*28/ Hosea *28/01 Hosea, 1 Kapitlet Hosea, 1 Kapitlet Förebildlig framställning av Israels avfall, straff och benådning. 1. Detta är HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid. 2. När HERREN först begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: »Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn -- av en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån HERREN. >Dom. 8,33. Ps. 73,27. Hes. 16,15 f. 3. Då gick han åstad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev havande och födde honom en son. 4. Och HERREN sade till honom: »Giv denne namnet Jisreel; ty när ännu en liten tid har förgått, skall jag hemsöka Jisreels blodsskulder på Jehus hus och göra slut på konungadömet i Israels hus. >1 Kon. 21,1 f. 2 Kon. 9,8 f. 5. Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder Israels både i Jisreels dal.» 6. Och hon blev åter havande och födde en dotter. Då sade han till honom: »Giv denna namnet Lo-Ruhama[1]; ty jag vill icke vidare förbarma mig över Israels hus, så att jag förlåter dem. 7. Men över Juda hus vill jag förbarma mig, och jag skall giva dem frälsning genom HERREN, deras Gud; icke genom båge och svärd och vad till kriget hör skall jag frälsa dem, icke genom hästar och ryttare. >Ps. 20,8. 33,16 f. 76,4. Jes. 30,15 f. 8. Och när hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon åter havande och födde en son. 9. Då sade han: »Giv denne namnet Lo-Ammi[2]; ty I ären icke mitt folk, ej heller vill jag höra eder till.» 10. Men antalet av Israels barn skall bliva såsom havets sand, som man icke kan mäta, ej heller räkna; och det skall ske, att i stället för att det sades till dem: »I ären icke mitt folk», skola de kallas »den levande Gudens barn». >1 Mos. 32,12. Hos. 2,23. Rom. 9,25 f. 1 Petr. 2,10. 11. Och Juda barn och Israels barn skola samla sig tillhopa, och skola sätta över sig ett gemensamt huvud, och skola draga upp ur landet; ty stor skall Jisreels dag vara. >Jer. 3,18. Hes 34,23 f. 37,22. Joh. 10,16. Ef. 1,22. 2:1. [3] [1] D. ä. hon som icke finner förbarmande. [2] D. ä. icke mitt folk. [3] Hos 2:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan. --Red för den elektroniska utgåvan. *28/02 Hosea, 2 Kapitlet 1. Kallen då edra bröder Ammi[1] och edra systrar Ruhama[2]. Hosea, 2 Kapitlet Israels trolöshet, Herrens trofasthet. 2. Gån till rätta med eder moder, gån till rätta; ty hon är icke min hustru, och jag är icke hennes man. Må hon skaffa bort det lösaktiga väsendet från sitt ansikte och otuktsväsendet från sin barm. >Jer. 13,27. 3. Varom icke, skall jag kläda av henne, så att hon ligger naken, jag skall låta henne stå där sådan hon var den dag då hon föddes. Jag skall göra henne lik en öken och låta henne bliva såsom ett torrt land och låta henne dö av törst. >Hes. 16,39. 4. Och mot hennes barn skall jag icke visa något förbarmande, eftersom de äro barn av en trolös moder; 5. ty deras moder var en trolös kvinna, ja, hon som födde dem bedrev skamliga ting. Hon sade ju: »Jag vill följa efter mina älskare, som giva mig min mat och min dryck, min ull och mitt lin, min olja oah mitt vin.» >Hes. 16,15 f. 6. Se, därför skall jag nu ock stänga din väg med törnen. Ja, en mur skall jag resa framför henne, så att hon ej skall finna någon stig. 7. När hon då löper efter sina älskare, skall hon icke få dem fatt; när hon söker dem, skall hon ej finna dem. Då skall hon säga: »Jag vill gå tillbaka till min förste man ty bättre var mig då än nu.» 8. Men hon har icke förstått att det var jag som skänkte åt henne både säden och vinet och oljan, och att det var jag som gav henne så mycket silver, så ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild. 9. Därför skall jag taga tillbaka min säd, när tiden är inne, och mitt vin, när stunden kommer; jag skall taga bort min ull och mitt lin, det varmed hon skulle skyla sin blygd. 10. Ja, nu skall jag blotta hennes skam inför hennes älskares ögon, och ingen skall rädda henne ur min hand. 11. Och jag skall göra slut på all hennes fröjd, på hennes fester, nymånader och sabbater och på alla hennes högtider. 12. Jag skall föröda hennes vinträd och fikonträd, dem om vilka hon sade: »De äro en lön som mina älskare hava givit mig.» och jag skall göra darav en vildmark, och markens djur skola ata darav. >5 Mos. 23,17 f. Ps. 80,13 f. Jes. 5,5 f. 13. Så skall jag hemsöka henne för hennes Baalsdagar, då hon tände offereld åt Baalerna och prydde sig med ring och bröstspänne och följde efter sina älskare, men glömde mig, säger HERREN. >Jer. 44,18. 14. Se, fördenskull vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala ljuvligt till henne. >Jes. 40,1 f. 15. Därefter skall jag giva henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Då skall hon sjunga såsom i sin ungdoms dagar, och såsom på den dag då hon drog upp ur Egyptens land. >2 Mos. 15,1 f. Jos. 7,24 f. Jes. 65,10. 16. Och det skall ske på den dagen, säger HERREX, att du skall ropa: »Min man!», och icke mer ropa till mig: »Min Baal!» 17. Ja, Baalernas namn skall jag skaffa bort ur hennen mun, så att de icke mer skola nämnas vid namn. >2 Mos. 23,13. Ps. 16,4. Sak. 13,2. 18. Och jag skall på den dagen för deras räkning sluta ett förbund med djuren på marken och med fåglarna under himmelen och med kräldjuren på jorden. Och båge och svärd och vad till kriget hör skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo där i trygghet. >Job 5,22 f. Jes. 11,6. 65,25. Hes. 34,25, 28. 19. Och jag skall trolova mig med dig för evig tid; jag skall trolova mig med dig rättfärdighet och rätt, i nåd och barmhärtighet. 20. Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig, och du skall så lära känna HERREN. >Jer. 31,34. 21. Och det skall ske på den dagen att jag skall bönhöra, säger HERREN, jag skall bönböra himmelen, och den skall bönhöra jorden, 22. och jorden skall bönhöra säden, så ock vinet och oljan, och de skola bönhöra Jisreel. 23. Och jag skall plantera[3] henne åt mig i landet och förbarma mig över Lo-Ruhama och säga till Lo-Ammi: »Du är mitt folk.» Och det skall svara: »Du är min Gud.» >Hos. 1,10. Sak. 13,9. Rom. 9,25. 1 Petr. 2,10. [1] D. ä. mitt folk. [2] D. ä. hon som finner förbarmande. [3] Namnet Jisreel kan översättas med Guds plantering. *28/03 Hosea, 3 Kapitlet Hosea, 3 Kapitlet Förebildlig framställning av Israels straff- och väntetid. 1. Och HERREN sade till mig: »Gå ännu en gång åstad och giv din kärlek åt en kvinna som har en älskare och är en äktenskapsbryterska; likasom HERREN älskar Israels barn, fastän de vända sig till andra gudar och älska druvkakor.» 2. Och jag köpte henne åt mig och gav för henne femton siklar silver och en homer korn, och därutöver en letek korn. 3. Sedan sade jag till henne: »I lång tid skall du bliva sittande för min räkning, utan att få bedriva någon otukt, och utan att hava att skaffa med någon man; och jag skall bete mig sammalunda mot dig. 4. Ja, i lång tid skola Israels barn få sitta utan konung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar. 5. Sedan skola Israels barn omvända sig och söka HERREN, sin Gud, och David, sin konung; med fruktan skola de söka HERREN och hans goda, i kommande dagar. >Jes. 2,2 f. Jer. 30,9. 31,12. Hea. 34,23. Mik. 4,1 f. >Sak. 8,20 f. *28/04 Hosea, 4 Kapitlet Hosea, 4 Kapitlet Straffpredikan mot folk och präster. 1. Hören HERRENS ord, I Israels barn. Ty HERREN har sak med landets inbyggare, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen Guds kunskap finnes i landet. 2. Man svär och liuger, man mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis, och blodsdåd följer på blodsdåd. >Jer. 7,9. 3. Därför ligger landet sörjande, och allt som lever där försmäktar både djuren på marken och fåglarna under himmelen; själva fiskarna i havet förgås. >Jer. 12,4. Sef. 1,3. 4. Dock bör man icke så mycket gå till rätta med någon annan eller förebrå honom, eller förebrå ditt folk, som man bör gå till rätta med prästen. 5. Ja, du skall komma på fall om dagen, på fall skall ock profeten komma jämte dig om natten, jämväl din moder skall jag förgöra. 6. Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn. >2 Mos. 20,6. 7. Ju mer de hava fått växa till, dess mer hava de syndat mot mig; men Aeras ära skall jag förbyta i skam. 8. Av mitt folks synd föda de sig, och till dess missgärning står deras begår. 9. Men nu skall det gå prästen och folket lika: jag skall hemsöka dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem. >Jes. 24,2. 10. När de äta, skola de icke bliva mätta, och genom sitt lösaktiga leverne skola de ej föröka sig; de hava ju upphört att hålla sig till HERREN. >3 Mos. 26,26. Mik. 6,14. Hagg. 1,6. 