ens bogvisiret återfunnits.
Dessutom tillät sig Stenström i dec. 1994, när dykarna bärgade olika delar av visiret, att kasta tillbaka bulten till atlantlåset i havet. Atlantlåset är därmed det viktigaste och starkaste låset. Bulten till detta lås är därför ett nycketbevis i frågan huruvida atlantlåset haft en för svag konstruktion, vilken anklagade haverkommissionen ritar mot varvet.

Stenström anger som skäl för sitt handlande att bulten vägde för mycket för att kunna fraktas med helikopter. Detta måste anses som svepskäl eftersom det på plats fanns tilräckligt med fartyg och pråmar där man kunde ha förvarat den så värdefulla bulten. Enligt min mening var avsikten med Börje Stenströms agerande att förhindra att sanningen kom i dagen.

Haverikommissionen kom på idén att bygga en modell av Estonias atlantlås för att kunna dra slutsatser med hjälp av denna. Meyervarvet gillade denna idé och ansåg sig kunna bevisa sin oskuld på så sätt. Därför lät varvet bygga en modell hos en neutral ingenjör under överinsyn av haverikommissionen för att utesluta oegentligheter. Modellen byggdes i fyra olika varianter eftersom det rådde oklarhet angående den ursprungliga styrkan hos vissa delar. Man började försöket med den svagaste varianten som antagligen inte motsvarade den ursprungliga konstruktionen från 1980.

Ingen från den internationella haverikommissionen besökte officiellt varvets utställning i Stockholm i juni 1997, trots inbjudan. Inte heller har kommissionen lämnat någon kommentar till denna utställning. De har konsekvent undvikit tekniska diskussioner med andra experter.

När Anders Björkman sommaren 1997 hälsade på den svenske experten, Michael Huss (också polisanmäld) på KTH i Stockholm, vägrade denne attdiskutera med Björman som argument att Björkman skulle vara alltför konspiratioriskt lagd. Som en konsekvent led i mörkläggningen förespråkade den svenska delen av haverikommissionen att dykarna inte skulle få undersöka bildäck när de viktiga dykundersökningarna företogs i dec. 1994 på Sjöfartsverkets uppdrag.

Som ett konsekvent led i mörkläggningen förespråkar den svenska delen av haverikommissionen att dykarna inte skulle få undersöka bildäck när de viktiga dykundersökningarna företogs i dex. 1994 på Sjöfartsverkets uppdrag.

Även på andra områden utfördes dykundersökningarna mycket slarvit. Kropparna på kommandobryggan identifierades inte. Positionen för monitorn för övervakning av bildäck kontrollerades inte heller på bryggan. Kaptenens samt övriga höga befäls hytter undersöktes inte. Detsamma gällde naviationsrummet invid kommandobryggan.

Bogdampens insida samt dess kontroll- och låsutrustning undersöktes enbart möycket ytligt. Slutrapportn går inte närmare in på hur och om dessa lås skadats, trots att visirets lås undersökts minituöst och trots att kommissionen redan i interimsrapport no 1 den 4 okt. 1994 konstaterat under punkt 6: "Det har inte varit möjligt att klargöra eventuella problem med rampens lås"
(se Anders Björkmans bok "Estoniakatastrofens obesvarade frågor" kapitel 1.4)

Kontrollpanelen till bogvisiret och bilrampen som fanns på bildäck kontrollerades inte av dykarna. Inga försök gjordes att kontrollera om de vattentäta dörrarna på däck 1 var stängda och hur det såg ut på däck 0. Styrbord övre sida av skrovet undersöktes över huvud taget inte, vilket borde ha gjorts inifrån eftersom båten ligger på denna sida.

När den lettiske polismannen Kikust uppgav att bogvisiret fortfarande satt kvar fram till kl 00.20 svensk tid då det lossnade
(kl 00.24 sändes maydayanropet) tillrättavisades han av kommissionen och tillsades att han måste minnas tel och att bogvisiret hade ramlat av en timme tidigare. Detta gjordes för att ge allmänheten intrycket att visiret först ramlade av varpå katastrofen inträffade som en följd därav. Jag vet nu att det var precis tvärtom.

Även andra vittnens tidsangivelser nonchaleras av kommis-sionen. Passageraren Mikael Öuns väckarklocka ramlade ner på golvet vid den första eller andra kraftiga smällen och tappade batteriet vilket gjorde att den stannade. Klockan var då 00.02 svensk tid. Kommissionen avfärdar detta med att den kan ha visat fel tid, trots att en öveväldigande majoritet av de överlevande bittnar om att den andra stora smällen kom kort efter midnatt svensk tid.

I maj 1996 byttes Enn Neider ut. Hans jävighet gjorde honom ohållbar. Trots sin avgång stannade han kvar som expert i kommissionen evs han fortsatte att påverka dess arbete. Två månader senare, i juli 1996, avgick den estniske ordföranden Andi Meister. Formellt angav han privata och hälsoskäl. I en bok skriver han att det var undanhållandet av videofilmerna från bryggan som ledde till detta. Vid sin avgång anklagade han den svenska delen av kommissionen, i synnerhel Olof Forssberg, för arrogans och översittarfasoner. Dessuotm hävdar han att den svenska delen av kommissionen skall ha censurerat och klippt bort videobilder från kommandobryggan på Estonia, så att man inte längre skulle kunna identifiera vilka som befann sig på bryggan när Estonia gick under. Den svenska delen av kommissionen har tillbakavisat denna anklagelse och hävdar att ett missförstånd föreligger men har inte utrett detta fullständigt.

Det förekommer dock en hel del uppgifter som visar att Andi Meister antagligen hade rätt. Werner Hummel bekräftar att filmmaterial har klipps. enligt finska militära källor som läckt till Der Speigel, lär det ha funnits fem personer på bryggan varav en civilklädd. Kapten skall ha haft skottskador.