Intelligentians blockering?
Sep
Visst finns det flygande tefat
“Den som börjar ifrågasätta omvandlas automatiskt till ‘konspirationsteoretiker’, och förlorar omedelbart all trovärdighet. Vår regisserade verklighet är en slags fundamentalistisk ‘religion’, som ICKE FÅR IFRÅGASÄTTAS.”
Detta budskap hamras in i alla sammanhang av bloggaren Leif Erlingsson under rubriken ”Intelligensians blockering”. Meningen är att få oss alla att tro att vi faktiskt lever i ett totalitärt samhälle, att vi ska tappa tron på idogt hederligt arbetande människor nerifrån och upp. Som om alla där uppe gör allt för att dölja de stora lögnerna för dem där nere. Och alla där nere är vilsegångna får. Som om demokrati och folkinflytande aldrig ens funnits. Alla har liksom levt i en bubbla. Och på toppen av krokanen sitter Frimurare av hemliga internationella sällskap med förgreningar inom storfinansen, judenheten, katolska kyrkan, ja i alla maktsfärer man kan fantisera om. Sådan är tankefiguren.
911 skapade en grogrund för dessa intelligenta kufar. De slåss famför allt för rätten att ifrågasätta antalet offer för den nazistiska Förintelsen, men också för att avslöja konspirationen bakom sprängningen av WTC 2001 och för att Estonia sänktes.
De finns nu lite varstans och frodas i tomrummet mellan ufoentusiaster och modigt sanninsngssökande författare och journalister - sådana som länge gått mot strömmen för folkens intressen mot rå kapitalism koloniala krig och annat förtryck - Edward Said, Noam Chomsky (fast han nu skälls för sionist), Jan Myrdal m fl.
En liten del av de få som “kommit ut ur tankelådan” har civilkurage nog att stå upp för sina nya insikter, medan de som torgför sitt tvivel stämplas som fega medlöpare och kröker nacken för HMV för att inte riskera sina karriärer.
Men i Sverige har vi fortfarande ovanligt goda möjligheter att skriva om för överheten obekväma ting. Trots att vi skönjer hoten vid horisonten (IPRED, EU-överhet och andra demokratiinskränkningar) kan orättvisor och övergrepp påtalas i offentligheten. Donald Boström kunde skriva sin artikel och Aftonbladet och regeringen föll inte undan för Israels påtryckningar. Den svenska israellobbyn drogs här vid näsan. Det ska vi vara glada för!
I Sverige finns många palestinier som inte har tagit ställning mellan Hamas och Fatah. Många är fortfarande knutna till Fatah med sin mer västerländska och mindre religiösa framtoning – utan slöjor och friare familjemönster. De har länge levt i Sverige, funnit sin plats, men kämpar ändå för ett fritt och oberoende Palestina och rätten att få återvända. Splittringen bland svenska palestinier riskerar att öka av det som nu sker. De slits mellan lojaliteterna. Den oförsonliga tonen mellan dem som tyr sig till det teokratiska Iran och dem som försöker hålla fast en mer sekulär syn på konflikten, riskerar att lamslå hela solidaritetsarbete. Vem tjänar på det?
Kufarna är få men farliga eftersom deras intressen just nu sammanfaller med högerextremistiska nynazisters och islamisters. Konspirationsexperten Erlingsson förenar sig med islamisten Omar, nationaldemokrater och den judenhetsjagande antisionisten Wilhelmsson. Tillsammans med en svans av besvikna vänsteraktivister utvecklar de just nu stor energi. Konfrontationen på Sergels torg 20 september var en frukt av denna märkliga politiska sörja.
Kritiskt tänkande är något att eftersträva. För, i världen finns krig, stora orättvisor, gott om bluffmakare, skojare och gangsters på alla nivåer, ja även galna terrorister. Men, underkastelse och blind tro på världsomspännande konspirationer typ 911, Estonia, Frimurerier, Opus Dei, utomjordingar och flygande tefat är och förblir stolletänkande.
Ägna Leif Erlingsson en stund, så tror jag du förstår vad jag menar.