11. Lösaktighet och vin och must taga bort forståndet. >Ords. 20,1. 12. Mitt folk frågar sin stock till råds och vill hämta besked av sin stav; ty en trolöshetens ande har fört dem vilse, så att de i trolös avfällighet hava lupit bort ifrån sin Gud. >Hos. 5,4. 13. På bergens toppar frambära de offer, och på höjderna tända de offereld, under ekar, popplar och terebinter, eftersom skuggan där är så god. Så bliva edra dottrar skökor, och edra söners hustrur äktenskapsbryterskor. >Jes. 57,5 f. Hes. 6,13. 14. Dock kan jag icke straffa edra döttrar för att de äro skökor, eller edra söners hustrur för att de äro äktenskapsbryterskor, ty männen själva gå ju avsides med skökor, och offra med tempeltärnor. Så löper folket, som intet förstår, till sin undergång. >6 Mos. 23,17. 15. Om nu du Israel vill bedriva din otukt, så må dock Juda icke ådraga sig skuld. Kommen då icke till Gilgal, dragen ej upp till Bet-Aven, och svärjen icke: »Så sant HERREN lever.» >5 Mos. 6,13. 1 Kon. 12,29. Hos. 9,15. 10,5. 12,11. Am. 5,5. 16. Om Israel spjärnar emot såsom en obändig ko, månne HERREN ändå skall föra dem i bet såsom lamm i vida öknen 17. Nej, Efraim står i förbund med avgudar; må han då fara! 18. Deras dryckenskap är omåttlig. hejdlöst bedriva de sin otukt; de som skulle vara landets sköldar älska vad skamligt är. 19. Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar, och de skola komma på skam med sina offer. *28/05 Hosea, 5 Kapitlet Hosea, 5 Kapitlet Israel och Juda hotas med undergång. 1. Hören detta, I präster, akten härpå, I av Israels hus, och I av konungens hus, lyssnen härtill; ty eder gäller domen. Ty I haven varit en snara för Mispa och ett nät, utbrett på Tabor. >1 Kon. 12,32. 2. Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare, men jag skall bliva ett tuktoris för allasammans. 3. Jag känner Efraim, och Israel är icke fördold för mig. Du Efraim, du har ju nu blivit en sköka, Israel har orenat sig. 4. De lägga sig icke vinn om att vända tillbaka till sin Gud, ty en trolöshetens ande bor i deras bröst, och HERREN känna de icke. 5. Men Israels stolthet vittnar emot honom, och Israel och Efraim komma på fall genom sin missgärning; Juda kommer ock på fall jämte dem. >Hos. 7,10. 6. Om de än med får och fäkreatur gå åstad för att söka HERREN, så finna de honom ändå icke; han har dragit sig undan från dem. 7. Mot HERREN hava de handlat trolöst, ja, de hava fött barn som icke äro hans. Därför skall nu en nymånadsdag förtära dem, jämte det som de fingo på sin del. >Hos. 2,4. 8. Stöten i basun i Gibea, i trumpet i Rama, blåsen larmsignal i Bet-Aven. Fienden år efter dig, Benjamin! 9. Efraim skall varda ödelagt på straffets dag; mot Israels stammar kungör jag vad visst är. 10. Juda furstar hava blivit råmärkflyttares likar; över dem skall jag utgjuta min vrede såsom vatten. >5 Mos. 19,14. 27,17. 11. Efraim lider förtryck, och hans rätt våldföres, ty han har tagit sig till att vandra efter tomma stadgar. 12. Därför är jag nu för Efraim såsom mal och för Juda hus såsom röta i benen. Och Efraim har märkt sin sjukdom och Juda sitt sår; därför har Efraim gått tlll Assur och sänt bud till Jarebs-konungen. Men denne skall icke kunna hela eder edert sår skall icke bliva läkt. >2 Kon. 15,19. 16,7. Hos. 10,6. 12,1. 13. Ty jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim och såsom ett ungt lejon mot Juda hus. Själv griper jag mitt rov och går bort därmed; jag släpar det bort utan räddning. >Hos. 13,7. 14. Jag vill ga min väg, tillbaka till min boning, till dess att de hava fatt lida vad de hava förskyllt och begynna söka mitt ansikte. *28/06 Hosea, 6 Kapitlet Hosea, 6 Kapitlet Herrens lust till barmhärtighet. Israels trolöshet. 1. Ja, i sin nöd skola de söka mig: »Kommen, låtom oss vända om till HERREN. Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss. Han har slagit oss, han skall ock förbinda oss. >5 Mos. 32,39. 1 Sam. 2,6. Job 5,18. Jes. 26,16. 2. Han skall om två dagar åter göra oss helbrägda; ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi få leva inför honom. 3. Så låtom oss lära känna HERREN, ja, låtom oss fara efter att lära känna honom. Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens, och han skall komma över oss lik ett regn, lik ett vårregn, som vattnar jorden.» 4. Vad skall jag taga mig till med dig Efraim? Vad skall jag taga mig till med dig, Juda? Eder kärlek är ju lik morgonskyn, lik daggen, som tidigt försvinner. >Hos. 13,3. 5. Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna, därför har jag dräpt dem genom min muns tal; så skall domen över dig stå fram i ljuset. 6. Ty jag har behag till kärlek och icke till offer, och till Guds kunskap mer än till brännoffer. >1 Sam. 15,22. Ps. 50,13 f. Matt. 9,13. 12,7. 7. Men dessa hava på människovis överträtt förbundet; däri hava de handlat trolöst mot mig. 8. Gilead är en stad av ogärningsmän, den är full med blodiga spår. >Hos. 12,11. 9. Och lik en rövarskara, som ligger i försåt för människor, är prästernas hop. De mörda på vägen till Sikem, ja, vad skändligt är göra de. 10. I Israels hus har jag sett gruvliga ting; där bedriver Efraim sin otukt, där orenar sig Israel. >1 Kon. 12,28 f. 2 Kon. 17,7 f. 11. Också för dig, Juda, är en skördetid bestämd, när jag åter upprättar mitt folk. *28/07 Hosea, 7 Kapitlet Hosea, 7 Kapitlet Efraims och Samariens ondska. 1. När jag vill hela Israel, då uppenbarar sig Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de öva falskhet, tjuvar göra inbrott, rövarskaror plundra på vägarna. 2. Och de betänka icke i sina hjärtan att jag lägger all deras ondska på minnet. De äro nu kringrända av sina egna gärningar, ty dessa hava kommi inför mitt ansikte. 3. Med sin ondska bereda de konungen glädje och med sina lögner furstarna. 4. Allasammans äro de äktenskapsbrytare; de likna en ugn, upphettad av bagaren, som när han har knådat degen, underlåter att elda, till dess att degen är syrad. 5. På vår konungs dag drucko sig furstarna febersjuka av vin; själv räckte han bespottarna handen. >Jes. 5,11. 6. När de med sina anslag hava eldat upp sitt hjärta likasom en ugn, sover bagaren hela natten; men om morgonen brinner elden i ljus låga. 7. Allasammans äro de heta såsom en ugn och förbränna så sina domare; ja, alla deras konungar falla, ty bland dem finnes ingen som åkallar mig. 8. Efraim beblandar sig med andra folk; Efraim har blivit lik en ovänd kaka. >Ps. 106,35 9. Främlingar hava förtärt hans kraft, men han förstår intet; fastän han har fått grå hår, förstår han ändå intet. 10. Men Israels stolthet vittnar emot honom; de vända icke om till HERREN, sin Gud, och de söka honom eh, allt detta oaktat. >Hos. 5,5. 11. Efraim har blivit lik en duva, enfaldig, utan förstånd. Egypten påkalla de, till Assur gå de; >2 Kon. 15,19. 16,7. 17,4 f. Hos. 5,13. 12,1. 12. men bäst de gå där, breder jag ut mitt nät över dem och drager dem ned, såsom vore de fåglar under himmelen. Ja, jag skall tukta dem, såsom det redan har sports i deras församling. 13. Ve över dem, ty de hava flytt bort ifrån mig! Fördärv över dem, ty de hava avfallit från mig! Och jag skulle förlossa dem, dem som föra mot mig så lögnaktigt tal! >5 Mos. 28,15 f. 14. De ropa icke till mig av hjärtat, allenast jämra sig på sina läger; de hava ångest för sin säd och sitt vin, men de äro gensträviga mot mig. 15. Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig. 16. De vända om, men icke till den som är därovan; de äro lika en båge som sviker. Deras furstar skola falla genom svärd, därför att deras tungor äro så hätska. Då skall man bespotta dem i Egyptens land. >Ps. 78,57. Kol. 3,1. *28/08 Hosea, 8 Kapitlet Hosea, 8 Kapitlet Fienden skall komma över Israel. 1. Sätt basunen för din mun! »Såsom en örn kommer fienden över HERRENS hus, eftersom de hava överträtt mitt förbund och avfallit från min lag. >5 Mos. 28,49 f. Jes. 58,1. Jer. 4,13. 48,40. 49,22. 2. De ropa till mig: »Min Gud! Vi känna dig, vi av Israel.» 3. Men eftersom Israel har förkastat vad gott är, skall fienden jaga honom. 4. Själva valde de sig konungar, som icke kommo från mig; de tillsatte furstar, utan att jag fick veta något därom av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar, ty det skulle ju förstöras. >Hos. 2,8. 5. En styggelse är din kalv, Samarien! Min vrede är upptänd mot dessa människor; huru länge skola de kunna undgå straff? >1 Kon. 18,28 f. 6. Från Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom, och en gud är han icke. Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor. >2 Mos. 32,20. 