Fib kulturfront nr 10/2006.
I sin senaste skriftställning ”Till frågan om krigen i Västasien” (Fib/k 9/06) påvisar Jan Myrdal förtjänstfullt den västliga medieindustrins medansvar för den annalkande katastrof som hotar ”den nu statsledande befolkningsgruppen i staten Israel” genom stödet till dess nuvarande politik som leder till en Algerisk snarare än en Sydafrikansk lösning på den koloniala konflikten i Palestina. Den analysen är befriande glasklar och realistiskt pessimistisk. Jag delar den uppfattningen, om vilken jag skrivit flera artiklar.
Avslutningsvis fördunklas dessvärre analysen då begreppen styr fel. Myrdal använder begreppet ”sionisterna” som analogi till ”den franska befolkningen i de tre då franska departementen i Nordafrika” och ”afrikanderna i … Sydafrika”. Detta är att jämföra ”frukt” med ”äpplen” och ”päron”, varav oklarhet uppstår.
Det är judarna i Israel/Palestina som hotas, inte sionisterna i Israel eller i allmänhet. Alla judar i Israel är inte sionister, även om flertalet är det. Sionisterna är även kristna, främst i USA, men även annorstädes. Och sionister är de, sekulära, ateister och ”marxister”, som av politiska skäl stödjer den rasistiska apartheidstaten. Den sionistiska ideologin är idag lika vitt spridd som tidigare den koloniala, vilken den är en kvarvarande och dominerande del av.
Jag anser därför att det är viktigt att göra skillnad mellan ”den statsbärande befolkningsgruppen i staten Israel” (de som av staten Israel definieras som judar) och ”sionisterna”. Sionismen har idag ett ideologiskt grepp om bushadministrationen, via bland annat ”neocons”. I USA förbereds lagar där kritik av Israel är straffbar ”antisemitism”. I flera länder sitter forskare redan i fängelse för att de ifrågasätter delar av den officiella bilden av Holocaust. I Sverige har vi en statlig sionistisk myndighet, kallad Forum för levande historia. Bara för att nämna något.
Myrdals felstyrning döljer det hot mot alla judar i Israel som dess politik innebär, men även mot alla judar utanför Israel, inklusive de som inte är sionister. Vidare döljs den omfattande utbredningen av den sionistiska ideologin som en del av dagens imperialistiska. Jag antar att Myrdal väljer ordet ”sionisterna” i stället för ”judarna i Israel” för att bli övertydlig i sin ambition att inte skuldbelägga en hel folkgrupp och att göra en skarp skiljelinje mellan religion och politik. Men det blir fel, eftersom ”sionisterna” och ”judarna” både är olika kategorier och delvis sammanfaller, emedan de judiska församlingarna och organisationerna i världen i dag är dominerade av sionismen och den ”Judiska staten” är en grundläggande del av de flesta judars identitet.
Den icke avsedda effekten blir att tabuet att använda ”J” förstärks, bland annat med följden att de judiska lobbyorganisationerna i dess skydd ostört kan fortsätta att hetsa fram ett kärnvapenkrig mot Iran, som de tror skall gynna den ”Judiska statens” fortbestånd.
Täby den 27 september 2006
Lasse Wilhelmson
