Ny forskning visar:
Låg a-kassa försämrar chansen att få jobb NYTT


Källa: Newsmill, 23.12.2008
Skriven av Mattias Strandh,
som är docent i sociologi, Umeå Universitet. Daniel Melén är forskare i sociologi, högskola Kristianstad/Lunds Universitet. Madelene Nordlund är doktorand i sociologi, Umeå Universitet.

De stora försämringar i arbetslöshetsförsäkringen som regeringen gjort bygger på antaganden om behovet av att öka arbetslösas motivation att söka jobb. Vår forskning visar dock att de ekonomiska försämringarna istället kan bidra till att många arbetslösa blir oanställningsbara den dag konjunkturen vänder. Det skriver sociologerna Mattias Strandh, Daniel Melén och Madelene Nordlund.

Debatten om socialförsäkringarnas utformning har under lång tid präglats av dess antagna effekter på motivationen att arbeta. Individer antas kunna återgå till arbete på egen hand, bara viljan finns. Det var också denna förståelse av arbetslöshetsförsäkringens effekter som låg bakom den sittande regeringens stora reform av arbetslöshetsförsäkringssystemet. I reformen reducerades rätten till ersättning från A-kassan i såväl antal ersättningsdagar som ersättningsnivå, där en stegvis sänkning av ersättningen från 80 procent till 65 procent förväntas påverka arbetslösas lönekrav och därmed även arbetslöshetstalet.

Dessa förändringar var väl underbyggda i internationell nationalekonomisk forskning, vilket naturligtvis borde borga för en succé.

Ett problem med reformen är emellertid att den svenska ekonomiska forskningen inte alls visar samma starka samband mellan ersättningsnivåer och arbetslöshetstal. Vissa studier visar att ersättningsnivån påverkar arbetslöshetstiden, andra gör det inte. När vi studerade sambandet mellan arbetslöshetsersättning, sökbeteende och jobbchanser så kunde vi inte belägga den antagna orsakskedjan. Det är visserligen sant att lägre ersättningsnivå leder till att arbetslösa ägnar mer tid och energi åt att söka jobb. Problemet är att detta inte förefaller öka deras jobbchanser.

Detta innebär inte nödvändigtvis att den stora reformen av arbetslöshetsersättningen är problematisk. Även om den inte gjorde någon nytta så gjorde den kanske inte heller någon större skada. Den sparade dessutom en hel del pengar åt statskassan som kunde utnyttjas till annat. Tyvärr stämmer inte detta. Arbetslöshetsersättningens effekter på sökbeteendet har internationellt inte bara visat sig påverka arbetslöshetstiden utan också kvaliteten på de arbeten som de arbetslösa återgår till.

I en egen studie har vi sett att detta gäller även under svenska förhållanden. Arbetslösa med hög ersättning får bättre återanställningsinkomster än de med låg ersättning, oavsett tidigare inkomst. Försämringar av arbetslöshetsersättningen förefaller således leda bort från ett optimalt utnyttjande av tillgängligt humankapital.

I en kraftig högkonjunktur, som läget var när reformerna genomfördes, var inte dessa frågor särskilt problematiska annat än på individnivå. Våra försäkringssystem konstrueras emellertid inte enbart för högkonjunktur. När vi nu går mot vad som minst ser ut att bli den värsta nedgången sedan 90-talskrisen är det uppenbart att arbetslöshetsförsäkringen i sin nuvarande konstruktion kan vara skadlig, inte bara för enskilda arbetslösa utan också för den framtida samhällsekonomin.

Under högkonjunktur kan vi föreställa oss att arbetslösas sökbeteende faktiskt har betydelse för deras jobbchanser, vilket i förlängningen kan påverka arbetslöshetstalet. När läget på arbetsmarknaden är sämre blir det uppenbart att sökbeteendet knappt ens har en marginell effekt på arbetslösas jobbchanser. Arbetsgivare anställer den mest kvalificerade och lämpliga personen som går att få tag på för varje ledigt arbete. Finns det få arbetslösa så har personer med sämre kvalifikationer lite bättre chanser, men finns det många arbetslösa så är denna grupp chanslös oavsett hur många arbeten som söks.