7. Ty vind så de, och storm skola de skörda. Säd skola de icke få, deras gröda skall icke giva någon föda, och giver den någon, skola främlingar uppsluka den. >Hagg. 1,6. Gal 6,7. 8. Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna såsom ett värdelöst ting. 9. Ty väl hava de dragit åstad upp till Assur, lika vildåsnor som gå sin egen väg, ja, väl vill Efraim köpslå om älskog; >Job 39,8 f. 10. men huru de än köpslå bland hedningarna, skall jag dock nu tränga dem tillhopa och låta dem begynna en tid av ringhet, under överkonungens förtryck. 11. Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd. >Hos. 10,1. 12. Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas de ju dock för en främlings lagar. 13. Såsom slaktoffergåvor åt mig offar man kött som man sedan äter upp; HERREN har intet behag till sådana. Nu kommer han ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder; till Egypten skola de få vända tillbaka. >Ords. 15,8. 21,27. Jes. 1,11. 66,3 f. Jer. 14,10. Hos. 9,9. >Am. 6,22. 14. Och eftersom Israel har förgätit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppfört så många befästa städer, skall jag sända en eld mot hans städer, och den skall förtära palatsen i dem. *28/09 Hosea, 9 Kapitlet Hosea, 9 Kapitlet Stora synder. Svåra straff. 1. Gläd dig icke, Israel, så att du jublar såsom andra folk, du som i trolös avfällighet har lupit bort ifrån din Gud, du som har haft ditt behag i skökolön på alla sädeslogar. 2. Logen och vinpressen skola icke föda dem, och vinet skall slå fel för dem. >Am. 5,11. Sef. 1,13. 3. De skola icke få bo i HERRENS land; Efraim måste vända tillbaka till Egypten, och i Assyrien skola de nödgas äta vad orent är. >5 Mos. 28,68. 2 Kon. 25,26. Dan. 1,6. 4. De skola ej få offra vin till drickoffer åt HERREN och skola icke vinna hans välbehag. Deras slaktoffer skola vara för dem såsom sorgebröd; alla som äta därav skola bliva orena. Ty det bröd de få stillar allenast deras hunger, det kommer icke in i HERRENS hus. >Jer. 16,7. 5. Vad skolen I då göra, när en högtidsdag kommer, en HERRENS festdag? 6. Ty se, om de undgå förödelsen, bliver det Egypten som får församla dem, Mof som får begrava dem. Deras silver, som är dem så kärt, skola nässlor taga i besittning; törne skall växa i deras hyddor. >Jes. 32,13. 34,13 f. Jer. 42,16 f. 7. De komma, hemsökelsens dagar! De komma, vedergällningens dagar! Israel skall förnimma det. Såsom en dåre står då profeten, såsom en vanvetting andans man, för din stora missgärnings skull; ty stor har din hätskhet varit. >Mik. 3,7. 8. Ja, en lurande fiende är Efraim mot min Gud; för profeten sättas fällor på alla hans vägar och utläggas snaror i hans Guds hus. >Hos. 5,1. 9. I djupt fördärv äro de nedsjunkna, nu såsom i Gibeas dagar. Men han kommer ihåg deras missgärning, han hemsöker deras synder. >Dom. 19,22 f. 20,1 f. Hos. 8,13. 10,9. 10. Såsom druvor i öknen fann jag Israel; jag såg edra fäder såsom förstlingsfrukter på ett fikonträd, då det begynner bära frukt. Men när de kommo till Baal-Peor, invigde de sig åt skändlighetguden och blevo en styggelse lika honom som de älskade. >4 Mos. 25,3. Ps. 106,28. Jer. 3,24. 11. Efraims härlighet skall flyga sin kos såsom en fågel; ingen skall där föda barn eller gå havande, ingen bliva fruktsam. 12. Och om de än få uppföda barn åt sig, skall jag taga dessa ifrån dem, så att ingen människa bliver kvar. Ja, ve dem själva, när jag viker ifrån dem! 13. Väl är Efraim nu vad jag har sett Tyrus vara, en plantering på ängen; men Efraim skall en gång få föra ut sina söner till bödeln. 14. Giv dem, HERRE, vad du bör giva dem. Giv dem ofruktsamma moderssköten och försinade bröst. 15. All deras ondska är samlad i Gilgal; ja, där fick jag hat till dem För deras onda vasendes skull vill jag driva dem ut ur mitt hus. Jag skall icke längre bevisa dem kärlek; alla deras styresmän äro ju upprorsman. >Jes. 1,23. Hos. 4,15. 12,11. 16. Efraim skall bliva nedbruten; deras rot skall förtorkas, de skola ej bära någon frukt. Om de ock föda barn, skall jag döda deras livsfrukt, huru kär den än är dem. 17. Ja, min Gud skall förkasta dem, eftersom de icke ville höra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna. *28/10 Hosea, 10 Kapitlet Hosea, 10 Kapitlet Dom över Israels forna och nuvarande synder. 1. Israel var ett frodigt vinträd, som satte frukt. Men ju mer frukt han fiok, dess flera altaren gjorde han åt sig; ju bättre det gick hans land, dess präktigare stoder reste han. >Hos. 8,11. 2. Deras hjärtan voro hala; nu skola de lida vad de hava förskyllt. Han skall själv bryta ned deras altaren, förstöra deras stoder. 3. Ja, nu skola de få säga: »Vi hava blivit utan konung, därför att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung, vad skulle nu han kunna göra för oss?» 4. De tala tomma ord, de svärja falska eder, de sluta förbund; men såsom en bitter planta skjuter domen upp ur markens fåror. 5. För kalvarna i Bet-Aven skola Samariens inbyggare få bekymmer; ja, för en sådan skall hans folk hava sorg, och hans präster skola skria för hans skull, när hans skatter föras bort från honom. >Hos. 8,5. 6. Också han själv skall bliva släpad till Assyrien såsom en skänk åt Jarebs-konungen. >Hos. 5,13. 7. Skam skall Efraim uppbära, Israel skall komma på skam med sina rådslag. Det är förbi med Samariens konung; såsom ett spån på vattnet far han hän. 8. Ödelagda bliva Avens offerhöjder, som Israel så har försyndat sig med; törne och tistel skall skjuta upp på deras altaren. Då skall man säga till bergen: »Skylen oss», och till höjderna: »Fallen över oss.» >Jes. 2,19. Luk. 23,30. Upp. 6,16. 9. Israels synd når tillbaka ända till Gibeas dagar; där hava de förblivit stående. Icke skulle hämndekriget mot de orättfärdiga kunna nå dem i deras Gibea? >Dom. 19,22 f. 1 Sam. 8,6 f. 15,34 f. Hos. 9,9. 13,10 f. 10. Jo, när mig så lyster, tuktar jag dem; då skola folken församlas mot dem och oka dem ihop med deras båda missgärningsverk. >1 Kon. 12,28 f. Am. 8,14. 11. Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att gå på trösklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag spänna Efraim i oket, Juda skall gå för plogen, Jakob för harven. >5 Mos. 25,4. 1 Kor. 9,9. 12. Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka HERREN, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder. >Jer. 4,3. 13. I haven plöjt ogudaktighet, orättfärdighet haven I skördat, I haven ätit lögnaktighets frukt, i förlitande på eder väg, på edra många hjältar. 14. Men ett stridslarm skall uppstå bland edra stammar, och alla edra fästen skola ödeläggas, såsom Bet-Arbel ödelades av Salman på stridens dag, då man krossade både mödrar och barn. 15. Sådant skall Betel tillskynda eder, för eder stora ondskas skull. När morgonrodnaden går upp, är det förbi, förbi med Israels konung! *28/11 Hosea, 11 Kapitlet Hosea, 11 Kapitlet Guds hjärtelag mot det avfälliga Israel. 1. När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. >2 Mos. 3,8. 4,22 f. Matt. 2,15. 2. Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld. 3. Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem. >2 Mos. 13,21. 5 Mos. 1,31. 4. Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda. 5. Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig? 6. Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull. 7. Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen. 8. Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar. >5 Mos. 29,23. 9. Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma. >4 Mos. 23,19. 1 Sam. 15,29. Hes. 18,23. 33,11. 10. Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån; >Joel 3,16. Am. 1,2. 11. såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN. Hosea, 12 Kapitlet Efraims trolöshet. Drag ur hans stamfaders historia. 12. Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste. *28/12 Hosea, 12 Kapitlet 1. Efraim jagar efter vind och far efter östanväder; beständigt går han framåt i lögn och våld. Med Assur sluter man förbund, och olja för man till Egypten. >Jes. 57,9. Hos. 5,13. 7,11. 2. Men HERREN skall gå till rätta med Juda och hemsöka Jakob, såsom hans vägar förtjäna; efter hans gärningar skall han vedergälla honom. 3. I moderlivet grep han sin broder i hälen, och i sin mandomskraft kämpade han med Gud. >1 Mos. 25,26. 32,24 f. 4. Ja, han kämpade med ängeln och vann seger, han grät och bad honom om nåd. I Betel mötte han honom, och där talade han med oss. >1 Mos. 28,19. 35,7. 5. Och HERREN, härskarornas Gud, »HERREN» är hans namn. >2 Mos. 3,14. Ps. 83,19. Jes. 42,8. 6. Så vänd nu om till din Gud; håll fast vid kärlek och rätt, och förbida din Gud beständigt. 