Andra bloggar om: 911, Estonia, frimurare, intelligentians blockering, Leif Erlingsson, Omar, Wilhelmson
Jag noterar att den organiserade (Folket i Bild/Kulturfront) yttrandefrihetsförsvararen Knut Lindelöf fortfarande inte tycker att det är av någon betydelse att försvara Al-Qudsdemonstranternas yttranderätt. Jag tänker inte låta det hindra mej från att försvara Knut Lindelöfs yttranderätt om och när den hotas, men han bör vara medveten om att han genom sin inställning gör det mera sannolikt att den situationen uppstår. Vilket knappast är hans avsikt.
Lindelöf fortsätter också att kolportera den skandalösa lögnen att det som hände i söndags var ett bråk mellan två våldsamma grupperingar. I sitt tidigare inlägg kallade han det “hundslagsmål”, nu talar han om “[k]onfrontationen”. De angripna beskylls därmed för att vara angripare. Det är principen att en lögn blir sanning om den upprepas tillräckligt ofta, som vägleder demagogen Lindelöf.
Värst är ändå att Lindelöf skjuter palestinierna framför sig som ursäkt för sina tirader. Vi som inte vill som Lindelöf, vill palestinierna illa, menar han och beskyller oss för att skapa motsättningar bland palestinier och i solidaritetsrörelsen. Men inte med ett ord är han beredd att erkänna att Palestinagrupperna har en ordförande, Per Gahrton, som anser att palestiniernas företrädare bör förhandla bort de palestinska flyktingarnas rätt att återvända, eller att den judiska organisationen JIPF, som har talare på snart sagt varje större Palestina-manifestation i Sverige (även här i Malmö, trots att JIPF inte har några medlemmar här), är en sionistisk organisation. Detta sagt som bara två exempel på verkliga problem i Palestinarörelsen. Men dem tiger Lindelöf om.
Tacka fan för att al-Qudsgängets, Püschels och min yttranderätt är lika mycket värda. En man/kvinna en röst. Och att Püschel hycklar vidsynthet, genom att personligen erkänna min, är endast löjeväckande. Någon Voltaire blir han aldrig, även om han är bra på att skriva svenska.
Nå, jag har inte längre några förhoppningar om att Püschel kommer att förstå att hans enkelspårighet i frågan om al-Qudsdemonstrationen och t ex. om vem som representerar palestinierna (i polemik med Gunnar Olofsson på en e-postlista) drabbar palestinierna både globalt och lokalt. Han läser inte längre vad som skrivs eller hör inte vad som sägs.
Ett litet exempel: Dagarna efter 11 september 2001 sprang en stor grupp elever med arabsikt ursprung omkring på skolgården och skanderade slagord till stöd för Bin Laden. Andra drog sig undan eller försökte sig på aggressiva motaktioner. Lärare blev mycket upprörda … Det lugnade sig som tur var. Men ute i bostadsområdena skapar dessa konflikter gäng, som får fiender etc.
Vad händer när konflikten mellan Iranier och palestinier av olika falanger sprider sig till våra skolor och bostadsområden? Vill vi ha konflikterna i Iran och Palestina till Sverige? Löses inte de bäst av människorna på plats? Är inte vår uppgift att visa solidaritet med alla dessa människor som berövats sitt land?
Vem tjänar på att al-Qudsgänget antagoniserar dessa frågor i Sverige? Svaret är givet. Men som sagt, jag tror inte Püschel kan förstå detta.
Jag hycklar inte; jag menar vad jag säger. Jag är beredd att försvara Knut Lindelöfs yttranderätt. Han är dock endast mycket motvilligt och kraftlöst beredd att försvara min, eller andras som tycker som jag. I den diskussion som han har initierat här på sin blogg har han visserligen i allmänna termer fördömt motdemonstrationen, men har fortfarande mycket långt till ett så rakryggat och tydligt ställningstagande som det från Björn Nilsson, som själv deltog i motdemonstrationen.
