Svenska domstolar saknar mandat att döma mellan rätt och fel

2015-07-06 18:59 LegeNet
Skriv ut

Riksdagsmän tillika lagstiftare skapar 'kollektivets rättigheter'.  (Se SFS - Svensk Författningssamling, det som kallas lag i Sverige.)

Riksdagsmän bildar Regering som utser domarna.  (Utvecklas något i kommentar 2015-06-22 00:58:53 till "Att vara MÄNNISKA är att fråga varför".)

Individ upptäcker genom inre arbete sina oförytterliga rättigheter, men som händelsevis även av Regering har erkänts genom internationella konventioner.  (Utvecklas något i "Lösningen för frihet från slaveri".)

Riksdagsmän har genom Regeringsformen sagt att dessa rättigheter går före alla andra instruktioner, men sedan har Riksdagsmän utdelat andra instruktioner som trots allt i första hand ska gälla.  Jmf. sidorna 66-69 av professor i rättsvetenskap Dennis Töllborg, "Den svenska säkerhetspolisen och dess arbetsmetoder" (1991), som refererar bl.a. till SOU 1990:51 s. 96 ff., s. 98, s. 99, s. 149, s. 256, SOU 1989:18 s. 54, s. 103 ff., SOU 1968:4, och där Töllborg ger exempel på hur regeringens tillämpningsföreskrifter till myndigheter strider mot grundlag vilket formellt sett skulle innebära att myndigheterna i sådana fall ej har rätt att lyda regeringen.  Men som Töllborg skriver, "Såvitt framkommit har emellertid varken säkerhetspolisen, regeringen eller någon annan politisk eller juridisk instans någon gång reflekterat över denna lagkonflikt17 — något som möjligen sammanhänger med att den svenska grundlagen inte kan läggas till grund för rättsliga anspråk från individer utan närmast fungerar som en politisk panflett — varför man får utgå från att denna legala gräns såvitt avser säkerhetspolisens tillåtna registerföring saknar varje form av reell betydelse."
"17  Lindbom anförde dock i SOU 1989:18, s 104 att "Som framgår redan av lydelsen (hos PKK § 2, min anm.) är förbudet mot åsiktsregistrering inte absolut""
(Professor i rättsvetenskap Dennis Töllborg, "Den svenska säkerhetspolisen och dess arbetsmetoder" (1991), s. 64-65.)

Såg du?  Den svenska grundlagen kan inte läggas till grund för rättsliga anspråk från individer.  Det förklarade en professor i rättsvetenskap.  (Det här är i och med gemensamrättens inträdande möjligen inte längre helt och hållet sant, då det iallafall i teorin ska gå att tillämpa gemensamrätt rakt av i svenska domstolar.  Dock inte att förväxla med människorätt, även om det numera finns lite av sådan även i gemensamrätten.  Europadomstolen, som inte har något med EU / gemensamrätt att göra, ligger i Strasbourg, och handlägger mål om mänskliga fri- och rättigheter.  Europeiska Gemenskapens Domstol, som ligger i Luxembourg, dömer i tvister om EU-lagstiftning.)

Sålunda, de mänskliga rättigheterna är i svensk juridik (i stort sett) en juridisk nullitet.  De mänskliga rättigheterna är i svensk juridik (i stort sett) en "skyltfönsterdekoration", utan juridiskt värde.  Dessutom är det vad domaren tror är sant som i juridisk mening ses som sant.  En domare hjärntvättad i kollektivism kommer alltså att 'finna' att en kollektivistisk sanning är sann, och så blir de kollektivistiska sanningarna genom cirkelbevis juridiskt självbekräftande.  (Professor i rättsvetenskap Dennis Töllborg, "Bli inte blåst" (2006), s. 307: "Det domaren tror är sant, är alltså (i juridisk mening) just bevisat som sant.")  Vi kan med mycket stor sannolikhet förutsäga att den av regeringen utsedda domaren inte kommer att ha samma sorts tro som den individ som genom inre arbete upptäckt sina oförytterliga rättigheter.