7. Kanaans folk går med falsk våg i sin hand, det älskar orättrådig vinning; 8. så säger ock Efraim: »Jag har ju blivit rik, jag har förvärvat mig gods; vad jag än gör, skall det ej draga över mig skuld som kan räknas för synd.» >Upp. 3,17. 9. Men jag som är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land, jag skall återigen låta dig bo i tält, likasom vid eder högtid. >Hos. 13,4. 10. Jag har talat till profeterna, jag har låtit dem skåda mångahanda syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser. >Hebr. 1,1. 11. Är nu Gilead ett ogärningsnäste, där allenast falskhet råder, och offrar man tjurar i Gileal, så skola ock deras altaren bliva lika stenrösen vid markens fåror. >Hos 4,15. 6,8. 12. Och Jakob flydde till Arams mark Israel tjänade för en kvinna, för en kvinnas skull vaktade han hjorden. >Mos. 27,48. 28,5. 29,20 f. 13. Men genom en profet förde HERREN Israel upp ur Egypten, och genom en profet blev folket bevarat. >2 Mos. 12,37 f. 14,26 f. Ps. 77,21. Vish. 11,1. 14. Efraim har uppväckt bitter förtörnelse; hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv. *28/13 Hosea, 13 Kapitlet Hosea, 13 Kapitlet Israels avguderi och otacksamhet. Dess dom. 1. Så ofta Efraim tog till orda, uppstod skräck; högt tronade han i Israel. Men han ådrog sig skuld genom Baal och måste så dö. 2. Och ännu fortgå de i sin synd; av sitt silver göra de sig gjutna beläten, avgudar efter sitt eget förstånd, alltsammans konstarbetares verk. Till sådana ställa de sina böner; under det att de slakta människor, giva de sin hyllningskyss åt kalvar. >Hos. 2,8. 8,4. 3. Därför skola de bliva lika morgonskyn, lika daggen som tidigt försvinner, lika agnar som blåsa bort ifrån tröskplatsen och lika rök som flyr hän ur ett rökfång. >Ps. 1,4. Dan. 2,35. Hos. 6,4. 4. Men jag är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land; utom mig vet du ej av någon Gud, och ingen annan frälsare finnes än jag. >2 Sam. 22,32. Ps. 18,32. Jes. 43,11. 45,18. Hos. 12,9. 5. Det var jag som lät mig vårda om dig i öknen, i den brännande torkans land. >5 Mos. 8,15. 32,10 f. 6. Men ju bättre bete de fingo, dess mättare blevo de, och när de voro mätta till fyllest, blevo deras hjärtan högmodiga; så glömde de mig. >5 Mos. 8,12 f. 32,15. 7. Då blev jag mot dem såsom ett lejon; lik en panter lurar jag nu vid vägen. >Klag. 3,10 f. Hos. 5,14. 8. Jag kommer över dem såsom en björninna från vilken man har tagit ungarna, jag river sönder deras hjärtans hölje; jag uppslukar dem på stället, lik en lejoninna, lik ett vilddjur som söndersliter dem. >2 Sam. 17,8. Ords. 17,12. Jer. 5,6. 9. Det har blivit ditt fördärv, o Israel, att du satte dig upp mot mig som var din hjälp. 10. Var är nu din konung, som skulle bereda dig frälsning i alla dina städer? Och var har du dina domare, du som sade: »Låt mig få konung och furstar»? >1 Sam. 8,5 f. 11. Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede, och i min förgrymmelse skall jag åter taga honom bort. >1 Sam. 8,7. 12. Efraims missgärning är samlad såsom i en pung, och hans synd är i förvar. >5 Mos. 32,34. 13. En barnaföderskas vånda skall komma över honom. Han är ett oförnuftigt foster, som icke kommer fram i födseln. när tiden är inne. >2 Kon. 19,3. Jes. 37,3. 14. Skulle jag förlossa sådana ur dödsrikets våld, köpa dem fria ifrån döden? -- Var har du dina hemsökelser, du död? Var har du din pest, du dödsrike? Ånger må vara fördold för mina ögon. 15. Bäst han står där frodig bland sina bröder skall en östanvind komma, ett HERRENS väder, som stiger upp från öknen; då skall hans brunn komma på skam och hans källa sina ut. Den vinden rycker bort de skatter han har samlat av alla slags dyrbara håvor. >Hes. 19,12. 14:1. [1] [1] Hos 14:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan. --Red för den elektroniska utgåvan. *28/14 Hosea, 14 Kapitlet 1. Samarien skall lida vad det har förskyllt genom sin gensträvighet mot sin Gud. Inbyggarna skola falla för svärd, deras späda barn skola bliva krossade och deras havande kvinnor skall man upprista. Hosea, 14 Kapitlet Förmaning till omvändelse. Löfte om nåd. 2. Vänd om, o Israel, till HERREN, din Gud; ty genom din missgärning har du kommit på fall. >Joel 2,12. Sak. 1,3 f. Mal. 3,7. 3. Tagen med eder böneord, och vänden så åter till HERREN; sägen till honom: »Skaffa bort all missgärning, och tag fram goda håvor, så vilja vi hembära dig våra läppars offer, såsom man offrar tjurar. >Hebr. 13,15. 4. Hos Assur skola vi ej mer söka vår frälsning, vi skola icke vidare stiga till häst. våra händers verk skola vi icke mer kalla för vår Gud. Ty hos dig är det som den faderlöse undfår barmhärtighet.» 5. Ja, deras avfällighet vill jag hela, jag vill bevisa dem kärlek av hjärtat, ty min vrede har vänt sig ifrån dem. 6. Jag skall bliva för Israel såsom dagg, han skall blomstra såsom en lilja, och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter. 7. Telningar skola utgå från honom, han skall bliva lik ett olivträd i fägring och doft skall han sprida såsom Libanon. >Ps. 52,10. Höga V. 4,11. 8. De som bo i hans skugga skola åter få odla säd och skola grönska såsom vinträd; hans namn skall vara såsom Libanons vin. >Ps. 91,1. Hoga V. 1,2. Jes. 4,6. 9. Men vad har jag då mer att skaffa med avgudarna, du Efraim! Jag själv vill ju giva bönhörelse och se till honom. Ja, lik en grönskande cypress vill jag bliva; hos mig skall finnas frukt att hämta för dig. 10. Den som är vis, han akte härpå; den som är förståndig, han besinne detta. Ty HERRENS vägar äro rätta, och på dem vandra de rättfärdiga, men överträdarna komma där på fall. >5 Mos. 10,12. Ps. 25,9 f. 107,48. Jes. 8,14. *29/ Joel *29/01 Joel, 1 Kapitlet Joel, 1 Kapitlet Gräshoppor hava förött landet. Bot påbjudes. 1. Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son. 2. Hören detta, I gamle, och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare. Har något sådant skett förut i edra dagar eller i edra fäders dagar? 3. Nej, om detta mån I förtälja för edra barn, och edra barn må förtälja därom för sina barn, och deras barn för ett kommande släkte. 4. Vad som blev kvar efter gräsgnagarna, det åto gräshopporna upp; och vad som blev kvar efter gräshopporna, det åto gräsbitarna upp; och vad som blev kvar efter gräsbitarna det åto gräsfrätarna upp. 5. Vaknen upp, I druckne, och gråten; ja, jämren eder, alla I som dricken vin, över att druvsaften är ryckt undan eder mun. 6. Ty ett folk har dragit upp över mitt land, ett mäktigt, ett som ingen kan räkna; det har tänder likasom lejon, och dess kindtänder likna lejoninnors. 7. Mina vinträd har det förött, och mina fikonträd har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade äro deras rankor. 8. Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum 9. Spisoffer och drickoffer äro försvunna ifrån HERRENS hus; prästerna sörja, HERRENS tjänare. >2 Mos. 29,41. 10. Fälten äro förödda, marken ligger sörjande, ty säden är förödd, vinet borttorkat, oljan utsinad. 11. Åkermännen stå med skam, vingårdsmännen jämra sig, över vetet och över kornet; ty skörden på marken är förstörd. >Jes. 16,10. Jer. 48,33. 12. Vinträden äro förtorkade och fikonträden försmäkta; granatträden och palmerna och äppelträden och alla andra träd på marken hava torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat och flytt ifrån människors barn! 13. Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster; jämren eder, I som tjänen vid altaret; gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom, I min Guds tjänare, eftersom eder Gud hus måste sakna spisoffer och drickoffer 14. Pålysen en helig fasta, lysen ut en högtidsförsamling; församlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds, hus; och ropen så till HERREN. >Joel 2,15. 15. Ve oss, vilken dag! ty HERRENs dag är nära, och såsom våld från den Allsvåldige kommer den. >Jes. 13,6, 9. Joel 2,1. 16. Har icke vår bärgning blivit förstörd mitt för våra ögon? har icke glädje och fröjd försvunnit ifrån var Guds hus? 17. Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen stå öde, ladorna få förfalla, ty säden är borttorkad. 18. Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, också fårhjordarna få lida under skulden. 19. Till dig, HERRE, ropar jag, nu då en eld har förtärt betesmarkerna i öknen och en eldslaga har förbränt alla träd på marken. 20. Ja, också markens djur ropa med trängtan till dig, eftersom vattenbäckarna äro uttorkade och betesmarkerna i öknen äro förtärda av eld. >Job 39,3. Ps. 104,27. 