Inte heller retirerar Lindelöf från sin lögn att det som hände på Sergels torg i söndags var att två olika grupper slogs mot varandra. (När verkligheten var att en fredlig och helt laglig demonstration överfölls av ett gäng kriminella ligister.) Denna legend sprider sig nu inom vänstern; veckans nr av Flamman hade en notis i samma stil (fast ändå inte lika ohederlig som Lindelöfs skriverier).
Tvärtom spär Lindelöf på sin lögn genom att påstå att al-Qudsdemonstrationen representerar någon “av olika falanger” i “Iran och Palestina”, och att den “antagoniserar” motsättningar som inte har något att göra i Sverige. Men al-Qudsdemonstrationen representerade ingen annan politik än antisionismens, och allt den ville göra var att fredligt men hårt uttrycka denna åsikt. De som “antagoniserar” är de som haglade ägg, tomater och äpplen över demonstrationen, och skrek så att dess talare inte kunde höras. Dessa är till icke ringa del samma krafter som under sommaren demonstrerade för sin uppfattning att Mahmoud Ahmadinejad hade fuskat sig till segern i presidentvalet i Iran, och som då fick vara helt i fred, trots att många upprördes över deras med all sannolikhet falska påståenden och den tjänande roll de
har i förhållande till USA-imperialismens och staten Israels önskan att störta regimen i Iran.
Lindelöf anklagar mig för att inte kunna förstå. Men jag förstår bara allt för väl. Jag förstår att den linje i Palestina-frågan som Lindelöf tillsammans med så många andra driver egentligen innebär att judarna ska premieras för sitt pågående, många decennier långa folkmord på och rasförtryck mot palestinierna och deras arabiska grannfolk, och för den landstöld som detta har möjliggjort, genom att definitivt tillerkännas rätten till sin egen stat på åtminstone delar av Palestinas territorium, och att det därmed ska bli “fred i Mellanöstern”, och palestinierna framgent hålla sig lugna genom också de få något, d v s få det som Lindelöf och hans gelikar anser att det är realistiskt att de kan få. Jag anser att det är denna hållning som “drabbar palestinierna både globalt och lokalt”, inte minst den stora del av dem som är flyktingar, och vars rätt att återvända hem till Palestina Knut Lindelöf tycks tro är en förhandlingsbar fråga.
I motsats till denna linje är min helt enkelt att palestinierna har rätt till Palestina. Judarna har det inte, och det är upp till palestinierna att bestämma vad som ska hända med dem. Vår uppgift är att agera så att vi bidrar till att palestinierna blir så politiskt och militärt starka att de kan utöva denna rättighet. Jag förespråkar inget fördrivande av judar, inget “kasta judarna i havet”; jag överlåter den frågan på palestinierna (och araberna i allmänhet, som jag anser delar palestiniernas rätt att bestämma om detta). Det är, som jag ser det, den antisionistiska linjen.
Lindelöf må förfasa sig över det, och kalla mig antisemit, det rör mig föga, men när han anklagar mig för att inte vara solidarisk med “alla dessa människor som berövats sitt land”, så borde han rikta den anklagelsen mot sig själv istället.
Vad Püschel tycks inkapabel att acceptera är att vi gör olika politiska bedömningar av al-Qudsdemonstrationen. Püschel blandar samman min uppfattning om demonstrationen med frågan om yttrandefriheten. Men, det är fullt möjligt att tycka att den demonstrationen är kontraproduktiv ur palestiniersnas perspektiv och ändå försvara allas lika yttranderätt – inklusive de man bedömer som politiska stollar. Om polisen och rättsamhället kastat sig över Omar & Co hade saken kommit i ett annat läge. Men så är inte fallet. Polisen hjälpte faktiskt Wilhelmson – enligt hans egen rapport – och uppmanade honom att polisanmäla. Det var helt korrekt tycker jag.
Jag tror vi har gafflat klart nu.
