4.2.2007

Expressen 11.1.2007
skrivet av PM Nilsson

Carl Bildt är en skrupelfri affärsman som aldrig borde ha blivit utrikesminister.
Det är den enda rimliga slutsatsen om man tittar lite närmare på hans omdiskuterade engagemang i Vostok Nafta och Lundin Petroleum.

De förklaringar han försökte sig på under måndagens presskonferens har redan effektivt smulats sönder, särskilt av duktiga ekonomijournalister på SvD.

Det stämmer inte att optionsprogram är vanliga för styrelseledamöter. "Det är väldigt ovanligt. Jag känner inte till något annat fall", säger Albin Rännar på Nordic Investor Services. "Jag vågar inte säga att de inte förekommer, men det är väldigt ovanligt", säger Mats Guldbrand på AMF Pension (SvD 9/1).

Optionsprogram är vanliga hos företagsledningar, men anses olämpliga för styrelser eftersom de tippar balansen mellan de olika funktionerna. Styrelserna ska vara korrigerande och hålla emot.
Det stämmer inte heller att beloppet är ett normalt arvode för erlagt styrelsearbete. Om de 4,8 miljonerna ska ses som ersättning för arbete, vilket Bildt och Vostok Nafta menar, är det ett rekordhögt arvode. Ett styrelsearvode för stora svenska företag brukar ligga på en halv miljon om året. Bildt fick 2,7 miljoner om året. Ingen vanlig ledamot har fått så mycket, inte ens i de största svenska industriföretagen.

Vostok Naftas styrelse slår rekord även på annat sätt. Inget annat investmentbolag på Stockholmsbörsen har så många styrelseledamöter, (SvD 10/1). Antalet anställda i företaget är färre än styrelseledamöterna. Det bedrivs heller knappt något styrelsearbete. 90 procent av tillgångarna är sedan länge placerade i Gazpromaktier och portföljen ändras inte. Vostok Nafta har heller ingen förvaltarroll. Företagets arbete har ingen inverkan på kursutvecklingen.
Utfallet av optionsprogrammet var för övrigt kassaskåpssäkert. Det fanns ingen risk, särskilt inte för Bildt, vilket han påstod.

Inte heller stämmer det att optionerna förlängdes "exakt" enligt bolagets regler. Enligt Vostok Naftas egen beskrivning av incitamentprogrammet för styrelsen faller optionsrätten om en ledamot lämnar styrelsen. Det står ingenting om att styrelsen får förlänga det, vilket är rimligt eftersom det normalt är bolagsstämmans sak. I det extradokument om Bildt som Vostok Nafta la ut en timme före TV4:s intervju i söndags och som Bildt påpassligt hänvisade till, ges styrelsen däremot rätt att förlänga optionsrätten. Vostok Nafta vill inte förklara varför reglerna plötsligt ändrades.

Så långt fakta. Förutom det ytterst olämpliga i att ett statsråd tar emot en ytterst ovanlig optionsrätt från ett ytterst diskutabelt bolag är Carl Bildts förklaringar otillräckliga. Så var det i höstas och så är det nu.

Nu till spekulationerna. Den enda rimliga förklaringen till att villkoren för de ganska sysslolösa styrelseledamöterna i Vostok Nafta är så ovanligt generösa är att de får betalt för något annat.
Vad gäller Bildt torde det handla om arbetet för Lundin Petroleum, som vid sidan av Vostok Nafta är Lundingruppens främsta bolag. Bildt satt i Lundin Petroleums styrelse från 2001 fram till i höstas. Där behövs ett ganska omfattande styrelsearbete, särskilt om man är före detta statsminister i Sverige.

Lundin Petroleum köper, säljer och utvinner oljefyndigheter i en rad länder, däribland mycket problematiska länder som till exempel Sudan. Företagets verksamheter har fått hård kritik av Amnesty, Human Rights Watch och Christian Aid och anklagas för att indirekt ha medverkat till folkmordet i Darfur.

För ett bolag i oljebranschen och för ett bolag som tar så stora politiska risker är det naturligtvis guld värt med en styrelseledamot med den bakgrund som Bildt har. Han ger en exceptionell legitimitet. Och för det kan Bildt kräva exceptionellt bra betalt.

Kul för honom, kan man tycka. Att tjäna pengar är inte fel och att oljebranschen är smutsig vet vi. Det är väl inget fel med statsråd som sett världens mörka sida?

Jo, i Bildts fall är det fel. Den ryska statens utveckling mot fascism är den kanske största utrikespolitiska utmaning Sverige står inför just nu. Gazprom används oblygt som politiskt vapen. Grannländer som söker sig mot väst straffas med avstängda energileveranser. Fria tidningar köps upp av gasjätten och Putinkritiska journalister hindras att ta sig till jobbet.

När Bildt i sitt försvarstal hyllar kursutvecklingen i detta bolag är han inget annat än Putins pr-man i Stockholm.

Lika fel blir det med Lundin Petroleum. Folkmordet i Darfur är den värsta humanitära krisen i världen just nu. FN:s säkerhetsråd kan inte enas om att sända trupp eftersom Kina hellre ser till sina oljeintressen i Sudan. Mördandet fortsätter, understött av den sudanesiska regeringen, en självklar samarbetspart för Lundin.

I sitt utrikespolitiska linjetal den 19 december nämnde Bildt inte Darfur med ett enda ord. Hans socialdemokratiska företrädare gjorde det alltid, liksom moderaternas tidigare utrikespolitiska talesman Gunilla Carlsson. Men inte Bildt.

Han nämnde inte heller den problematiska utvecklingen i Ryssland, trots en höst av target-killing i London och mord på toppjournalister. I stället talade han om den globala marknadens välsignelser.

Man kan inte begära fel- och fläckfria ministrar, men man kan begära att utrikesministern är ren från lojaliteter med rysk gasindustri, att han inte har folkmordspengar på banken och att han kan nämna vår tids stora frågor vid sina rätta namn. Sverige behöver en bättre utrikesminister.