147,9. Jon. 3,8. *29/02 Joel, 2 Kapitlet Joel, 2 Kapitlet Herrens dag är förskräcklig, men omsider sänder Herren ny välsignelse och utgjuter sin Ande över alla folk. 1. Stöten i basun på Sion, och blåsen larmsignal på mitt heliga berg; må alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära; >Jes. 13,9 f. Joel 1,15. 2. en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå, intill senaste släktens år. >Am. 5,18. Sef. 1,14. 3. Framför dem går en förtärande eld och bakom dem kommer en förbrännande låga. Likt Edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken; ja, undan dem finnes ingen räddning. 4. De te sig likasom hästar, och såsom stridshästar hasta de åstad. 5. Med ett rassel likasom av vagnar spränga de fram över bergens toppar, med ett brus såsom av en eldslåga, när den fortär strå; de äro såsom ett mäktigt folk, ordnat till strid. 6. Vid derad åsyn gripas folken av ångest, alla ansikten skifta färg. >Nah. 2,10. 7. Såsom hjältar hasta de åstad, lika stridsmän bestiga de murarna; var och en går sin väg rakt fram, och ingen tager miste om sin stråt. 8. Den ene tränger icke den andre, var och en går sin givna bana; mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd. 9. I staden rusa de in på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, sådom tjuvar göra. 10. Vid deras åsyn darrar jorden, och himmelen bävar; solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken. >Joel 3,15. 11. Och HERREN låter höra sin röst framför sin här ty hans skara är mycket stor, mäktig är den skara som utför hans befallning. Ja, HERRENS dag är stor och mycket fruktansvärd vem kan uthärda den? 12. Dock, nu mån I vända om till mig av allt edert hjärta, säger HERREN, med fasta och gråt och klagan. >Ords. 28,13. Jes. 45,22. 13. Ja, riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder, och vänden om till HERREN, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långnmdig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda. >2 Mos. 34,6. 4 Mos. 11,18. 1 Sam. 15,29. Neh. 9,17. >Ps. 51,19. 86,5, 15. 103,8. 145,8. Jon. 4,2. 14. Måhända vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar efter sig någon välsignelse, till spisoffer och drickoffer åt HERREN, eder Gud. >Jer. 18,8. Jon. 3,9. 15. Stöten i basun på Sion, pålysen en helig fasta lysen ut en högtidsförsamling; >4 Mos. 10,2. Joel 1,14. Jon. 3,5. 16. församlen folket, pålysen en helig sammankomst, kallen tillhopa de gamla församlen de små barnen, jämväl dem som ännu dia vid bröstet brudgummen må komma ur sin kammare och bruden ur sitt gemak. >Ps. 8,3. 17. Mellan förhuset och altaret må prästerna, HERRENS tjänare, hålla klagogråt och säga: »HERRE, skona ditt folk, och låt icke din arvedel bliva till smälek, till ett ordspråk bland hedningarna Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?'» >2 Mos. 32,12. Ps. 79,9 f. 115,2. 18. Så upptändes då HERREN till nitälskan för sitt land, och han ömkade sig över sitt folk; HERREN svarade och sade till sitt folk: 19. Se, jag vill sända eder säd och vin och olja, så att I fån måtta eder därav, och jag skall icke mer låta eder bliva till smälek bland hedningarna. >6 Mos. 28,11 f. 20. Och nordlandsskaran skall jag förjaga långt bort ifrån eder, jag skall driva den undan till ett torrt och öde Land, dess förtrupp till Östra havet och dess eftertrupp till Västra havet. Och stank skall stiga upp därav, ja, vämjelig lukt skall stiga upp därav, eftersom den har tagit sig för så stora ting. 21. Frukta icke, du land, utan fröjda dig och gläds ty stora ting har HERREN tagit sig för 22. Frukten icke, I markens djur, ty betesmarkerna i öknen grönska, och träden bära sin frukt, fikonträden och vintraden giva sin kraft. 23. Och fröjden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud; ty han giver eder höstregn, i rätt tid, han som ock förr sände ned över eder regn, både höst och vår. >5 Mos. 11,14. Jer 5,24. 24. Så skola logarna fyllas mod säd och pressarna flöda över av vin och olja. >Ords. 3,10. 25. Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot eder. 26. Och I skolen få äta till fyllest och bliva mätta, och då skolen I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat så underbart med eder, och mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen. 27. Och I skolen förnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag är HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen. >Jes. 45,5. 46,9. 28. Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttra skola profetera, edra gamla män skola hava drömmar edra ynglingar skola se syner; >Jes. 44,3. Apg. 2,17 f. Gal. 4,6 f. 29. också över dem som äro tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. 30. Och jag skall låta tecken synas på himmelen och på jorden: blod och eld och rökstoder. 31. Solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. 32. Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn han skall varda frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall finnas en räddad skara, såsom HERREN har sagt; och till de undsluppna skola höra de som HERREN kallar. >Jes. 2,3. Ob. v.17. Rom. 10,13. *29/03 Joel, 3 Kapitlet Joel, 3 Kapitlet Dom över folken. Sions återupprättelse. 1. Ty se, i de dagarna och på den tiden, då jag åter upprättar Juda och Jerusalem, 2. då skall jag samla tillhopa alla hednafolk och föra dem ned till Josafats[1] dal, och där skall jag hålla dom över dem, för mitt folks och min arvedels, Israels, skull, därför att de hava förskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land. 3. Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit såsom betalning åt skökor, och flickorna hava de sålt för vin, som de hava druckit upp. 4. Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar, vad förehaven också I mot mig? Haven I något att vedergälla mig för, eller är det I som viljen begynna något mot mig? Snart och med hast skall jag låta det I haven gjort komma tillbaka över edra egna huvuden, >Jes. 23,1 f. Am. 1,9. 5. eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och fört mina skönaste klenoder in i edra palats, 6. och eftersom I haven sålt Judas och Jerusalems barn åt Javans barn, till att föras långt bort ifrån sitt land. 7. Se, jag skall kalla dem åter från den ort dit I haven sålt dem; och det som I haven gjort skall jag låta komma tillbaka över edra egna huvuden. 8. Jag skall sälja edra söner och döttrar i Juda barns hand, och de skola sälja dem till sabeerna, folket i fjärran land. Ty så har HERREN talat. 9. Ropen ut detta bland hednafolken, båden upp dem till helig strid. Manen på hjältarna, må alla stridsmännen komma och draga framåt. 10. Smiden edra plogbillar till svärd och edra vingårdsknivar till spjut; den svagaste må känna sig såsom en hjälte. >Jes. 2,4. Mik. 4,3. 11. Skynden att komma, alla I folk har omkring, och samlen eder tillhopa. Sänd, o HERRE, ditned dina hjältar. >Ps. 2,1 f. 12. Ta, må hednafolken resa sig och draga åstad till Josafats dal; ty där skall jag sitta till doms över alla folk häromkring. 13. Låten lien gå, ty skörden är mogen. Kommen och trampen, ty pressen är full; presskaren flöda över, så stor är ondskan där. >Jes. 63,3. Upp. 14,15,18 f. 14. Skaror hopa sig i Domens dal; ty HERRENS dag är nära i Domens dal. 15. Solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken. >Joel 2,10. 16. Och HERREN upphäver ett rytande från Sion, och från Jerusalem later han höra sin röst, så att himmelen och jorden bäva. Men för sitt folk är HERREN en tillflykt och för Israels barn ett värn. >Jes. 2,3. Hos. 11,10. Am. 1,2. Mik. 4,2. 17. Och I skolen förnimma att jag är HERREN, eder Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg. Och Jerusalem skall vara en helgad plats och främlingar skola icke mer draga ditin. >Upp. 21,27. 18. På den tiden skall det ske att bergen drypa av druvsaft och höjderna flöda av mjölk; och alla backar i Juda skola flöda av vatten. Och en källa skall rinna upp i HERRENS hus och vattna Akaciedalen >Hes. 47,1, 8. Am. 9,13. Sak. 14,8. Upp. 22,1. 19. Men Egypten skall bliva en ödemark, och Edom skall varda en öde öken därför att de hava övat våld mot Juda barn och utgjutit oskyldigt blod i sitt land. >1 Ob. v.10. 20. Sedan skall Juda trona evinnerligen, och Jerusalem från släkte till släkte. Och jag skalI utplåna deras blodskulder, dem som jag icke allaredan har utplånat. Och HERREN skall forbliva boende på Sion. >Ob. v.21. [1] Namnet kan översättas: Herren håller dom. *30/ Amos *30/01 Amos, 1 Kapitlet Amos, 1 Kapitlet Profetior om Damaskus, Filisteen, Tyrus, Edom och Ammons barn. 1. Detta är vad som talades av Amos, en bland herdarna från Tekoa, vad han skådade angående Israel i Ussias, Juda konungs, och Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid, två år före jordbävningen. 