Förord

Birger Schlaug påpekar i denna kloka krönika (Borås Tidning 6 dec 2008) något som varit självklart för åtskilliga människor utanför den etablerade bilindustrin. Nämligen att vi i årtionden vetat att det inte går att producera ständigt ökande antal av stora, dyra, bränsetörstiga bilar.
Trots detta har t ex Volvo tjurskalligt fortsatt med bl a sin XC 90 trots att de flesta biltillverkare OCKSÅ tillverkar dessa dödsdömda fordonstyper.
Blindstyrena i ledningen för många biltillverkare har struntat i att istället läga pengarna på framsynt forskning kring alternativa bränslen och tekniska lösningar för framdrivning och kraftöverföring. Till råga på eländet har Volvoledningen under åren vräkt ut hundratals miljoner på "Volvo Ocean Race" och diverse överklassjippon med hästtävlingar och liknande som rakt inte har bidragit till varken ekonomin eller tekniskt framåtskridande. Nu sitter båda de svenska personbilsfabrikerna dessutom som Svarte Petter i de lika vårdlöst skötta amerikanska biljättarna och skriker efter de arma skattebetalarnas pengar för att kunna fortsätta med sitt slöseri. Som alltid när oförnuftet fått råda ostört i långa perioder så får åtskilliga tusental människor genom arbetslöshet och försämrade livssituationer betala ledningarnas misskötsel av hela branscher. Och med bilbranschen ser vi tyvärr bara början av denna process.

Jan-Ola Gustafsson

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Svensk bilindustri har ingen framtid!

Krönikörer
Borås Tidning

2008-12-06 | Uppdaterad 2008-12-05

Birger Schlaug
f.d. språkrör (mp)

Jag tror nämligen inte att svensk bilindustri har en framtid. Om man nu kan tala om svensk bilindustri när man talar om Volvo och Saab. Ägandet är ju utflyttat.

Jag tror att det bara är att bita i det sura äpplet och inse att de hånflin som bilindustrins företrädare visat upp, så fort man talat om klimatfrågan, nu skall betalas. Klimatfrågan är nämligen inte ny. Redan på 80-talet var det många av oss som talade om den kommande klimatkrisen och vad den skulle medföra. Det var bara att läsa forskarrapporterna, öppna ögonen och dra slutsatser.

De välbetalda omvärldsanalytiker som svensk, och i ännu högre omfattning amerikansk, bilindustri omgett sig med har varit mer inriktade på ekonomiska teorier än på ekologiska realiteter. Kostnaden blir oerhörd.

Det sägs nu, i högtravande tonläge, att bilindustrin är högteknologi. Det är emellertid en sanning med viss modifikation. Vi lever kvar med förbränningsmotorn och ett uselt utnyttjande av insatt energi. Det är som om skivindustrin hade hållit fast vid stenkakorna, datorerna befunnit sig på 80-talsnivå och läkemedelsindustrin inte hört talas om genteknik.

Problemet är att stora delar av bilindustrin i årtionden ägnat mer kraft åt att utforma reklam, motsätta sig miljökrav och designa dörrhandtag än att utveckla motorerna.

Risken är uppenbar att korttänkta politiker nu drivs att stödja en verksamhet som har mycket liten chans att överleva i svensk tappning. Man borde höja blicken och lotsa in kompetent arbetskraft i annan verksamhet, inom områden som vi vet tillhör framtiden. Var och en kan ju fundera på vad som skulle hända om alla de miljarder som nu läggs ner på att underhålla världens sämre bilföretag, istället satsades på utveckling av solcellsteknik… Vilket i sig skulle underlätta introduktion av eldrivna fordon.

Det är de stora företag som kommit långt när det gäller hybridbilar, och rena elbilar, som har en chans i framtiden. Men vad som är än värre för ”svensk” bilindustri: Dessa bilar kommer att tillverkas i enorma serier, i stora företag, i länder i Asien. Ungefär som skjortorna redan gör… Inser vi inte det kommer vi att göra samma misstag som under varvskrisen, då båtar, som ingen ville ha, tillverkades för att läggas upp i norska fjordar.

Det sägs att Västsverige är beroende av bilindustrin, mer än någon annan del av Sverige. Det är sant. Men det är naivt att tro att Västsverige inte skulle kunna ta sig ur detta beroende på samma sätt som man gjorde sig oberoende av varven. Kompetens finns, och man är inte född till just bilarbetare. Det som politiker borde ägna sig åt är att se möjligheter att gå vidare, lotsa in verksamheterna i mer realistiska och mångfaldiga branscher, varav energisektorn är en.

Den stelbenta svenska industrin – och då menar jag den del av industrin där bilbranschens ledande figurer ingår – har med god hjälp av naiva politiker lotsat fram Sverige till ett närmast absurt tillstånd. Här tillverkas bilar som få vill ha, men vi saknar tillverkning av vindkraftverk och solceller som världen skriker efter. Bilindustrin har varit duktig på lobbning, vilket lurat skjortan av politiker.

Själv har jag alltid frågat mig hur det kan komma sig att Nicolaus Otto och Eugene Langen, som uppfann förbränningsmotorn för 150 år sedan, hade nickat igenkännande om de kikat ner i motorrummet på en ny Volvo. Jag har haft svårt att ta den industri och de företagsledare som inte kommit längre än så på allvar…

På något sätt kan det vara charmigt med stenkakor, men det är mest patetiskt med bilindustrins konservatism och missbrukande av goda tekniker. Det kostar nu arbetslöshet, skattebortfall och fördjupad lågkonjunktur. Tyvärr är det inte de skyldiga som får betala. De har förmodligen inte ens vett att skämmas.