Att arbetslösas jobbchanser i huvudsak styrs av deras kvalifikationer och hur attraktiva de är för arbetsgivare är något som är välbelagt både i vår och andras forskning. Detta gäller både i hög- och i lågkonjunktur. Det har under hösten talats en hel del om att arbetslösa fortfarande har många jobb att söka, och att det trots stigande arbetslöshet utannonseras många nya jobb. Problemet är att det utannonseras färre jobb, samtidigt som fler förlorar sina anställningar. Det blir härmed fler välkvalificerade arbetslösa till varje ledigt jobb, något som innebär att arbetslösa med lägre kvalifikationer kommer allt längre bort från en anställning.

Vi kan här föreställa oss att de arbetslösa bildar en kö där de mest attraktiva och kvalificerade står längst fram, och där anställningsbarheten minskar ju längre bak i kön vi kommer. När arbetsgivare anställer arbetslösa så betas kön av framifrån, och ju fler som anställs desto längre bak i kön får arbetsgivarna leta. I dåliga tider finns det (trots att det utannonseras nya jobb) alltså hela tiden ett inflöde av nya attraktiva arbetslösa som hamnar längst fram i kön, vilket gör att jobbchanserna för dem som står längre bak inte blir bättre trots att det anställs människor.

Att arbetsmarknaden fungerar på detta sätt är förmodligen inte obekant för de flesta, och ligger bakom flera av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som den sittande regeringen har infört. Åtgärder som nystartsjobb och särskilt nystartsjobb (tidigare kallade nyfriskjobb) handlar om att med hjälp av subventioner lyfta ut människor som står långt bak i kön av arbetslösa för att placera dem längre fram. Detta är nödvändigt för att många av de arbetslösa ska ha en chans på arbetsmarknaden.

Genom observationer av samverkansarbetet mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassan och intervjuer med dess handläggare samt med arbetslösa sjukskrivna har vi kunnat konstatera att de arbetslösa sjukskrivnas motivation att återgå till arbete inte är vad som främst avgör deras framtida arbetsliv. Utan en villig arbetsgivare skapas nämligen inte en anställning utan stöd, och i vår ekonomiska verklighet anställer sällan arbetsgivare dem med begränsad arbetsförmåga om de kan få en fullt arbetsför arbetstagare till samma pris.

När vi nu går in i en omfattande lågkonjunktur är den viktigaste uppgiften för arbetsmarknadspolitiken att se till att så många som möjligt av dem som inte står i fronten av arbetslöshetskön är anställningsbara (inte bara har arbetsförmåga) när konjunkturen väl vänder.

Detta är traditionellt en uppgift för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Vad som i detta sammanhang ofta negligeras är emellertid den betydelse som arbetslöshetsersättningen faktiskt har för att upprätthålla arbetslösas anställningsbarhet.

Vår forskning visar att den ekonomiska situationen är en huvudsaklig orsak till arbetslöshetens negativa effekter på välmående. Arbetslösa som har tillgång till A-kassa och en stabil inkomst mår betydligt sämre än om de vore i arbete, men deras psykiska välmående förefaller inte att försämras över tid, vilket är fallet med dem som saknar en stabil inkomst på en rimlig nivå.

Arbetslösas välmående har varit intressant som ett redskap för att få dem att ändra sökbeteende. Vad vi nu vill påpeka är att välmåendet har visat sig viktig för jobbchansen på kort sikt och förmodligen är av stor vikt för anställningsbarheten på längre sikt. Om vi inte är försiktiga med våra arbetslösas välmående nu så riskerar vi att stå med många brutna och oanställningsbara arbetslösa när konjunkturen väl vänder.

I en situation där vi vet att många kommer att bli arbetslösa, och att många av dessa kommer att bli långtidsarbetslösa, tycker vi att det finns god anledning att förstärka arbetslöshetsersättningen vad gäller både antal dagar och ersättningsnivå. Detta skulle hjälpa till att upprätthålla de arbetslösas anställningsbarhet över konjunkturcykeln utan att negativt påverka deras jobbchanser.

En stärkt arbetslöshetsförsäkring får särskild betydelse då införandet av rehabiliteringskedjan kommer att avsluta många långtidssjukskrivningar i en period av hög arbetslöshet. Många av dessa tidigare sjukskrivna - blivande arbetslösa - kommer att hamna längs bak i arbetslöshetskön, då endast ett fåtal av dem kommer att bedömas vara anställningsbara.