2. Han sade: HERREN upphäver ett rytande från Sion, och från Jerusalem låter han höra sin röst. Då försänkas herdarnas betesmarker i sorg, och Karmels topp förtorkas. 3. Så säger HERREN: Eftersom Damaskus har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava tröskat Gilead med sina tröskvagnar av järn. 4. Därför skall jag sända en eld mot Hasaels hus, och den skall förtära Ben-Hadads palatser. 5. Jag skall bryta sönder Damaskus' bommar och utrota invånarna i Bikeat-Aven och spirans bärare i Bet-Eden; och Arams folk skall bliva bortfört till Kir, säger HERREN. 6. Så säger HERREN: Eftersom Gasa har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava fört bort allt folket såsom fångar och överlämnat dem åt Edom. 7. Därför skall jag sända en eld mot Gasas murar, och den skall förtära dess palatser. 8. Jag skall utrota invånarna i Asdod och spirans bärare i Askelon; och jag skall vända min hand mot Ekron, så att filistéernas sista kvarleva förgås, säger Herren, HERREN. 9. Så säger HERREN: Eftersom Tyrus har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava överlämnat allt folket såsom fångar åt Edom, utan att tänka på sitt brödraförbund. 10. Därför skall jag sända en eld mot Tyrus' murar, och den skall förtära dess palatser. 11. Så säger HERREN: Eftersom Edom har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom han har förföljt sin broder med svärd och förkvävt all barmhärtighet, och eftersom han oupphörligt har låtit sin vrede rasa och ständigt behållit sin förgrymmelse. 12. Därför skall jag sända en eld mot Teman, och den skall förtära Bosras palatser. 13. Så säger HERREN: Eftersom Ammons barn hava trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead, när de ville utvidga sitt område. 14. Därför skall jag tända upp en eld mot Rabbas murar, och den skall förtära dess palatser, under härskri på stridens dag, under storm på ovädrets dag. 15. Och deras konung skall vandra bort i fångenskap, han själv och hans hövdingar med honom, säger HERREN. *30/02 Amos, 2 Kapitlet Amos, 2 Kapitlet Profetior om Moab, Juda och Israel. 1. Så säger HERREN: Eftersom Moab har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom han har förbränt Edoms konungs ben till aska. 2. Därför skall jag sända en eld mot Moab, och den skall förtära Keriots palatser; och Moab skall omkomma under stridslarm, under härskri vid basuners ljud, 3. Och jag skall utrota ur landet den som är domare där, och alla dess furstar skall jag dräpa jämte honom säger HERREN. 4. Så säger HERREN: Eftersom Juda har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava förkastat HERRENS lag och icke hållit hans stadgar, utan låtit förleda sig av sina lögngudar, dem som ock deras fäder vandrade efter. 5. Därför skall jag sända en eld mot Juda, och den skall förtära Jerusalems palatser. 6. Så säger HERREN: Eftersom Israel har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de sälja den oskyldige för penningar och den fattige för ett par skor. 7. Ty de längta efter att se stoft på de armas huvuden, och de vränga de ödmjukas sak. Son och fader gå tillsammans till tärnan och ohelga så mitt heliga namn. 8. På pantade kläder sträcker man sig invid vart altare, och bötfälldas vin dricker man i sin Guds hus 9. Och dock var det jag som förgjorde för dem amoréerna, ett folk så högrest som cedrar och så väldigt som ekar; jag förgjorde deras frukt ovantill och deras rötter nedantill. 10. Det var jag som förde eder upp ur Egyptens land, och som ledde eder i öknen i fyrtio år, så att I intogen amoréernas land. 11. Och jag uppväckte somliga bland edra söner till profeter och somliga bland edra unga män till nasirer. Är det icke så, I Israels barn? säger HERREN. 12. Men I gåven nasirerna vin att dricka, och profeterna bjöden I: »Profeteren icke.» 13. Se, därför skall jag låta ett gnissel uppstå i edert land, likt gnisslet av en vagn som är fullastad med kärvar. 14. Då skall ej ens den snabbaste finna någon undflykt, den starkaste har då intet gagn av sin kraft, och hjälten kan icke rädda sitt liv. 15. Bågskytten håller då icke stånd, den snabbfotade kan icke rädda sitt liv, ej heller kan ryttaren rädda sitt. 16. Ja, den som var modigast bland hjältarna skall på den dagen fly undan naken, säger HERREN. *30/03 Amos, 3 Kapitlet Amos, 3 Kapitlet Israel utvald och förkastad. 1. Hören följande ord, som HERREN har talat mot eder, I Israels barn, ja, mot hela det släkte som jag har fört upp ur Egyptens land. Så har han sagt: 2. Eder allena har jag utvalt bland alla släkter på jorden; därför skall jag ock hemsöka på eder alla edra missgärningar. 3. Färdas väl två tillsammans, utan att de hava blivit ense därom? 4. Ryter ett lejon i skogen, om det ej har funnit något rov? Upphäver ett ungt lejon sin röst i kulan, utan att det har tagit ett byte? 5. Faller en fågel i snaran på marken, om intet garn har blivit utlagt för den? Springer snaran upp från marken, utom när den gör någon fångst? 6. Eller stöter man i basun i en stad, utan att folket förskräckes? Eller drabbas en stad av något ont, utan att HERREN har skickat det? 7. Sannerligen, Herren, HERREN gör alls intet utan att hava uppenbarat sitt råd för sina tjänare profeterna. 8. När lejonet ryter, vem skulle då icke frukta? När Herren, HERREN talar, vem skulle då icke profetera? 9. Ropen ut över Asdods palatser och över palatsen i Egyptens land; sägen: Församlen eder till Samarias berg, och sen huru stor förvirring där råder, och huru man övar förtryck därinne. 10. Man förstår icke där att göra vad rätt är, säger HERREN; man hopar våld och fördärv i sina palats. 11. Därför säger Herren, HERREN så: Trångmål skall komma och omvärva landet, ditt starka fäste skall du mista, det skall störtas ned; och dina palats skola varda utplundrade. 12. Så säger HERREN: Likasom när en herde ur lejonets gap räddar allenast ett par benpipor eller snibben av ett öra, så skola Israels barn bliva räddade, desamma som nu i Samaria sitta i sina soffors hörn och på sina bäddars sidendamast. 13. Hören och betygen inför Jakobs hus, säger Herren, HERREN, härskarornas Gud: 14. Den dag då jag på Israel hemsöker dess överträdelser, då skall jag ock hemsöka Betels altaren, så att altarhornen bliva avhuggna och falla till jorden. 15. Och jag skall slå ned både vinterhus och sommarhus, och elfenbenshusen skola bliva förstörda, ja, en myckenhet av hus skall då få en ände, säger HERREN. *30/04 Amos, 4 Kapitlet Amos, 4 Kapitlet Domsord över Samarias kvinnor (här liknade vid Basans-kor). Israels obotfärdighet. 1. Hören detta ord, I Basans-kor på Samarias berg, I som förtrycken de arma och öven våld mot de fattiga, I som sägen till edra män: »Skaffen hit, så att vi få dricka.» 2. Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola komma över eder, då man skall hämta upp eder med metkrokar och eder sista kvarleva med fiskkrokar. 3. Då skolen I söka eder ut, var och en genom närmaste rämna i muren, och eder Harmonsbild skolen I då kasta bort, säger HERREN. 4. Kommen till Betel och bedriven eder synd till Gilgal och bedriven än värre synd; frambären där på morgonen edra slaktoffer, på tredje dagen eder tionde. 5. Förbrännen syrat bröd till lovoffer, lysen ut och kungören frivilliga offer. Ty sådant älsken I ju, I Israels barn, säger Herren, HERREN. 6. Jag lät eder gå med tomma munnar i alla edra städer, jag lät eder sakna bröd på alla edra orter. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN. 7. Jag förhöll regnet för eder, när ännu tre månader återstodo till skördetiden; jag lät det regna över en stad, men icke över en annan; en åker fick regn, men en annan förtorkades, i det att regn icke kom därpå. 8. Ja, två, tre städer måste stappla bort till en och samma stad för att få vatten att dricka, utan att de ändå kunde släcka sin törst. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN. 9. Jag slog eder säd med sot och rost; edra många trädgårdar och vingårdar, edra fikonträd och olivträd åto gräsgnagarna upp. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN. 10. Jag sände ibland eder pest, likasom i Egypten; jag dräpte edra unga män med svärd och lät edra hästar bliva tagna såsom byte; och stanken av edra fallna skaror lät jag stiga upp och komma eder i näsan. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN. 11. Jag lät omstörtning drabba eder, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra; och I voren såsom en brand, ryckt ur elden. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN. 12. Därför skall jag göra så med dig, Israel; och eftersom jag nu skall göra så med dig, därför bered dig, Israel, att möta din Gud. 13. Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan yppa för människan hennes hemligaste tankar, han som kan göra morgonrodnaden till mörker, och som går fram över jordens höjder -- HERREN, härskarornas Gud, är hans namn. *30/05 Amos, 5 Kapitlet Amos, 5 Kapitlet Klagosång över Israels fall. Domsord över dem som övergiva Herren eller dyrka honom med fåfänglig gudstjänst. 1. Hören följande ord, som jag vill uppstämma såsom klagosång över eder, I av Israels hus: 2. »Fallen är hon och kan icke mer stå upp, jungfrun Israel! Hon ligger slagen till marken i sitt land; ingen reser henne upp.» 3. Ty så säger Herren, HERREN: Den stad varifrån tusen plägade draga ut skall få behålla hundra kvar, och den stad varifrån hundra plägade draga ut skall få behålla tio kvar, i Israels hus. 4. Ty så säger HERREN till Israels hus: Söken mig, så fån I leva. 5. Men söken icke Betel, kommen icke till Gilgal, och dragen ej bort till Beer-Seba; ty Gilgal skall bliva bortfört i fångenskap, och Betel skall hemfalla åt fördärvet. 6. Söken HERREN så fån I leva; varom icke, så skall han komma över Josefs hus lik en eld; och elden skall bränna, och ingen skall släcka den, till att rädda Betel. 7. I som förvandlen rätten till malört och slån rättfärdigheten ned till jorden, veten: 8. han som har gjort Sjustjärnorna och Orion, han som kan förvandla svarta mörkret till morgon och göra dagen mörk såsom natten, han som kallar på havets vatten och gjuter det ut över jorden -- HERREN är hans namn. 9. Och han låter fördärv ljunga ned över starka fästen; ja, över fasta borgar kommer fördärv. 10. Dessa hata i porten den som försvarar vad rätt är och räkna såsom en styggelse den som talar sanning. 11. Därför, eftersom I trampen på den arme och tagen ifrån honom hans säd såsom skatt, därför hören; om I än byggen hus av huggen sten, skolen I icke få bo i dem, och om I än planteren sköna vingårdar, skolen I icke få dricka vin från dem. 12. Ty jag vet att edra överträdelser äro många och edra synder talrika, I den rättfärdiges förtryckare, som tagen mutor och vrängen rätten för de fattiga i porten. 13. Därför måste den förståndige tiga stilla i denna tid; ty det är en ond tid. 14. Söken vad gott är, och icke vad ont är, på det att I mån leva. Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med eder, såsom I menen honom vara. 15. Haten vad ont är, och älsken vad gott är, och hållen rätten vid makt i porten; kanhända skall då Herren, härskarornas Gud, vara nådig mot Josefs kvarleva. 16. Därför, så säger HERREN, härskarornas Gud, Herren: På alla torg skall dödsklagan ljuda, och på alla gator skall man ropa: »Ack ve! Ack ve!» Åkermännen skall man mana att brista ut i jämmer, och dödsklagan skall höjas av dem som äro förfarna i sorgesång; 17. ja, i alla vingårdar skall dödsklagan ljuda, ty jag skall gå fram mitt ibland eder, säger HERREN. 18. Ve eder som åstunden HERRENS dag! Vad viljen I med HERRENS dag? Den är mörker och icke ljus. 19. Då går det, såsom när någon flyr för ett lejon, men därvid mötes av en björn, och när han då söker tillflykt i sitt hus, bliver han stungen av en orm, vid det han sätter handen mot väggen. 20. Ja, HERRENS dag är mörker och icke ljus, den är töcken utan något solsken. 21. Jag hatar edra fester, jag är led vid dem, och jag finner intet behag i edra högtidsförsamlingar. 22. Ty om I än offren åt mig brännoffer, jämte edra spisoffer, så har jag dock ingen lust till dem, ej heller gitter jag se edra tackoffer av gödda kalvar. 23. Hav bort ifrån mig dina sångers buller; jag gitter icke höra ditt psaltarspel. 24. Men må rätten flöda fram såsom vatten, och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar. 25. Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus? 26. Så skolen I nu nödgas taga med eder Sickut, eder konung, och Kiun, eder avgudabild, stjärnguden, som I haven gjort åt eder; 27. och jag skall låta eder föras åstad i fångenskap ända bortom Damaskus, säger han vilkens namn är HERREN, härskarornas Gud. *30/06 Amos, 6 Kapitlet Amos, 6 Kapitlet Folkets sorglöshet och ogudaktighet. 1. Ve eder, I säkre på Sion, I sorglöse på Samarias berg, I ädlingar bland förstlingsfolket, I som Israels hus plägar vända sig till! 2. Gån åstad till Kalne och sen efter, dragen därifrån till Stora Hamat, och faren så ned till filistéernas Gat: äro de bättre än rikena här, eller är deras område större än edert område? 3. Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjärran, men likväl inbjuden våldet att trona hos eder; 4. I som liggen på soffor av elfenben och haven det makligt på edra bäddar; I som äten lamm, utvalda ur hjorden, och kalvar, hämtade från gödstallet; 5. I som skrålen visor till harpans ljud och tänken ut åt eder musikinstrumenter såsom David; 6. I som dricken vin ur stora bålar och bruken salvor av yppersta olja, men icke bekymren eder om Josefs skada! 7. Fördenskull skola nu dessa främst föras bort i fångenskap; de som nu hava det så makligt få då sluta med sitt skrål. 8. Herren, HERREN har svurit vid sig själv, säger HERREN, härskarornas Gud: Jakobs stolthet är mig en styggelse, och hans palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad däri är. 9. Och det skall ske, att om än tio män finnas kvar i ett och samma hus, så skola de likväl alla dö. 10. När sedan en frände till någon av de döda med förbrännarens hjälp vill skaffa benen ut ur huset, och därvid ropar till en som är i det inre av huset: »Finnes här någon mer än du?», då måste denne svara: »Ingen»; och den förre skall då säga: »Rätt så, stillhet må råda; ty HERRENS namn får icke bliva nämnt.» 11. Ty se, på HERRENS bud skola de stora husen bliva slagna i spillror och de små husen i splittror. 12. Kunna väl hästar springa uppför en klippbrant, eller plöjer man där med oxar? -- eftersom I viljen förvandla rätten till en giftplanta och rättfärdighetens frukt till malört, 13. I som glädjen eder över det som är intet värt och sägen: »Genom vår egen styrka hava vi ju berett oss horn.» 14. Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot eder, I av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud; och de skola förtrycka edert land, från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarksbäcken. *30/07 Amos, 7 Kapitlet Amos, 7 Kapitlet Gräshopporna. Elden. Sänklodet. Amos och prästen i Betel. 1. Följande syn lät Herren, HERREN mig se; Jag såg gräshoppor skapas, när sommargräset begynte växa upp; och det var sommargräset efter kungsslåttern. 2. När så dessa hade ätit upp alla markens örter, sade jag: »Herre, HERRE, förlåt. Huru skall Jakob kunna bestå, han som är så ringa?» 3. Då ångrade HERREN detta. »Det skall icke ske», sade HERREN. 4. Följande syn lät Herren, HERREN mig se: Jag såg Herren, HERREN nalkas för att utföra sin sak genom eld; och elden förtärde det stora djupet och höll på att förtära arvedelslandet. 5. Då sade jag: »Herre, HERRE, håll upp. Huru skall Jakob kunna bestå, han som är så ringa?» 6. Då ångrade HERREN detta. »Icke heller detta skall ske», sade Herren, HERREN. 7. Följande syn lät han mig se: Jag såg Herren stå på en mur, uppförd efter sänklod, och i sin hand höll han ett sänklod. 8. Och HERREN sade till mig: »Vad ser du, Amos?» Jag svarade: »Ett sänklod.» Då sade Herren: »Se, jag skall hänga upp ett sänklod mitt ibland mitt folk Israel; jag kan icke vidare tillgiva dem. 9. Isaks offerhöjder skola bliva ödelagda och Israels helgedomar förstörda, och mot Jerobeams hus skall jag uppresa mig med svärdet.» 10. Men Amasja, prästen i Betel, sände till Jerobeam, Israels konung, och lät säga: »Amos förehar en sammansvärjning mot dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke härda ut med allt hans ordande. 11. Ty så har Amos sagt: 'Jerobeam skall dö för svärd, och Israel skall föras bort i fångenskap ur sitt land.'» 12. Och Amasja sade till Amos: »Du siare, gå din väg och sök din tillflykt i Juda land; där må du äta ditt bröd, och där må du profetera. 13. Men i Betel får du icke vidare profetera, ty det är en konungslig helgedom och ett rikets tempel.» 14. Då svarade Amos och sade till Amasja: »Jag är varken en profet eller en profetlärljunge, jag är en boskapsherde, som lever av mullbärsfikon. 15. Men HERREN tog mig från hjorden; HERREN sade till mig: 'Gå åstad och profetera för mitt folk Israel.' 16. Så hör nu HERRENS ord. Du säger: 'Profetera icke mot Israel och predika icke mot Isaks hus.' 17. Därför säger HERREN så: Din hustru skall bliva en sköka i staden, dina söner och döttrar skola falla för svärd, ditt land skall bliva utskiftat med mätsnöre, själv skall du dö i ett orent land, och Israel skall föras bort i fångenskap ur sitt land.» *30/08 Amos, 8 Kapitlet Amos, 8 Kapitlet Fruktkorgen. Ytterligare domsord. 