Hon bekräftar våra värsta farhågor, att trätan mellan Alliansen och oppositionen främst är ett spel för gallerierna. Och att de flesta viktiga  frågor som behandlas i Sveriges riksdag redan har avgjorts genom politisk kohandel mellan de stora partierna i EU-parlamentet.

Troligen var brevet avsett för moderaternas partisekreterare men kom i stället till Britt-Marie Hillberg i Hofors. Cederschiöld skriver i sitt vilsekomna sms att Jan Andersson (s) fått med sig EU:s sysselsättningsutskott när det gäller synen på Vaxholmskonflikten. Det som senare blev Laval-domen. Men hon försöker få det stoppat i presidiet. Den konservativa gruppen kan inte gå emot EG-rätten, menar hon.

Hon skriver vidare att hon hyser stor oro för Laval-domen och Lissabonfördraget och dess behandling i Sverige. Men skriver att ”Fredrik Reinfeldt nog kan göra upp med Mona Sahlin.” Innan hon avslutar sitt sms, med en kram, hälsar Cederschiöld att ”EU-kommissionären Margot Wallström pushar på Mona”.

Några dagar senare förklarar Mona Sahlin på en presskonferens att socialdemokraterna ställer sig bakom Lissabonfördraget utan att kräva folkomröstning.

Denna fadäs från en av moderaternas främsta ledamöter i Bryssel bekräftar vad Junilistan skriver i sin rapport ”Med kluven tunga”. Där man visar på många exempel då  socialdemokrater, konservativa, kristdemokrater och liberaler går samman i centrala frågor. Samtidigt som man på hemmaplan försöker ge väljarna intryck av att de står långt ifrån varandra.

Därför blir det, som tidskriften Economist har konstaterat, ofta närmast nordkoreanska ja-majoriteter på 75-90 procent i centrala frågor vid omröstning i EU-parlamentet.

 Ett politiskt ohederligt spel som skadar parlamentarismen och förtroendet för politiker.