Exempel på bredden och djupet i det nya paradigmet

2010-03-30 18:10 Leif Erlingsson
Skriv ut

av Leif Erlingsson
2010-03-30

Vill vi lösa miljö, klimat och energikriser m.m. så behöver vi som ensamma tillsammans själva skapa förutsättningarna för forskning i ny vetenskap bl.a. om att göra atomsopor och annat avfall ofarligt, "kall" energi utan miljöpåverkan, etc, etc..  Därför att institutionerna kommer att motarbeta sådan vetenskap tills de faller.

Exempel på bredden och djupet i det nya paradigmet:

Rekommenderar D.L. Hotson:s vidareutveckling av Paul Dirac:s teori om allt (som den ursprungligen var avsedd) i de här två dokumenten:

I del två får vi veta mekanismerna för hur universum organiseras i galaxer och solsystem enligt denna förklaringsmodell, och varför planeterna och dess månar har de banor de har.  I modellen handlar det om energier, och endast delvis om gravitation.  Planeterna påverkar varandra även genom att skapa potentialer i energihavet.  Vågrörelser.  I början av del två summeras slutsatserna från del ett:

"Summary of Part 1               (Infinite Energy, Issue #43)
We show that the Standard Model (SM) of particle physics is totally inadequate by any reasonable criteria, violating the basic scientific rules of simplicity, mathematical consistency, causality, and conservation.  All these violations stem from the 1930s, when by a mathematical trick the Dirac wave equation was truncated to eliminate its negative energy solutions.  Recent developments, however, have shown that time is quantized (Treiman, 2000), thereby eliminating the very basis of that mathematical trick, as it would involve massive violations of conservation of mass/energy.
The energy equation and Dirac´s equation call for both positive and negative energy.  Thus they are symmetrical with respect to energy, as are the forces of physics.  We show that positive (repulsive) forces increase positive energy, while negative (attractive) forces, such as gravitation, the strong nuclear force, and the Coulomb force between unlike charges, all increase negative energy.  According to the modern kinetic theory of mass-energy, negative energy would merely be a vibration of charges at right angles to our ordinary dimensions, in an "imaginary" direction.  The equations of QM, which all include "i", therefore indicate that these functions are complex, including vibrations in "imaginary" directions.  This understanding explains several anomalies with the electron, such as its velocity eigenvalue of ± c, which can only be in an "imaginary" direction.  It also explains the electron´s anomalous spin of /2.
The solutions to Dirac´s equation describe a "spinor" field in which electron changes to positron every e quantum of time, (2e2/3mc3, equal to 6.26 x 10-24 seconds).  An electron-positron pair ("epo") therefore must form a neutral spin-zero boson with electron and positron alternating every A quantum field such as the Dirac spinor field must give rise to particles, unlimited numbers of them (Gribbin, 1998b).  Therefore, the Dirac field must give rise to a "sea" of negative-energy bosons which, since they are "below zero," must form a universal Bose-Einstein Condensate (BEC).
This universal BEC can not exist in the presence of unbalanced charges, so every unbalanced charge must instantly be surrounded by epos raised from negative to positive energy.  They connect and neutralize every unbalanced charge, forming the "electromagnetic field," which is composed of chains of one-dimensional epos connecting and balancing every unbalanced charge.  They carry charge "by proxy."
The universal BEC can´t abide positive energy either.  When an electron jumps from a higher energy level to a lower one, thereby losing (positive energy) angular momentum, this momentum is absorbed and carried by the epos that surround it, forming a wave of epos carrying angular momentum, which carry the "photon" according to the Feynman "path integral" version of QM.  The pattern of these epos form the photon´s e."

I del två får man bl.a. lära sig hur all materia kan förstås i termer av elektroner och postitroner.  9180 sådana par i 10 dimensioner bildar en neutron.  Neutronen har utanför atomkärnan en halveringstid på 14.8 minuter, då den sönderfaller i en proton och en elektron - som bildar en väteatom.  Tomrummet kan förstås i termer av elektron-postitron-par som vid "negativ energi" saknar massa och därför inte interagerar annat än med passerande laddningar såsom det som i standardmodellen kallas "virtuella partiklar".  Den här texten är alltså inte accepterad av vetenskapsetablissemanget, men det är den bästa text jag läst hittills för att få ihop alla pusselbitarna.  Den gör det genom det enkla antagandet att Diracs negativa energi är verklig.  D.v.s. den antar att man valde fel inom vetenskapsetablissemanget på 1930-talet.

Leif Erlingsson
2010-03-30