1. Följande syn lät Herren, HERREN mig se; Jag såg en korg med mogen frukt. 2. Och han sade: »Vad ser du, Amos?» Jag svarade: »En korg med mogen frukt.» Då sade HERREN till mig: »Mitt folk Israel är moget till undergång; jag kan icke vidare tillgiva dem. 3. Och sångerna i palatset skola på den dagen förbytas i jämmer, säger Herren, HERREN; man skall få se lik i mängd, överallt skola de ligga kastade; ja, stillhet må råda!» 4. Hören detta, I som stån den fattige efter livet och viljen göra slut på de ödmjuka i landet, 5. I som sägen: »När är då nymånadsdagen förbi, så att vi få sälja säd, och sabbaten, så att vi få öppna vårt sädesförråd? Då vilja vi göra efa-måttet mindre och priset högre och förfalska vågen, så att den visar orätt vikt. 6. Då vilja vi köpa de arma för penningar och den fattige för ett par skor; och avfall av säden vilja vi då sälja såsom säd.» 7. HERREN har svurit vid Jakobs stolthet: Aldrig skall jag förgäta detta allt som de hava gjort. 8. Skulle jorden icke darra, när sådant sker, och skulle icke alla dess inbyggare sörja? Skulle icke hela jorden höja sig såsom Nilen och röras upp och åter sjunka såsom Egyptens flod? 9. Och det skall ske på den dagen, säger Herren, HERREN, att jag skall låta solen gå ned i dess middagsglans och låta jorden sjunka i mörker mitt på ljusa dagen. 10. Jag skall förvandla edra högtider till sorgetider och alla edra sånger till klagovisor. Jag skall hölja säcktyg kring allas länder och göra alla huvuden skalliga. Jag skall låta det bliva, såsom när man sörjer ende sonen, och låta det sluta med en bedrövelsens dag. 11. Se dagar skola komma, säger Herren, HERREN, då jag skall sända hunger i landet: icke en hunger efter bröd, icke en törst efter vatten, utan efter att höra HERRENS ord. 12. Då skall man driva omkring från hav till hav, och från norr till öster, och färdas hit och dit för att söka efter HERRENS ord, men man skall icke finna det. 13. På den dagen skola de försmäkta av törst, edra sköna jungfrur och edra unga män, 14. desamma som nu svärja vid Samariens syndaskuld och säga: »Så sant din gud lever, o Dan», och: »Så sant den lever, som man dyrkar i Beer-Seba.» De skola falla och icke mer stå upp. *30/09 Amos, 9 Kapitlet Amos, 9 Kapitlet Helgedomens fall. Upprättelsen av Davids hus. 1. Jag såg HERREN stå invid altaret, och han sade: Slå till pelarhuvudena, så att trösklarna bäva, och låt spillrorna falla över huvudet på alla där. Deras sista kvarleva skall jag sedan dräpa med svärd. Ingen av dem skall kunna undfly, ingen av dem kunna rädda sig. 2. Om de än bröte sig in i dödsriket, så skulle min hand hämta dem fram därifrån; och fore de än upp till himmelen, så skulle jag störta dem ned därifrån. 3. Gömde de sig än på toppen av Karmel, så skulle jag där leta fram dem och hämta dem ned; och dolde de sig än undan min åsyn på havets botten, så skulle jag där mana ormen fram att stinga dem. 4. Om de läte föra sig bort i fångenskap av sina fiender, skulle jag bjuda svärdet att där komma och dräpa dem. Ja, jag skall låta mitt öga vila på dem, till deras olycka och icke till deras lycka. 5. Ty Herren, HERREN Sebaot, han som rör vid jorden, då försmälter den av ångest och alla dess inbyggare sörja, ja, hela jorden höjer sig såsom Nilen och sjunker åter såsom Egyptens flod; 6. han som bygger sin sal i himmelen och befäster sitt valv över jorden, han som kallar på havets vatten och gjuter det ut över jorden -- HERREN är hans namn. 7. Ären I icke för mig lika med etiopiernas barn, I Israels barn? säger HERREN. Förde jag icke Israel upp ur Egyptens land och filistéerna ifrån Kaftor och araméerna ifrån Kir? 8. Se, Herrens, HERRENS ögon äro vända mot detta syndiga rike, och jag skall förgöra det från jordens yta. Dock vill jag icke alldeles förgöra Jakobs hus, säger HERREN. 9. Ty se, jag skall låta ett bud utgå, att Israels hus må bliva siktat bland alla hednafolken, såsom siktades det i ett såll; icke det minsta korn skall falla på jorden. 10. Alla syndare i mitt folk skola dö för svärdet, de som nu säga: »Oss skall olyckan ej nalkas, över oss skall den icke komma.» 11. På den dagen skall jag upprätta Davids förfallna hydda; jag skall mura igen dess revor och upprätta dess ruiner och bygga upp den, sådan den var i forna dagar; 12. så att de få taga i besittning vad som är kvar av Edom och av alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn, säger HERREN, han som skall göra detta. 13. Se, dagar skola komma, säger HERREN, då plöjaren skall följa skördemannen i spåren, och druvtramparen såningsmannen, då bergen skola drypa av druvsaft och alla höjder skola försmälta. 14. Då skall jag åter upprätta mitt folk Israel; när de bygga upp sina ödelagda städer, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få dricka vin från dem; när de anlägga trädgårdar, skola de ock få äta deras frukt. 15. Jag skall då plantera dem i deras eget land, och de skola icke mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger HERREN, din Gud. *31/ Obadja *31/01 Obadja Obadja Domsord över Edom. Räddningen på Sion. 1. Detta är Obadjas syn. Så säger Herren, HERREN om Edom: Ett budskap hava vi hört från HERREN, och en budbärare är utsänd bland folken: »Upp, ja, låt oss stå upp och strida mot det!» 2. Se, jag skall göra dig ringa bland folken, djupt föraktad skall du bliva. 3. Ditt hjärtas övermod har bedragit dig, där du sitter ibland bergsklyftorna i den höga boning och säger i ditt hjärta: »Vem kan störta mig ned till jorden?» 4. Om du än byggde ditt näste så högt uppe som örnen, ja, om det än bleve förlagt mitt ibland stjärnorna, så skulle jag dock störta dig ned därifrån, säger HERREN. 5. När tjuvar komma över dig, och rövare om natten, ja då är det förbi med dig. Sannerligen, de skola stjäla så mycket dem lyster. När vinbärgare komma över dig, sannerligen, en ringa efterskörd skola de lämna kvar. 6. Huru genomsökt skall icke Esau bliva, huru skola ej hans dolda skatter letas fram! 7. Ut till gränsen skola de driva dig, alla dina bundsförvanter; dina vänner skola svika dig och skola taga väldet över dig. I stället för att giva dig bröd skola de lägga en snara på din väg, där du icke kan märka den. 8. Sannerligen, på den dagen, säger HERREN skall jag förgöra de vise i Edom och allt förstånd på Esaus berg. 9. Dina hjältar, o Teman, skola då bliva slagna av förfäran; och så skall var man på Esaus berg bliva utrotad och dräpt. 10. Ja, för det våld du övade mot din broder Jakob skall du höljas med skam och bliva utrotad till evig tid. 11. På den dag då du lämnade honom i sticket, på den dag då främlingar förde bort hans gods och utlänningar drogo in genom hans port och kastade lott om Jerusalem, då var ju ock du såsom en av dem. 12. Men se icke så med lust på din broders dag, på hans motgångs dag; gläd dig icke så över Juda barn på deras undergångs dag; spärra icke upp munnen så stort på nödens dag. 13. Drag icke in genom mitt folks port på deras ofärds dag; se ej så hans olycka med lust, också du, på hans ofärds dag; och räck icke ut din hand efter hans gods på hans ofärds dag. 14. Ställ dig icke vid vägskälet för att nedgöra hans flyktingar, och giv icke hans undsluppna till pris på nödens dag. 15. Ty HERRENS dag är nära för alla hednafolk. Såsom du har gjort, så skall man ock göra mot dig; dina gärningar skola komma tillbaka över ditt eget huvud. 16. Ja, såsom I haven druckit på mitt heliga berg, så skola ock alla hednafolk få dricka beständigt, de skola få dricka kalken i botten och bliva såsom hade de ej varit till. 17. Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och det skall vara en helig plats; och Jakobs hus skall åter få råda över sina besittningar. 18. Då skall Jakobs hus bliva en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall varda såsom strå, och de skola antända det och förtära det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus; ty så har HERREN talat. 19. Och Sydlandets folk skall taga Esaus berg i besittning, och Låglandets folk skall taga filistéernas land; ja, också Efraims mark skall man taga i besittning, så ock Samariens mark. Och Benjamin skall taga Gilead. 20. Och de bortförda av denna Israels barns här, de som bo i Kanaan allt intill Sarefat, så ock de bortförda från Jerusalem, de som leva i Sefarad, dessa skola taga Sydlandets städer i besittning. 21. Och frälsare skola draga upp på Sions berg till att döma Esaus berg. Och så skall riket vara HERRENS.