17.1.2007


Åke Wredén
f d pol red Nerikes Allehanda
aw.skriftstall@telia.com

Publicerad: Borås Tidning, 2007-01-13


Som Carl Bildt själv ser det är diskussionen om hans styrelseposter och optioner ett tecken på att vi inte är vana vid att någon kommer till politiska uppdrag med "erfarenhet av ... nationella och internationella företagsstyrelser".

Ja, så hade vi kunnat avsluta debatten, om Bildt suttit i styrelsen för "vanliga" bolag i "vanligt" näringsliv. Men Lundin-gruppen har olja, gas och gruvor i länder där det krävs goda politiska kontakter med regimerna. Sådana företag har inte en ex-statsminister som hjälpreda med bergskemi eller borrteknik. Hans nytta ligger i politiska bedömningar och kontakter - och gott anseende i någon huvudstad där bolaget behöver regeringsmaktens välvilja.
Staden det handlade om när Bildt började hos Lundins var Moskva. Olika Lundinföretag - som Vostok Nafta - etablerades i Ryssland. Under Jeltsinepoken hade Bildt fått mycket goda politiska kontakter i Moskva, där man rimligen såg honom som en västpolitiker med god förståelse för ryska tänkesätt.

Men i Putins tid har gasjätten Gazprom blivit en allt mer central del av den ryska maktapparaten, ett sätt för Kreml att kontrollera massmedier, ett instrument för påtryckningar på små grannar, men också ett redskap för att göra allt mer av Västeuropa beroende av gaskranar i öster. Vostok Nafta bytte det mesta av sina övriga tillgångar mot mängder av aktier i Gazprom. Bolaget med Bildt i styrelsen blev då en satsning på framgång för Kremls penningkälla och maktinstrument.
Att säga att Bildt kan vara jävig vid beslut som direkt avser ledningar för rysk gas är att se bara ett hörn av problemet. Rysk makt handlar nu så mycket om energi, och för svensk säkerhetspolitik och miljöpolitik blir energitrygghet och energipriser allt viktigare.

Hela bilden får man först när även Lundingruppens andra oljebolag tas med i bedömningen. Ett sådant bolag har den hårda diktaturen i Syrien som en av sina viktigaste partner. Där har Bildt inte personligen varit med i styrelsen. Men som ledamot i styrelsen för ett annat Lundinbolag var Bildt fram till början av oktober 2006 affärspartner med regimen i Khartoum för exploatering av oljefält i Sudan. Medan regimen låtit sin milis begå massmord i Darfur har Lundingruppen fortsatt sitt samarbete med samma regim.

En uppfattning om det slags bolag som finns i Lundingruppen är att de fyller en nödvändig funktion i att knyta ihop världsmarknaderna med råvarutillgångar i länder med brutala eller oberäkneliga härskare. Det innebär stora risker för den som investerar. Lundingruppen är framgångsrika experter på detta slags risktagande. Bildts syn på Lundingruppen har därför säkert stöd av många som sätter "realism" framför "idealism" i utrikespolitiken.

En annan uppfattning, som jag själv har, är att bolag som de i Lundingruppen också är betydelsefulla mellanhänder som gör det möjligt för diktatorer och andra auktoritära makthavare att för sina egna intressen utnyttja den demokratiska världens teknik och finansiella institutioner, men samtidigt fortsätta att bekämpa demokratiernas värderingar.

När den som nyss var styrelseledamot hos Lundins nu är utrikesminister - vilka är då värderingarna när regeringens utrikespolitik formas? En man som nyss ansåg att han kunde vara med om Lundins samarbete med makthavarna i Sudan, och som nyss var med om en storsatsning i Gazprom, får ju inte en annan moralisk kompass bara för att han åter blir statsråd.

Talade de fyra partiledarna om det här när de bildade regeringen? De fyra partierna i regeringsunderlaget har värderingar som ligger mycket långt från Gazprom och från samarbetet med massmördarna i Sudan. Men alla fyra får nu sin utrikespolitiska trovärdighet frätskadad av det sura nedfallet från Vostok Nafta och Lundin Petroleum.