Bröderna Erlingsson, Mohammed Omar, Lasse Wilhelmson, Püschel … jag bryr mig inte huruvida dessa individer är kufar, psykiskt sköra, konspirationsteoretiker eller vad man väljer att kalla dem för. Det viktiga i sammanhanget är att det de gör i slutändan gynnar högern, sionisterna och USA. De splittrar solidaritetsrörelsen, bekräftar anklagelserna om antiimperialisternas samröre med fascister och, framför allt, de värsta nidbilder som sprids mot muslimer, palestinier och människor från Mellanöstern. Det är dags att sluta behandla dessa människor som udda röster inom rörelsen och istället påtala den roll de faktiskt spelar, nämligen att vara femtekolonnare i kampen mot imperialismen, sionismen och rasismen.
Ett bevis på att deras agerande går fiendens ärenden är deras mer eller mindre öppna ställningstagande till stöd för kuppmakarna i Honduras. Kuppen i Honduras utgör en attack mot den enda regionala sammanslutning av länder som idag konsekvent agerar solidariskt mot ockupationen i Palestina. Kuppmakarna i Tegucigalpa får stöd av individer som John Dimitri Negroponte, en gång i tiden Bushadministrationens ambassadör i Irak. Det är samma eliter som i decennier har fått allt tänkbart militärt bistånd från Israel för att omvandla Honduras till en skendemokrati i USAs tjänst.
Det brutala förtrycket av demokratirörelsen i Honduras genomförs med israeliskt inspirerade metoder och med israeliska rådgivare: selektiva mord, användning av avancerade teknologiska stridsmedel för att slå ner demonstrationer, tortyr mm, ingår i kuppmakarnas arsenal. Ett exempel: Företagen Alfacom och Intercom, som ägs av den israeliska medborgaren Yehuda Leitner har försett kuppmakarna i Tegucigalpa med vapen för spridning av kemikalier som svavel och vetecyanid med vilka gasades Brasiliens ambassad med syftet att få president Manuel Zelaya att överlämna sig.
Kufar eller ej, dessa människor som säger sig ha “kommit ut ur tankelådan” ger intervjuer till nazistiska medier, försvarar fascister, gillar tänkare med fascistiska idéer, de agerar som fascister. Om de gör det så är de fascister och har ingen plats inom solidaritetsrörelsen. Begreppet yttrandefrihet är meningslöst när det tillämpas på en påstådd dialog med krafter som förnekar alla människors lika värde och som istället utgår ifrån att de är radikalt annorlunda.
Det säger sig självt att jag inte står på samma sida om barrikaderna som dessa individer.
Och ändå, Jorge, är vi väl överens om att den yttrandefrihet som behöver försvaras alltid är din motståndares. Utifrån detta är det sedan vår sak att vederlägga hans/hennes argument.
Att slå vakt om meningsfrändernas yttrandefrihet är väl meningslöst om något. Förutsatt att den inte är hotad förstås. Är den det?
TACK Jorge Capelán!
Jättebra att du säger detta som väldigt få vågar säga. Att Jonas/”Mohamed” Omar, Püschel & Co är femtekolonnare som tjänar USA:s och Israels intressen.
Frågan är om dom får betalt av CIA och/eller Mossad för detta, eller gör dom det gratis? Vågar FiB/K gräva i den frågan?
I och för sig kanske det inte spelar så stor roll om dom är köpta eller bara korkade. Det viktiga är att man vågar säga vad som egentligen är en femtekolonnare.
PS. Hoppas du Jorge skriver en artikel om detta!
Christoffer!
Vore det så att al-Qudsgruppen vore Ekbergar skulle FiB säkert avslöja det – om man hade bevis. Men för palestinierna är det viktigaste att man inte splittrar solidaritetsrörelsen. Det är en gammal lärdom. I Vietnamarbetet var det ultravänstern – de s k marxiststencilisterna – som splittrade, de som inte tyckte det var nog att säga USA ut ur Vietnam och Stöd FNL. Istället skrev de långa snåriga analyser där de kom fram till att fick man inte ställa mer långtgående paroller för vietnameserna skulle allt snart förloras.
Jorge Capelan,
Nu har du avslöjat dig som chavist, genom att dra in mig i detta. Jag var inte nämnd i bloggen, men du nämnde mig?