Själv anser jag givetvis att kollektivism är den farligaste fördomen någonsin, eftersom det är den som möjliggör krig, folkmord och mycket annat elände.  Men eftersom jag anser det, kommer jag aldrig att släppas i närheten av nämndemannauppdrag eller liknande, och detta gäller med stor sannolikhet även alla andra som också har genomskådat vår tids största fara, såvida de inte likt "sleeper-agents" har hållit tyst med vad de tror och ser.  Även av detta skäl saknar svenska domstolar all legitimitet när det gäller att döma icke-kollektivister.  För om vi ur djupet av våra inre har en annan tro än domaren, med vilken rätt ska han eller hon diktera över oss?  Det kallas slaveri att göra så*, och ska domaren idka slaveri då får han eller hon allt erkänna det, och ta konsekvenserna av detta.  För när väl han eller hon har erkänt, då är fakta etablerade, och sedan kan vi gå vidare därifrån.  Vägrar domaren erkänna slaveri, då får det, för att få fakta etablerade, tas upp i någon tribunal.
*:  Se "Lösningen för frihet från slaveri" för varför det är slaveri att tvinga någon att stå under svensk författningstext, snarare än direkt under mänskliga rättigheter, och skyldigheter.

Domare som lyder begår alltså brott mot de mänskliga rättigheterna.  Vilket de givetvis enskilt som medmänniskor är fullt ansvariga för.  Det går ju inte att skylla ifrån sig med att "jag bara lydde".  Kanske är det för att de förstår sitt ansvar som de ofta inte ens sätter sitt namn under domar...  För att försöka undfly ansvar för sina gärningar.

Men domare utses av Regeringen just för att de är lydiga.  Därför har även Regering och Riksdag begått brott mot de mänskliga rättigheterna, då de ju har skapat och upprätthåller ett system som inom detta system gör det omöjligt att få rätt, när det är de mänskliga rättigheterna som kränks genom att domare tror på och därför lyder de kollektivistiska lärorna.
 

Det är förresten i detta sammanhang mycket lämpligt, som jag gör ovan, att ta exempel just ur Den svenska säkerhetspolisen och dess arbetsmetoder.  Varför det är mycket lämpligt?  — Jo, för att utifrån ett kollektivistiskt systems synpunkt finns det inget farligare än en äkta individualist, en som genom eget inre andligt arbete har upptäckt sina oförytterliga mänskliga rättigheter.  En sådan genomskådar ju att den mest extremistiska och farliga trosåskådningen, den trosåskådning som skapar mest mänskligt lidande och elände, är just den kollektivistiska.  En sådan äkta människa håller minst lika noggrann koll på de verkliga extremisterna, som extremisterna gör på honom eller henne.
 

— LegeNet Holistisk detektivbyrå

//

 

Kommentar från LegeNet Holistisk detektivbyrå  2015-07-07 17:10:55:

(Även på NewsVoice .)

På Regeringens hemsida för mänskliga rättigheter, som drivs av arbetsmarknadsdepartementet, finns FN's konvention om de mänskliga rättigheterna publicerad.  Den är bra, erkänner mycket av de oförytterliga rättigheter En genom inre arbete kan upptäcka.  Men… är detta månne 'skyltfönsterdekoration'?  När man letar i författningstexterna hittar man bara "Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna".  Som utgår från den europeiska konventionen den 4 november 1950.  Som t.ex. inte, som däremot FN's gör, erkänner att person är något man erkänns kunna ha rätt till, och därför inte kan vara tvungen att alltid gå och dras med.  Det är ju genom 'person' vi knutits upp till en massa andra regler än de rena mänskliga rättigheterna.

