24.11.2006

De mobbade barnen är offer för en skolmiljö som har misslyckats med det allra mest grundläggande – att skapa trygghet och respekt för varandra.

Emma är 15 år och går i nian. Det här är utdrag ur hennes dagbok, som publiceras i Aftonbladet i dag:

”En kille i min klass försökte klämma min hand i dörren till biblioteket. Jag hann dra undan handen precis innan dörren slog igen. Mamma vill att jag ska berätta sådant för rektorn. Men det är ingen idé.”

”En tjej i åttan har pratat med mig i biblioteket några gånger. Kanske vill hon bli min vän. Hoppas.”

Berättelsen om mobbning är berättelsen om ensamhet och förnedring. Barn som lämnas ensamma i sitt helvete av vuxna som inte vill se, som säger: Du får inte vara så känslig. Dom skojar nog bara.
  
Idag inleder Aftonbladet artikelserien ”Bryr du dig?” om mobbning. Under en vecka skildrar vi livet för de 100 000 barn som varje dag går till skolan och blir mobbade. Om de inte är för rädda för att gå dit.

Vuxenvärlden ansvarig
Mobbning görs ofta till barnens problem. Det sägs att barn blir mobbade för att de är adopterade, för att de har handikapp, för att de har två mammor eller pappor istället för en av varje.

Så är det inte. Vilket barn som helst kan bli mobbat. Anledningen till mobbningen finns aldrig hos barnet självt. Skulden till mobbningen ligger alltid hos en skola och en vuxenvärld som skapar miljöer där barn kan mobba varandra – utan att någon gör någonting åt det.

Som ett brev på posten kommer de enkla lösningarna. Ge betyg i ordning och uppförande. Stäng av mobbarna från skolan. Så vill den borgerliga regeringen göra. Mobbningen ses som ett individproblem, inte som en grupprocess.

Finns inga enkla lösningar
Visst finns det enskilda rötägg som gör livet surt för andra elever. Visst måste de mötas av skolpersonal och vuxna som sätter tydliga gränser. Men mobbning är ofta ett mycket mer komplicerat problem än så. En hel grupp av elever är otrygg och vilsen – och ett eller några av barnen görs till hackkycklingar och får ta skiten.
  
De mobbade barnen är offer för en skolmiljö som har misslyckats med det allra mest grundläggande – att skapa trygghet och respekt för varandra. Som inte har hävdat den självklara rätten att vara precis den man är.
  
Skollagen säger att skolan aktivt ska ”motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden”. Alla skolor måste ha en likabehandlingsplan som beskriver hur skolans personal ska arbeta mot kränkande behandling.

Dags att sluta svika
De fina orden på pappren måste omsättas i praktisk handling. Det räcker inte att vuxenvärlden ser mobbning. Vuxna måste aktivt söka upp mobbning och stoppa den. Bara vuxna som förstår att mobbning är resultatet av en skolmiljö som havererat, inte ett individuellt ordningsproblem, kan ta sitt ansvar. Alla vuxna på en skola, liksom alla barn och alla deras föräldrar, är berörda när mobbning sker.
  
Varje gång ett barn blir slaget, bespottat eller utfruset av andra barn har vuxenvärlden svikit. Nu är det dags att sluta svika.