För andra läsare kan jag avslöja varför: Herr Capelan är en Chavez-apologet, han ursäktar dennes förakt för demokrati och mänskliga rättigheter, och hot om militär intervention i andra länder i syfte att omstörta statsckicket. Han ursäktar dessa oförlåtliga brott eftersom de sker i “socialismens” namn. Men vad Herr Capelan glömmer bort är att även Adolf Hitler, knappast någon han skulle ursäkta idag, också gjorde samma sak i “socialismens” namn.
Ni som ännu tror att det var en statskupp i Honduras: Vakna upp ur er dröm innan den förvandlas till en mardröm. Det finns ingen, säger ingen, juridisk analys som säger att det var en statskupp, men det finns de som säger att det var ett konstitutionellt riktigt maktskifte. Vad som händer är i själva verket att Chavez försöker lägga landet under sig. Han har en historia, han drar sig inte för några metoder, inklusive mord och terrorism, och de verkliga kuppmakarna är Chavez och Zelaya. Leve Honduras i frihet och demokrati!
Jorge Capelán!
Du skriver “mer eller mindre öppna ställningstagande för kuppmakarna i Honduras”. Var får du det ifrån? Har Erlingsson, Omar eller wilhelmsson uttalat sådant stöd? Det är en rätt allvarlig beskyllning, eller hur?
Jag anser mig vara antisionist och antifascist. Men fascist används också som ett skällsord. För fascist rätt använt bör det användas mot deltagarna i en fascistisk rörelse, typ nazismen i Tyskland, Mussolinis parti i Italien, falangisterna i Spanien och liknande.
Kuppmakarna i Honduras försöker försvara den härskande lilla kapitalistklassens privilegier, vilket de säkert inte kommer att klara i längden. För att klamra sig fast kommer de att allt mer använda sin genom kupp erövrade statliga våldsmakt (polis, militärer) på ett sätt liknande i fascistiska stater.
Men till skillnad mot den historiska fascismen har de ingen folklig rörelse att stödja sig på.
Och varför ska vi brännmärka okunniga och flummiga kommentatorer på Omars blogg som fascister för att de i sin antisionistiska iver skönmålar Hitler och påstår att det var Polen som anföll Tyskland 1939?
Det står ovan att jag deltog i motdemonstrationen på Sergels torg. Det räcker med att säga att jag var där och observerade och fotograferade. Uppförandet bland vissa motdemonstranter fick mig att känna avsmak för hela tillställningen.
Sixten, jag undrar om de som påstår sig leva i ett parallelluniversum där Polen angrep Tyskland verkligen är så flummiga och okunniga. Snarare ondsinta. Kanske av typen skolgårdsmobbare. Moraliskt förkrympta. De har hittat en nisch där de kan skapa upprördhet genom att prata smörja som de själva vet är smörja, och det trivs de med.
Björn,
Nja, tycker nog att din tidigare bild av att de lever i ett parallelluniversum var bra och därför oåtkomliga för förnuftiga resonemang. Ungefär som de som tror på tefat eller helbrägdagörelse.
De aktuella individerna är nog både flummiga och okunniga och har ramlat dit på att läsa nazistisk litteratur som vänder upp och ner på historien.
De kunde ha fastnat på tefat i stället eller Intelligent Design i sin okritiska hållning, tror jag och föreställer mig dem snarare som snälla och lättduperade ynglingar.
Om jag har fel och du rätt kommer väl att visa sig.
PS. Jag hade fel i ett inlägg ovan. Erlingsson, bägge bröderna, stöder visst kuppmännen i Honduras, är antichavister och tror att Chavez vill erövra Honduras. Alltihop av för mig obegripliga skäl. DS
Sixten Andréasson: “…Alltihop av för mig obegripliga skäl.”
Det som driver Ulf och mig är kompromisslöst sanningspatos.
Leif Erlingsson!
“kompromisslöst sanningspatos”.
Jaha, och vad innebär det? Den klassiska frågan: Vad är sanning?
Beträffande kuppen i Honduras räcker det väl inte med att ni bröder har blivit överens?