Intressant nog fann jag dock ett svenskt rättsfall från 1982, NJA 1982 s. 853 (NJA 1982:130), där FN's konvention med dess förbud mot tvångsanslutning även getts den negativa innebörden skydd mot tvång att kvarstå i sammanslutning.

Av detta kan extrapoleras

  1. Att FN's konvention ska gälla i svensk rätt.

  2. Att skydd mot tvång att kvarstå i sammanslutning ska kunna extrapoleras till skydd mot att under tvång kvarstå i eller under att räknas som person, och genom person som medlem av den sammanslutning som kallas Sverige.

(Mänskliga rättigheter gäller ju ändå, för likaväl som djur har rättigheter utan att räknas som personer, eller kanske snarare just därför, så har ju människor rättigheter oavsett.)

Från (NJA 1982:130):  "Enligt Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antagen d 10 dec 1948 (FN-deklarationen) - vilken enligt inledningen tar sikte ej blott på allmänna organ utan även på förhållandet mellan individer - skall (artikel 20 punkt 2) ingen tvingas att tillhöra sammanslutning.  Denna formulering får rimligen tolkas inte bara som ett förbud mot tvångsanslutning utan även som ett skydd mot tvång att kvarstå i sammanslutning som en medlem vill lämna.  Den europeiska konventionen d 4 nov 1950 angående skydd förde mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), till vilken Sverige anslutit sig, garanterar mera ospecificerat "föreningsfrihet" (artikel 11 punkt 1), men eftersom utgångspunkten för konventionen enligt första meningen i dess inledning är FN-deklarationen, får konventionens garanti antas ha samma omfattning som deklarationen.  Den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna har också uttalat (i Yearbook of the European Convention on Human Rights 13, s 708) att föreningsfrihet enligt konventionens artikel 11 också innefattar frihet att inte sammansluta sig med andra och att inte ansluta sig till fackföreningar.  Med den tolkning jag ovan ansett rimlig för FN-deklarationen synes det således med fog kunna hävdas att även Europakonventionens begrepp föreningsfrihet omfattar rätt att utträda ur en ideell förening.

Spörsmålet om en dylik rätt föreligger enligt svensk rätt har också behandlats i doktrinen, varvid enighet synes råda om att en ovillkorlig rätt till utträde föreligger."

— En; Allmänt kallad:  LegeNet

 

Kommentar från LegeNet Holistisk detektivbyrå  2015-07-07 19:17:56:

(Även på NewsVoice .)

När kollektivet blivit så 'autistiskt' att intelligent dialog omöjliggjorts, då måste markeringar göras.  Att säga "jag ställer inte upp på det ni gör, jag är inte längre en del av det ni gör" är en sådan nödvändig markering.  Syftet är givetvis att få igång dialogen igen.  Dessutom avslöjar detta agerande hyckleriet.

 

Kommentar från LegeNet Holistisk detektivbyrå  2015-07-07 22:29:57:

(Utdrag ur kommentar på NewsVoice .)

Om vi inte står upp för såväl vad vi har rätt till som vad vi har för skyldigheter gentemot varandra, för det är fråga om både rättigheter och skyldigheter, då kommer någon annan godtyckligt att göra det.  Men om det nu skulle finnas någon kosmisk entitet vars rättigheter vi inte skulle ha respekterat och som därför har sak emot oss, då får denne entitet allt masa sig hit och visa med vilken rätt denne har sak emot oss.  Det jag inte accepterar är att 'myndigheter', som eftersom de enligt författningstexter och andra instruktioner som riksdag och regering plitat ihop, inte har mandat att göra annat, godkänner diverse krigsbrott och andra brott mot mänskligheten, som jag själv inte godkänner, att dessa skulle ha någon legitim rätt som skulle vara större än min.  Skulle dessa, som åtminstonde inte har vett att förklara vad de håller på med, och som när de får raka frågor som de enligt författningstexterna själva formellt sett är skyldiga att besvara, inte alls besvarar*, alternativt besvarar med Goddag Yxskaft-svar, och som kanske inte ens vet vad de håller på med, vara någon slags högre makts ställföreträdare på jorden?  I så fall gäller samma som förut, de får allt visa med vad rätt, o.s.v..
*:  Det kan givetvis hända att myndigheter i vissa frågor av Regeringen fått hemlig instruktion att inte svara.  Åter, jag har inget förtroende för de regeringar som de senaste årtiondena gång på gång avslöjats som lögnare, så varför skulle jag ha anledning att känna förtroende för sådana eventuellt hemliga skäl?  Kanske de bara inte vill avslöja att de själva är inkompetenta?

Jag vägrar erkänna någon auktoritet som inte kan visa att den förtjänar respekt.  Samtidigt som jag fritt och generöst ger respekt till dem med verklig kunskap och insikt.

 

Kommentar från LegeNet Holistisk detektivbyrå  2015-07-08 00:59:58:

(Nedredigerat ur kommentar på NewsVoice .)

[Svar ang. "Jag ska meddela Obama att du inte vill ha armen bänd, att han tar bort Sverige ur listan…  "Ibland måste vi bryta upp armen på länder som inte gör vad vi vill att de gör."  / Obama".]

Det är helt OK om Regeringen i klartext meddelar folket att om vi inte gör som busen säger så har han lovat spöa oss, hur vill ni att vi gör, ska vi hjälpa busen att spöa andra offer så vi inte själva blir spöade, eller ska vi svara busen att det inte är rätt att spöa oskyldiga, och vi vill inte hjälpa till med det?  För då kan folket ta ställning till om de vill bli medbusar eller riskera att själva få spö av storbusen.  Bara det sker med klartext, och givetvis med möjlighet för de som inte vill spöa oskyldiga att hoppa av.

Om tillräckligt många markerar så blir det någon form av reaktion.  Visst, vi kan själva få spö av grannen, men bättre det än att stödja spöandet av oskyldiga.

[ … ]  När tillräckligt många gör markeringar, då bryr sig den mänskliga lagen om det.  Vad gäller högre lag, är det snarare de som hittar ursäkter för att låta storbuset hållas, som behöver oroa sig.

 

Kommentar från LegeNet Holistisk detektivbyrå  2015-07-09 17:52:59:

(Utdrag ur kommentar på NewsVoice .)

Den dialektik som är skapad leder förhoppningsvis till något gott, men enligt mig leder det knappast till något gott att inte reagera adekvat på den.  Fast då inte att tanklöst reagera, utan att istället göra allt för att fördjupa sin förståelse, och sedan reagera utifrån fördjupad förståelse.

Jag lyssnade på ett anförande av Cara St. Louis, där hon bl.a. berättar, utifrån studier som visade sig till stora delar överlappa mina egna det senaste årtiondet, om hur ett till stora delar 'framgångsrikt' system lyckats programmera flertalet människor till 'robotar', som enligt beteendevetarnas egna — givetvis oerhört arroganta och reduktionistiska — definitioner inte ens längre skulle uppfylla kriterierna för liv.  Och hur den framgångsrikt programmerade majoriteten hjälper systemet att hantera "de felaktiga", de som inte framgångsrikt kunnat göras 'icke levande'.

Jag beställde därför i går denna bok:
"Dangerous Imagination, Silent Assimilation" (November 20, 2014)
by Cara St. Louis, Harald Kautz-Vella.
Två förord, det första av Ole Dammegard (han med "Coup d'etat in Slowmotion / Statskupp i Slowmotion"), det andra förordet av Dr. Michael Vogt.

Jag beställde genast efter, på Cara St. Louis rekommendation c:a halvtimmen in i ovannämnda videoinspelade anförande, även denna bok:
"World as Laboratory: Experiments with Mice, Mazes, and Men" (November 28, 2006)
by Rebecca Lemov.

De som framgångsrikt programmerats av systemet är naturligtvis helt uppriktiga i sin syn att det gäller att försvara det goda mot "fientligt negativa personer".  Så var det i DDR och så är det i dagens Sverige.  Jag vet, för jag var själv, innan jag genomskådade den 'högre' avsikten med systemet, själv en del av sådana nätverk.  Det rör sig om välvilja.  Grundad i okunskap om vad det egentliga syftet med systemet är.  Därför är sammanställningar som den Cara St. Louis och Harald Kautz-Vella gör så viktiga.  Just att de flesta av förtryckarna agerar ur välvilja är oerhört centralt att förstå.  Endast ur sådan förståelse finns reell möjlighet att "åter knyta ihop säcken".  Att återetablera den sunda samhällsdialogen.

Vi är så bedragna.

— En; Allmänt kallad:  LegeNet

 

Kommentar från En; Allmänt kallad:  LegeNet  2015-07-13 15:51:00:

Djävulens kontrakt
(Även på NewsVoice .)

En; Allmänt kallad:  LegeNet says:
13 Jul, 2015 at 15:51

Världens stater har över ditt och mitt huvud inbördes tecknat en massa avtal om att skydda varandras brott och hemligheter.  Med tanke på detta system av avtal, och med tanke på att empiri visar att (brotts-)systemets försvarare inte stoppar för något bedrägeri för att beskydda den redan begångna brottsligheten, krävs ett sant kreativt grepp.  Det hjälper ej att enbart re-agera, utan detta kräver ett sant kreativt agerande.  Systemets försvarare tycks däremot resonera att försvaret av systemet (lögnen!) är viktigare än någon enskilds rätt.  Vilket som vi ser ju leder till eskalerande galenskap och korruption.

F.d. kanadensiske försvarsministern Paul T. Hellyer talade i våras bl.a. om att lösa alla som till regeringen svurit tystnadslöfte från dessa löften.  Men som jag förklarade i föregående stycke, världens stater har ju tecknat en massa avtal sinsemellan.  Detta är en gordisk knut, för utan att kunna tala om de verkliga ämnena så går det inte att tala klartext om orsakerna till att att alla dessa tystnadslöften måste bort, och då blir det svårt att avtala bort alla sådana transnationella avtal.

Knuten kan dock kapas om alla entiteter som ingått sådana avtal försvinner.  Det är formellt sett inte de levande människorna som tecknat avtalen, utan fiktioner.  Man har lyft in nästan allt i en illusionsjuridisk värld, inte minst med begreppet 'person', som är en slags mask.  En kan ha många masker.  Vad försöker 'maskeraden' tala om?…

Den tyska forskaren Harald Kautz Vella talade i ett drygt tvåtimmars föredrag, som nu bara sedan i förrgår, 11 juli 2015, både hunnit läggas upp och försvinna två gånger från YouTube, bl.a. om Djävulens kontrakt; att vi genom att rösta avhänder ansvar, som ger kontroll till militären, som ger kontroll till underrättelsetjänsterna, som ger kontroll till svartmagikerna, som ger kontroll till demonerna eller med ett annat begrepp de arkoniska krafterna, och att dessa i sin tur har förlorat kontrollen till dessas artificiella intelligens, AI.  För att återvinna eget ansvar kan vi inte ha en regering.  Det handlar inte om att ändra på regeringen eftersom hela konceptet med en regering är demoniskt.  Det handlar inte om att byta ut tjänstemän, för det kommer aldrig att fungera.  Vi måste byta ut hela spelet.  Harald Kautz Vella sa allt detta i Woodborough föredraget (vid 1:40:40, om det åter läggs upp på nätet), och jag instämmer helhjärtat.

Själv har jag bidragit med att sätta ljus på illusionsjuridiken, inte minst genom att internalisera vad andra Ena redan förstått, och sprida dessa insikter, se t.ex. "Svenska domstolar saknar mandat att döma mellan rätt och fel".

 
[No more comments.]